Ni som gjort abort för er killes skull

Jag var i din situation för ett år sedan. Vi är inte tillsammans idag, det började med att jag blev lämnad (som om inte aborten var svår nog). Sedan ångrade han sig och ville ha mig tillbaka men då hade chocken gått över för min del och jag förstod att jag aldrig skulle kunna förlåta hur han behandlade mig då.

Hur jag mår idag... det gör mindre ont, jag tänker på det varje dag men har lärt mig leva med det. Jag måste fortfarande bita ihop när jag träffar någon som är gravid eller har ett barn i åldern där vårt barn skulle varit.

Nu är det ett år sedan jag blev gravid och allt med julen påminner om den pressade situation jag var i, kroppen reagerar med ångest och sömnlösa nätter. Om det var värt det... nej det var det inte, hade jag kunnat göra annorlunda så hade jag gjort det, jag önskar jag varit starkare där och då. Det går att leva vidare men sorgen finns alltid kvar. Såklart reagerar alla olika men detta är min historia.