Anonym (VadÄrRätt?)

Äldre 11 Dec 23:19

43 svar

Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

Lång historia kort:

Jag har en son i förskoleålder. Han bor med mig på heltid och har så alltid gjort. Jag och pappan har i princip aldrig bott ihop, mer än under korta perioder då och då.
Pappan träffar sonen under dagtid då och då, när pappan själv vill och känner för det. Då kommer han hit, till vår stad, och umgås med sonen.
Jag och pappan bor cirka 15 mil ifrån varann.

Nu ska pappan ha barn med en tjej. De bor inte ihop men jag antar att det planeras att hon ska flytta till honom.
De senaste gångerna han varit och hälsat på, så har sonen varit ängslig vid läggdags. Han har pratat om vad han och pappan pratat om under umgänget.
Pappan ska bl a ha sagt att "du ska få en lillebror" (de vet inte om det är en pojke eller flicka, men sonen vill gärna ha just en lillebror, varför pappan benämner bebisen som just "lillebror"). Han har även sagt att "nu när du ska få en lillebror så kan du komma och bo med pappa och lillebror. Du får hjälpa till med allt." Sonen har frågat pappan om jag, mamman, får följa med. Pappan har då (givetvis) sagt nej. Sonen har då sagt att han inte vill flytta om inte mamma får följa med.
Pappan har fortsatt att prata positivt om en flytt till honom. Han har bl a sagt att om sonen inte bor där, så lär inte lillebror känna honom så bra och då kan det bli svårt att få hjälpa till. Han har även sagt: "lillebror vill ju ha sin storebror hos sig".
(Lägg märke till att pappan inte nämnt ett ljud till mig om ev flytt. Han har aldrig någonsin tagit upp frågan, eller ens visat på att han vill ha sonen hos sig).

Den senaste tiden har sonen själv börjat prata positivt om en flytt "till lillebror". Dock tror jag, eller jag är i princip helt säker på att det är pga vad pappan sagt gång på gång på gång på gång.

Jag vet inte hur jag ska göra. Känner mig lite maktlös.
Hos mig kommer han inte att få det han ev kommer att få hos pappa. Här bor bara jag och sonen och jag trivs bra med att det bara är han och jag.
Men vad är bäst för sonen?

Fan, det känns som att jag svamlar. Jag vet varken ut eller in.

Ska han få flytta? Prova på att flytta?

Jag kommer givetvis att sakna halvt ihjäl mig, men mina känslor måste ju få komma i andra hand. Jag måste sätta mig själv och mina känslor åt sidan och verkligen försöka se det ur sonens perspektiv.
Som sagt; vad är bäst för honom?

Hur hade ni gjort?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-12-12 00:24
Jag har en till fråga. Eller, samma fråga fast med en annan förutsättning.

Om sonen åker till pappan så snart jullovet kommer, och stannar där tills några dagar innan förskolan drar igång igen och det visar sig att han vill bo kvar där. Ska jag bara släppa då? Är det ett "bevis" nog, menar jag?

Förutsatt att pappan inte försöker övertala honom varje dag. Att det kommer från honom själv.
Min son och jag har en bra relation och han är förståndig. Jag skulle höra på honom om han säger "Jag vill bo hos pappa nu", och egentligen inte menar det, precis som att jag skulle höra på honom om han säger det och verkligen menar det.
Vill han något väldigt gärna så hörs det på honom. Vill han något bara för att behaga någon annan, så låter han mer dyster (exempelvis om han och hans kompis vill leka olika lekar och han till sist går med på att leka kompisens lek, så hör man på hans "okejdå..." att han egentligen inte vill, men att han går med på det för kompisens skull).

Smurfan75

Äldre 12 Dec 01:12

#21

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 00:51:48 följande:

Nej, jag menade inte att han avskyr mig för att jag flyttade. Jag skrev bara att det är det enda jag "gjort" honom. Jag har inte gjort något annat för att han ska känna en sådan avsky.
Jag vet inte varför han hatar mig så. Jag kan inte komma på en enda grej som skulle kunna förklara saken.
Det enda jag gjort, är som sagt att lämna honom. Men jag tror inte heller att han avskyr mig pga det.

