Ni som gjort abort för er killes skull

Jag har gjort det. Min man ville ej ha ett till barn. Vi har varit tillsammans i 12 år och har barn sen innan tillsamman. Han hotade att lämna mig, jag gjorde abort,fick inget stöd av mannen, var ledsen i flera månader och vi var nära att separera. Sen hittade vi tillbaka till varann efter ca 3-4 månader men jag är fortfarande depremerad och tog det hela hårt. Min man förstår mig inte fortfarande men jag kämpar på.

Det var i Januari detta år, mådde dåligt hela våren men mådde bra i sommras men nu i höst kom depressionen, kanske med mörkret men också för att många i min omgivning har blivit gravida eller fött barn och det hugger till i mitt hjärta varje gång jag måste umgås med dessa gravida/nyförlösta, lyckliga människorna som inte talar om nått annat än sin lycka. Då gör det ont och jag har svårt för att vara glad för andras skull även om jag försöker. Det är sorgligt att köpa babykläder till nån annan när jag vet att jag kunde ha handlat till min bebis. Jag försöker undvika att gosa med bebisar för det gör ont. Det kommer inte bli mer barn för oss och jag försöker att acceptera det.

Mitt råd till TS är att följa sitt hjärta,