Tycker det är rätt pinsamt att du inte insåg att han hade en "störning" förrän du såg ett brev om det..
Det får en ju verkligen att undra vart du ligger på skalan..
Tror inte att du är vad man kallar för "normalstörd" för då hade du upptäckt att något var på tok långt innan du såg brevet..
Pinsamt att dissa någon med en störning när du med all trolighet har en själv.. ;)
Fast det är ju rätt uppenbart från tråden att du är långt ifrån normalbegåvad så du kanske borde skippa stenkastning i glashuset och gå till vården och be att få utvärderat hur du själv ligger till med störningar eller begåvningshandikapp.
Du får väl på ett vänligt sätt förklara att det inte är aktuellt med ett samarbete över blockgränserna.
Näe, du kanske inte har någon fittdiagnos. Men bara för att du är fri från könssjukdomar behöver ju inte det betyda att allt står rätt till.
Tja, han kanske är utvecklingsstörd, men du är ju dum i huvudet så?
Ärligt, vadfan är det för fel på dig din jävla idiot? Du inser att det finns fullt med folk här på forumet som har barn eller anhöriga med utvecklingsstörning?
Varför är du dum mot honom? För att han har en störning? Som du inte kom att han hade förrän du såg ett brev 1 år senare... Det säger allt..
Fast det är ju rätt uppenbart från tråden att du är långt ifrån normalbegåvad så du kanske borde skippa stenkastning i glashuset och gå till vården och be att få utvärderat hur du själv ligger till med störningar eller begåvningshandikapp.
Alltså, depression ÄR en diagnos om du av en läkare fått bekräftat att det verkligen rör sig om en depression. Likaväl som ADHD, benbrott eller cancer är olika diagnoser.
Jag antar att det här ska förställa en (rolig?) omskrivning av "jag slutade älska min partner när jag upptäckte att hen var med i SD".
Men nej, den är inte rolig. Inte någonstans. Det enda som är lite "lustigt" är att du jämför att vara medlem i SD med att vara intellektuellt funktionsnedsatt, men jag antar att det inte är med avsikt.
Att vara intellektuellt funktionsnedsatt är inte att vara korkad. Det betyder att man av olika orsaker som man inte styr över saknar viss kognitiv förmåga att ta till sig och processa information som icke intellektuellt funktionsnedsatta har.
Att man som ICKE intellektuellt funktionsnedsatt väljer att INTE ta till sig och processa tillgänglig information utan istället bara ta till sig det som verkar låta bra är däremot korkat. Och slött.
Dessutom finns det inga krav på att man måste vara intellektuellt funktionsnedsatt för att vara medlem i FUB, det är fullt möjligt att vara stödmedlem med genomsnittlig kognitiv förmåga.
Till skillnad från SD, där jag antar att det inte finns några medlemmar som inte delar SD:s åsikter.
Jag vet.. Däremot är det inte särskilt svårt för en "normal" människa att upptäcka att någon annan är "annorlunda"..
Något som tog dig 1 år!!
Bara för att du såg ett brev..
Om han har AS lär han ju knappast ha en utvecklingsstörning, och vad har då FUB med allt att göra?
Och varför skulle han skämmas över att vara medlem i FUB? Det har han väl valt själv och det är ingen som tvingar honom att vara med.
Kan han koka kårv ts?
Eftersom ni tydligen umgås får du väl hjälpa honom att lämna föreningen om han inte är intresserad av dess medlemstidning, eventuella rabatter man får som medlem i ett förbund eller aktiviteter som förbundet har.
Ärligt talat är det mycket enklare och även mycket mer givande att diskutera med någon ASP än med dig och då pratar jag inte din syn på saken utan framför allt din okunskap som gör det komplicerad att svara adekvat. Bara att påstå att du skulle bortadoptera ditt barn när den får någon diagnos är lika hemskt som det är dumt. När tänker du bortadoptera ditt barn då? Så vitt jag ser det är det endast trisomy 21 som kan diagnostiseras. Fosterdiagnostik alltså. Alla andra funktionsnedsättningar brukar diagnostiseras flera år senare. Skulle du alltså bortadoptera ditt barn efter ni varit tillsammans i flera år?
Självklart får du hata vem och vad du vill bara du skaffar lite kunskaper om saker och ting du hatar. Du vill inte vara ihop med honom. Fine. Säg det då som alla andra utan att bygga upp något märkligt scenario.
Och eftersom du är så konsekvent i dina tanker, typ jag skulle ta livet av mig, väntar jag bara att du berättar att personer med funktionsnedsättning är inte livsdugliga och har därmed inte rätt att leva öht för då hamnar vi verkligen på den historiska nivån från 1933. Jag tänker inte ställa någon diagnos på dig, men oempatisk är du iaf.
Om han har AS lär han ju knappast ha en utvecklingsstörning, och vad har då FUB med allt att göra?
Och varför skulle han skämmas över att vara medlem i FUB? Det har han väl valt själv och det är ingen som tvingar honom att vara med.
De flesta aspergare kan ta vuxet ansvar och är vuxna i tänket. Långt mer än de flesta normalstörda, faktiskt.
Ja så är livet vettu.. Det händer de flesta nångång, att man sårar någon. Men det är bara att säga som det är, att du inte har känslor för honom. Och som du skrev har ni ju aldrig varit ett par.
Ditt dilemma har idag inget att göra med att han har asberger.
Väx upp, tänk till och agera rätt.
han dög till att älska och tycka om i ett år så vad ska ett papper med några bokstäver göra för skillnad?
Varför en så arg smiley när du citerade mitt inlägg?
En diagnos är (i motsats till vad många tror) inte nödvändigt ett psykiatriskt / neuropsykiatriskt / kognitivt funktionshinder.
Att få en diagnos innebär att man av vården får ett namn, en definition, på den åkomma man har. Kommer jag till akuten med ont i magen så kan jag få diagnoser som blindtarmsinflammation, magsår, gallsten eller en uppsjö andra alternativ. Ont i foten kan ge diagnoser som fraktur, stukning, muskelinflammation etc.
Så har du av någon vårdinstans fått veta att du lider av en depression så är det i nuläget din diagnos, ja. Men det är inte en diagnos som gör dig dum i huvudet eller som är obotlig.
Varför låter det sjukt?