Jag har frågat lite vagt om de pratar om mig något. Men sonen säger nej. Jag tror dessutom att sonen skulle säga, utan att jag frågar, om pappan sagt något illa om mig.
Skulle pappan exempelvis säga "din mamma är så äcklig", så skulle sonen förmodligen fråga "är du äcklig, mamma?", eller något i den stilen.
Han pratar väldigt mycket - om allt. Exempelvis så frågade han hur han kom ut ur min mage. Jag svarade något smart och sa även att "de drog ut dig". Då hade han sagt på förskolan att han hade blivit dragen i.
Så skulle pappan säga något, så skulle jag med all sannolikhet få höra det. Antingen direkt från sonen, eller från personalen på förskolan (då han förmodligen skulle nämna det där).

Jag ska kontakta något proffs och reda ut allt, vad som är bäst och så. Men jag vill ogärna prata med någon om detta på telefon, när sonen är hemma. Det måste isf ske när han är på förskolan men då är jag på jobb och kan inte gå undan för att ringa ett viktigt samtal som säkert kan dra ut på tiden.
Men jag ska ordna med det. Jag slängde ut frågan här. Det är första gången jag berättar för någon om det.

Men snälla du. Att barn återger saker de hört är en sak, att berätta om sina känslor en annan. Och tro inte att barn inte förstår vuxnas kemi! Din son vet garanterat att du och hans pappa inte har det bästa samarbetet. Samtidigt är hans pappa hans pappa och han lär inte säga något negativt om honom till dig. Kvittar om du frågar honom! Ett barn är nästan alltid lojal sin förälder! Därför skulle han inte heller återge något till fsk-personalen.

Om nu situationen är som den är måste du agera. Se det som ett sjukdomsfall i familjen! Skulle du inte ringa efter hjälp då? Även om du inte har tid...

Anonym (VadÄrRätt?) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 01:15

#22

Haskel skrev 2014-12-12 01:08:19 följande:

Tror du inte att pappan menar "komma och bo hos pappa IBLAND".
Tror du verkligen att han har för avsikt att barnet flyttar dit på heltid, och mer eller mindre frånta dig umgänget.

Ärligt talat så tror jag inte att mannen ifråga är dummare än att han förstår att det max kan bli fråga om varannan vecka, så länge du som mamma inte gör något olämpligt.
Kanske är han till och med införstådd med att umgänget måste trappas upp, Det han främst vill få till är ökat umgänge, och att han vill att pojken ser positivt till mer umgänge.

Nu förstår jag mer än väl att du skulle "sakna ihjäl dig" om pojken flyttat till sin pappa på heltid. Men om du inte kan tänka dig att vara ensam varannan vecka i framtiden, tror jag att du är lite för bunden till din son. För att din son ska må bra och utvecklas till en självständig individ måste även du ha andra intressen än din son. Annars lastas sonen med ett ansvar för din välgång och ditt välmående. Det ansvaret ska han inte behöva ha på sina axlar.

Du behöver inte på något sätt vara orolig för att pappan ska ta vårdnaden ifrån dig, eller att han ska ta pojken ifrån dig på heltid.
Men ökat umgänge med sin pappa kommer sannolikt enbart gynna pojken.

Varannan vecka skulle bli knepigt, främst pga pappans oregelbundna jobb. Jag vet därför att han menar att sonen ska flytta dit på heltid.

Jag vet inte hur många gånger jag bett om regelbundenhet. Att han kommer med jämna intervaller, exempelvis varannan helg. Men han har inte velat. Han har kommit när han haft tid över någon eftermiddag.

Ökat umgänge skulle definitivt gynna sonen. Ingen tvekan där!
Det är inte jag som motsätter mig det dock.

Anonym (VadÄrRätt?) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 01:20

#23

Smurfan75 skrev 2014-12-12 01:12:18 följande:

Men snälla du. Att barn återger saker de hört är en sak, att berätta om sina känslor en annan. Och tro inte att barn inte förstår vuxnas kemi! Din son vet garanterat att du och hans pappa inte har det bästa samarbetet. Samtidigt är hans pappa hans pappa och han lär inte säga något negativt om honom till dig. Kvittar om du frågar honom! Ett barn är nästan alltid lojal sin förälder! Därför skulle han inte heller återge något till fsk-personalen.

