Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

Först och främst låter det som att pappan är oerhört omogen!

Då han aldrig(?) tagit ansvar över sitt barn och verkar ointresserad låter det mer som att han nu kan ha er pojk hemma hos sig, men först efter han fått sitt andra barn och flyttat ihop med den andra kvinnan. Anar vem som ska ta hand om pojken där...

Sen är det helt naturligt att barn ser fram emot syskon och tror sig vilja hjälpa till. Oftast tröttnar barnen snabbt och inser att en bebis inte alltid är så kul.

Varför inte ta ett rejält snack med fadern?

Smurfan75

Äldre 12 Dec 00:35

#13

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 00:11:32 följande:

Vi kan inte prata. Tro mig, jag har försökt. Han vägrar prata med mig i telefonen, än mindre när vi ses.
Jag har lagt ner försöken då han alltid är så jäääääääävla elak och skriver saker som "jag mår illa när jag ser dig", "jag vill inte höra din äckliga röst", osv. Detta sker alltså via sms (inget han säger så att sonen hör).
Ringer jag så trycker han bort samtalet.
En gång ringde jag typ sju gånger på raken (det hade hänt en sak och jag var på väg till akuten). Det slutade med att han stängde av telefonen.

Tycker du verkligen att han är en bra pappa då han inte alls kan samarbeta med dig som är mamman? Jag har svårt att tro att hans agg till dig beror på att du dumpade honom. Om så vore fallet borde han ha kommit över det nu när han träffat en annan. Brukar han gå runt och hata folk och bete sig?

Om han älskar er son, som normala föräldrar gör, beter man sig inte som han.
* Man tar varje tillfälle i akt att träffa sitt barn
* Man går på på Luciafiranden etc även om en person man ogillar finns i samma lokal
* Man samtalar med den andra föräldern. Behöver inte vara mycket men man kollar av läget och har koll på om barnet mår bra. Även kollar hur det går med utveckling, skola, dagis mm.
* Har man minimal kontakt och den ena föräldern ringer enträget svarar man! Det kan ha hänt något allvarligt. Bryr han sig inte om det skulle hänt sonen något?

Då han har sånt agg mot dig som han verkar ha, vad tror du han säger till er son om dig?

Låt pojken ha kvar sin trygghet och fortsätt som innan!
Men jag tycker att du ska ta hjälp av något proffs för att få "verktyg" om hur du ska bemöta fadern.

Smurfan75

Äldre 12 Dec 00:43

#14

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 00:19:58 följande:

Jag har en till fråga. Eller, samma fråga fast med en annan förutsättning.

Om sonen åker till pappan så snart jullovet kommer, och stannar där tills några dagar innan förskolan drar igång igen och det visar sig att han vill bo kvar där. Ska jag bara släppa då? Är det ett "bevis" nog, menar jag?

Förutsatt att pappan inte försöker övertala honom varje dag. Att det kommer från honom själv.
Min son och jag har en bra relation och han är förståndig. Jag skulle höra på honom om han säger "Jag vill bo hos pappa nu", och egentligen inte menar det, precis som att jag skulle höra på honom om han säger det och verkligen menar det.
Vill han något väldigt gärna så hörs det på honom. Vill han något bara för att behaga någon annan, så låter han mer dyster (exempelvis om han och hans kompis vill leka olika lekar och han till sist går med på att leka kompisens lek, så hör man på hans "okejdå..." att han egentligen inte vill, men att han går med på det för kompisens skull).

Men varför tänker du på detta viset? Om det du skrivit innan är sant...!?

Hur tänker du?
Ska din son byta hem bara så där? Var ska han gå i förskola? Har din son inga vänner? Hur ofta har din son varit hemma hos sin pappa?

Får man fråga hur gamla ni är?

Smurfan75

Äldre 12 Dec 01:12

#21

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 00:51:48 följande:

Nej, jag menade inte att han avskyr mig för att jag flyttade. Jag skrev bara att det är det enda jag "gjort" honom. Jag har inte gjort något annat för att han ska känna en sådan avsky.
Jag vet inte varför han hatar mig så. Jag kan inte komma på en enda grej som skulle kunna förklara saken.
Det enda jag gjort, är som sagt att lämna honom. Men jag tror inte heller att han avskyr mig pga det.

Jag har frågat lite vagt om de pratar om mig något. Men sonen säger nej. Jag tror dessutom att sonen skulle säga, utan att jag frågar, om pappan sagt något illa om mig.
Skulle pappan exempelvis säga "din mamma är så äcklig", så skulle sonen förmodligen fråga "är du äcklig, mamma?", eller något i den stilen.
Han pratar väldigt mycket - om allt. Exempelvis så frågade han hur han kom ut ur min mage. Jag svarade något smart och sa även att "de drog ut dig". Då hade han sagt på förskolan att han hade blivit dragen i.
Så skulle pappan säga något, så skulle jag med all sannolikhet få höra det. Antingen direkt från sonen, eller från personalen på förskolan (då han förmodligen skulle nämna det där).

Jag ska kontakta något proffs och reda ut allt, vad som är bäst och så. Men jag vill ogärna prata med någon om detta på telefon, när sonen är hemma. Det måste isf ske när han är på förskolan men då är jag på jobb och kan inte gå undan för att ringa ett viktigt samtal som säkert kan dra ut på tiden.
Men jag ska ordna med det. Jag slängde ut frågan här. Det är första gången jag berättar för någon om det.

Men snälla du. Att barn återger saker de hört är en sak, att berätta om sina känslor en annan. Och tro inte att barn inte förstår vuxnas kemi! Din son vet garanterat att du och hans pappa inte har det bästa samarbetet. Samtidigt är hans pappa hans pappa och han lär inte säga något negativt om honom till dig. Kvittar om du frågar honom! Ett barn är nästan alltid lojal sin förälder! Därför skulle han inte heller återge något till fsk-personalen.

Om nu situationen är som den är måste du agera. Se det som ett sjukdomsfall i familjen! Skulle du inte ringa efter hjälp då? Även om du inte har tid...

Smurfan75

Äldre 12 Dec 01:39

#30

Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 01:21:41 följande:

Om det blir så att jag har sonen över jul (och att han inte åker och provbor hos sin pappa), så är det tänkt att vi ska åka till GBG och släkten där och fira jul.

Och så tycker jag att ni ska göra!
Ska sonens pappa ha mer tid får detta byggas upp. Man kan inte leka med små barn!!! Ska barn byta boende får man vänja dem först. Det kvittar om sonens pappa tycker annat. Vill han sitt barn väl gör han allt för att få det att fungera.

Jag undrar dock en sak. Du säger att ni föräldrar inte pratar med varandra. All info du har kommer från din lilla son. Vet du att pappan vill ha sonen boende hos sig?
Och främst, det är inte många dagar kvar till jul och du planerar... Har pojkens pappa planerat för att ha sonen under jullovet?

Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

INNEHÅLL