Inlägg från: Anonym (Arg och sårad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Arg och sårad)

    Latmasken vägrar hjälpa trots att jag har ont!

    Jag är arg och behöver gnälla.

    Min sambo lämnar och hämtar mycket sällan dottern i skolan. Det är 1,5 km till skolan, hon cyklar dit och jag går bredvid.

    Om jag någon gång ber sambon att lämna eller hämta blir han mycket besvärad och irriterad och slingrar sig så gott han kan, så jag brukar undvika det, även om jag t ex är sjuk, men ibland frågar jag ändå. För några månader sedan vaknade jag med elak magkatarr och bad honom ta lämningen så att jag kunde ligga kvar en stund och försöka vänta ut anfallet. Han vägrade - det slutade med att jag gick nästan dubbelvikt hela vägen, och spydde av smärta i skolans toalett innan jag gick hem igen.

    Igår hade jag ont i knät pga överansträngning, och bad honom hämta för att jag skulle få vila och förhoppningsvis läka ut inflammationen innan den blev värre. Han gick med på det, men under mycket gnäll och knorr, och kom hem skitsur för att jag "tvingat" honom att göra det. Jag städade under tiden, vilket också gjorde ont men jag var glad att jag inte gått i alla fall.

    Jag gick och lade mig med bandage på knät, och hade svårt att somna för att alla sätt att ligga kändes obehagliga. När jag vaknade kände jag mig som en gammal ledbruten gumma. Jag berättade att smärtan inte gått över under natten, och att jag skulle uppskatta om han kunde lämna så att jag fick vila några timmar till. Han svor och gnällde och tyckte att jag gott kunde ha sagt det igår, så att han kunde planera. Han har, efter att inte ha pluggat alls på många veckor, nämligen bestämt att han ska plugga 6-10 varje förmiddag, för att utnyttja sina mest fokuserade timmar. Det slutade med att jag gick, trots att varje steg gjorde ont.

    Nu sitter jag här med ett värkande knä, som antagligen kommer att göra ont i flera veckor eftersom det inte får återhämta sig. Och jag är arg, och kommer antagligen att vara det så länge hans beteende leder till att jag har ont. Fy fan.

    (Jag kan inte riktigt vägra för att tvinga honom att "hjälpa till", eftersom det skulle gå ut över dottern på ett sätt som inte vore ok.)

  • Svar på tråden Latmasken vägrar hjälpa trots att jag har ont!
  • Anonym (Arg och sårad)

    Hoppsan, det var visst ifyllt att inte tillåta anonyma svar, det var inte meningen. :/ Jaja...

  • Anonym (Arg och sårad)
    Anonym (j) skrev 2014-12-12 11:43:03 följande:

    Är det er gemensamma dotter? 


    Ja.

    Hans studier är krävande och när han faktiskt tar dem på allvar tar de upp mycket mer än en normal heltid, och han ägnar mer aktiv tid åt dottern när hon är hemma än vad jag gör. De har en mycket bra relation, det är inte så att han skiter i henne.

    Han påstår att om han avlastar mig för att jag mår dåligt eller har ont, så kommer jag att börja begära det även för småsaker, och till slut kommer jag att be honom lämna varje dag för att jag är trött och vill ligga kvar i sängen. Därför, tycker han, måste han vara hård och säga ifrån så att jag fortsätter att ta min del av ansvaret. Bullshit, tycker jag, men men... Jag gillar promenaderna, gillar att gå där och prata med dottern, uppskattar motionen och har normalt sett inget emot att han är lat och hittar på ursäkter för att slippa röra på sig utanför gymmet, men när det blir så här blir jag arg, arg, arg. Han sitter med sina böcker nu och låtsas som ingenting, medan jag haltar runt och pysslar eller sitter vid datorn och försöker få något vettigt gjort, och bävar för hämtningen/grälet som kommer att följa om jag ber honom hämta. Men nej, jag tänker inte dumpa honom efter ett decennium tillsammans för att har dåliga sidor, för det har alla.
  • Anonym (Arg och sårad)

    Hoppsan, det var många svar!

    Jag tänker inte svara på personliga frågor om våra liv, arbete, hälsa osv (även om jag skrattade lite åt kommentarerna om att jag måste vara klen och inte klarar att gå en liten bit osv, ja, man kanske kan få den bilden, det bjuder jag på). Men jag kan säga att vi har pratat om det, och han har (efter mycket diskussion) bett om ursäkt och medgett att han borde ha gått. Jag har också gjort honom uppmärksam på hur mycket jag servar honom med småsaker i vardagen, och i viss mån slutat med det.

    Vi kom fram till att han ska börja lämna/hämta en gång per vecka under en period, så att han vänjer sig vid det och det inte blir en lika stor grej för honom de gånger han måste göra det av någon anledning.

    Knät har också läkt, och jag är lika aktiv som vanligt igen.

Svar på tråden Latmasken vägrar hjälpa trots att jag har ont!