Om nu situationen är som den är måste du agera. Se det som ett sjukdomsfall i familjen! Skulle du inte ringa efter hjälp då? Även om du inte har tid...

Givetvis måste jag få professionell hjälp med detta. Jag ska se till att ringa någon. Eller vet någon av er om man kanske kan chatta istället för att ringa? Det skulle ju underlätta enormt.

Egentligen vill jag bara ha någon som säger rakt ut: "Så här ska du göra! Det här är bäst för din son!".
För JAG vet inte vad som är bäst.
Jag vet ju vad jag vill, men jag är inte säker på att det är det optimala. Så då kvittar det ju.

Mymlan L

Äldre 12 Dec 01:21

#24

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 01:02:52 följande:

Det du skriver känns verkligen igen.

Jag VET att jag låter känslokall - som att jag vill bli av med honom. Men jag har så svårt att uttrycka mig.

Om jag fick säga vad JAG ville, så är det att sonen bor med mig, han glömmer sin pappa och att hans pappa aldrig mer hör av sig. Det är vad JAG vill. Men då blandar jag ju in MINA känslor för pappan.
JAG gillar inte pappan, men min son ÄLSKAR sin pappa. Även om jag helst skulle se att han körde in i en bergvägg, så är det inte vad jag vill för min sons skull. Jag vill att min son ska få ha sin pappa.
Jag vill även veta om det kanske är bättre för honom att växa upp i en "riktig" familj?

Skillnaden mellan mig och pappans flickvän, är att han älskar henne. Han älskade aldrig mig, iaf inte på det sättet. Möjligtvis i inledningen av vår relation. Han visar en helt annan sida med henne. Han åker liksom 70 MIL, OFTA, för att träffa henne för några dagar. Så kär var han aldrig i mig.

Ditt allt annat övergripande ansvar när det gäller ditt barn, är att erbjuda stabilitet, trygghet, kärlek, ansvar och att visa hur man bemöter andra människor. DET är vad du ska tänka på när du vill ditt barns bästa.
Kärnfamilj och syskon; det är inget som helst verktyg för att erbjuda något av allt jag räknade upp.
Det viktiga för din son är att han har trygghet och kärlek runt omkring sig. Sunda människor med sunda tankar; riktiga förebilder. Det behöver inte vara människor som finns inom hemmet; det kan vara vuxna och barn i olika åldrar på olika adresser, i skolan och i samband med fritidssysselsättningar.

Inget av detta finns hos hans far eller i hans fars hem.

Visa upp det du skrivit här för vem som helst som sysslar med omsorg, juridiska frågor, sociala frågor, brottslighet osv, så kommer du att få samma svar som jag ger dig.

Håll kvar din son hos dig!

Anonym (VadÄrRätt?) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 01:21

#25

Mymlan L skrev 2014-12-12 01:08:03 följande:

Ett barn i den åldern har inte förmåga att se en förälders brister. De är oerhört lojala mot sina föräldrar och ser inte livet i ett längre perspektiv. Det kan räcka att din son erbjuds något han inte haft förut, något nytt och spännande - och då glömmer han dig för ett tag. Han ser heller inte sin fars omogna kontrollerande beteende som ett hinder för villkorslös kärlek.
Han älskar er lika mycket men har inte förmåga att se vem av er som tar ansvar och erbjuder trygghet och sunda vanor och beter sig mot andra med respekt.

Jag vet ju inte vilket slags nätverk du och din son har runt varandra, men är det så att det inte kommer att vara någon mer än du och han över julen, så finns det julfirande i kyrkan, på Kvinnojouren och andra ställen.

Släpp inte din son till den här högst olämplige fadern!

Om det blir så att jag har sonen över jul (och att han inte åker och provbor hos sin pappa), så är det tänkt att vi ska åka till GBG och släkten där och fira jul.

