Latmasken vägrar hjälpa trots att jag har ont!

Ja.

Hans studier är krävande och när han faktiskt tar dem på allvar tar de upp mycket mer än en normal heltid, och han ägnar mer aktiv tid åt dottern när hon är hemma än vad jag gör. De har en mycket bra relation, det är inte så att han skiter i henne.

Han påstår att om han avlastar mig för att jag mår dåligt eller har ont, så kommer jag att börja begära det även för småsaker, och till slut kommer jag att be honom lämna varje dag för att jag är trött och vill ligga kvar i sängen. Därför, tycker han, måste han vara hård och säga ifrån så att jag fortsätter att ta min del av ansvaret. Bullshit, tycker jag, men men... Jag gillar promenaderna, gillar att gå där och prata med dottern, uppskattar motionen och har normalt sett inget emot att han är lat och hittar på ursäkter för att slippa röra på sig utanför gymmet, men när det blir så här blir jag arg, arg, arg. Han sitter med sina böcker nu och låtsas som ingenting, medan jag haltar runt och pysslar eller sitter vid datorn och försöker få något vettigt gjort, och bävar för hämtningen/grälet som kommer att följa om jag ber honom hämta. Men nej, jag tänker inte dumpa honom efter ett decennium tillsammans för att har dåliga sidor, för det har alla.