Anonym (VadÄrRätt?) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 01:24

#26

Mymlan L skrev 2014-12-12 01:21:04 följande:

Ditt allt annat övergripande ansvar när det gäller ditt barn, är att erbjuda stabilitet, trygghet, kärlek, ansvar och att visa hur man bemöter andra människor. DET är vad du ska tänka på när du vill ditt barns bästa.
Kärnfamilj och syskon; det är inget som helst verktyg för att erbjuda något av allt jag räknade upp.
Det viktiga för din son är att han har trygghet och kärlek runt omkring sig. Sunda människor med sunda tankar; riktiga förebilder. Det behöver inte vara människor som finns inom hemmet; det kan vara vuxna och barn i olika åldrar på olika adresser, i skolan och i samband med fritidssysselsättningar.

Inget av detta finns hos hans far eller i hans fars hem.

Visa upp det du skrivit här för vem som helst som sysslar med omsorg, juridiska frågor, sociala frågor, brottslighet osv, så kommer du att få samma svar som jag ger dig.

Håll kvar din son hos dig!

Tack för att du engagerar dig. Verkligen, tack!

Jag ska kontakta någon som arbetar med sånt här.
Har du något förslag på enhet? Eller kanske ett nummer, mailadress, hemsida, eller vadsomhelst?

Mymlan L

Äldre 12 Dec 01:29

#27

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 01:20:00 följande:

Givetvis måste jag få professionell hjälp med detta. Jag ska se till att ringa någon. Eller vet någon av er om man kanske kan chatta istället för att ringa? Det skulle ju underlätta enormt.

Egentligen vill jag bara ha någon som säger rakt ut: "Så här ska du göra! Det här är bäst för din son!".
För JAG vet inte vad som är bäst.
Jag vet ju vad jag vill, men jag är inte säker på att det är det optimala. Så då kvittar det ju.

som jag sade tidigare: Ring en advokat som har specialiserat sig på familjerätt. Alltså INTE FAMILJERÄTTEN, vilket är en del av socialförvaltningen som inte har något med juridik att göra, utan en advokat. Gratis vid första telefonkontakten.
De kan säga dig vad som är bäst för din son, eftersom det är vad lagen utgår ifrån.

Kvinnojouren är ett bra stöd.

Med ett sunt förnuft kommer man dessutom långt.

Anonym (VadÄrRätt?) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 01:31

#28

Mymlan L skrev 2014-12-12 01:29:00 följande:

som jag sade tidigare: Ring en advokat som har specialiserat sig på familjerätt. Alltså INTE FAMILJERÄTTEN, vilket är en del av socialförvaltningen som inte har något med juridik att göra, utan en advokat. Gratis vid första telefonkontakten.
De kan säga dig vad som är bäst för din son, eftersom det är vad lagen utgår ifrån.

Kvinnojouren är ett bra stöd.

Med ett sunt förnuft kommer man dessutom långt.

Okej, tack. ${#emotions_dlg.flower}$

Mymlan L

Äldre 12 Dec 01:38

#29

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 01:24:13 följande:

Tack för att du engagerar dig. Verkligen, tack!

Jag ska kontakta någon som arbetar med sånt här.
Har du något förslag på enhet? Eller kanske ett nummer, mailadress, hemsida, eller vadsomhelst?

Advokat:
www.advokatsamfundet.se/
eller vänd dig till
www.rattshjalp.se/
eller Tingsrätten på din ort.

Kvinnojourer:
www.kvinnojouren.se/
www.roks.se/har-finns-hjalp/kvinnojourer
www.allakvinnorshus.org/

Mymlan L

Äldre 12 Dec 01:38

#29

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 01:24:13 följande:

Tack för att du engagerar dig. Verkligen, tack!

Jag ska kontakta någon som arbetar med sånt här.
Har du något förslag på enhet? Eller kanske ett nummer, mailadress, hemsida, eller vadsomhelst?

Advokat:
www.advokatsamfundet.se/
eller vänd dig till
www.rattshjalp.se/
eller Tingsrätten på din ort.

Kvinnojourer:
www.kvinnojouren.se/
www.roks.se/har-finns-hjalp/kvinnojourer
www.allakvinnorshus.org/

Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

INNEHÅLL