misstänker att min son är autistisk.

Vår son har inte radat upp någonting. Men det kanske kommer. Han brukar lägga tillbaka leksakerna i lådan, ibland staplar han klossar, men det är inte ofta och han har så dåligt tålamod så han ger alltid upp snabbt.

Tack för alla dina svar!

Ingen annan som kan berätta lite hur det var/är?

Nu har inte jag nån erfarenhet av autism, men jag tycker inte att ditt barn låter som om han måste ha nånting alls utan bara är en vanlig 20-månaders. Det verkar skilja ganska mycket i barns utveckling i den åldern.

Min unge är visserligen väldigt tidig i språket och inte alls så bra på pussel (2 ½ år gammal) men jag tycker inte att det ringer några större varningsklockor med ditt barn ändå. När min pojk var omkring 20 månader så hade inte heller han nån lust att prova att klä på sig det minsta själv. 

Har du tagit upp det med BVC? Har de sagt nåt?
Lycka till!

Åh, vad jag hoppas på att det inte är något! Men ibland är det så svårt att få kontakt med honom och han förstår ingenting vi säger. Han förstår inte ens var mamma eller pappa är.

Ja, bvc sa att det gör ingenting att han inte pratar, men att han inte förstår är lite oroande. Vi fick en tid till en logoped till att börja med. Men han förstår inte vad vi säger, men verkar förstå en del av vad vi gör. Han kan härma allt till imse vimse spindel, lilla snigel med mera. Men om man frågar var mamma är så reagerar han inte alls, eller så pekar han i taket där lampan sitter.

Han har ett pussel i min mobil med, han lägger allt där utan problem.

Det är jättesvårt att säga om har har eller inte har autism, när han är så liten. Kanske är han bara lite efter i utvecklingen av tal och förståelse men kommer ikapp snart. Lycka till!

Ja det kanske är lite knepigt ifall han inte reagerar på när ni frågar vart ex pappa är. Men förhoppningsvis är han bara sen. Jag tycker i vilket fall som helst att ni är kanon som reagerar och är lyhörda. Har han nånting så är det ju säkert guld värt att ni upptäcker det så tidigt.

Hej. Vår kille var 19 månader när han fick diagnos. Något som blev tydligt under testningen var hans reaktion när psykologen busade med honom och inte lät honom ta en leksak. I den situationen drog vår son lite i leksaken, sen släppte han och gav upp. Han tittade aldrig på psykologen, han var liksom omedveten om att han genom att titta upp skulle kunna förstå situationen eller påverka den som håller i leksaken. För honom satt leksaKen fast. Förstår du hur jag menar?

Hej! Jag förstår vad du menar. Hemma så ger vår son upp snabbt ibland, han tar en annan leksak istället. Men oftast så kämpar han och typ springer bort en bit och sen tillbaks och försöker rycka till sig leksaken. Oftast så ger han inte upp. Men ögonkontakten är inte speciellt bra.

Men vet inte hur han hade gjort med en främling.

Tack så mycket! Jag tänker att det är viktigt att träna på rätt sätt med allt om det är så att han är autistisk, och att det är viktigt att man börjar tidigt. Jag får vänta och se vad logopeden säger till att börja med. :)

Hej! Min son är iofs 6 år nu, men var ung som din i den åldern. Han har fått diagnosen autism. Men tycker inte du ska lita fullt ut på att logopeden gör sitt jobb att remittera honom vidare till psykolog.. Vi gick hos logoped med sonen vid 3,5-4års åldern ungefär. Och logopeden gjorde alla tester o sa att allt såg bra ut förutom lite dåligt ordförråd o dåligt uttal. Samtidigt på bvc blev vi remitterad till deras barnpsykolog men sa inget om de toll logopeden. Så fick vår son göra massa tester hos psykologen där de kom fram att hab har väldigt svårt o samspela med även vuxna o skickade oss vidare till hab. När vi kom dit ville logopeden i vårt utredningsteam ta över sjukhuslogopedens arbete med sonen (endast uttal o stamning) o gjorde detta. När hon gjort sin del av utredningen kom de fram att han har svårt med både ordförståelse, socialt språk, ordförråd och uttalssvårigheter. Han hade utöver autism även en språkstörning. Som då logopeden på sjukhuset inte alls märkt nånting av....

Så ville du skulle veta det. I de flesta landsting kan man ringa o prata med exvis habilitering o göra en "egenremiss" eller be bvc om en tid/remiss till deras barnpsykolog o diskutera med henne, utöver logoped..

Jag tycker varningsklockorna ringer lite, framförallt över språket o att han redan nu som så liten visar tecken på "specialintresse" som pussel o att han kan det med lätthet, men har svårare att tala o samspela.. Hur är han om han vill ha hjälp med nått? Pekar han? Drar han i er? El ber han aldrig om hjälp med nått? Vad gillar han för buslekar med er? Tittut? Kittla? Jaga?

Efter att ha läst alla dina inlägg, tycker jag att han påminner mkt om hur mitt barn (nu 4 år) var i den åldern. Vi har ingen diagnos än (ska påbörja utredning nästa mån), men både vi och logopeden är säkra på att det är autism.

Likt ditt barn, så verkade han inte förstå. Men det jag insåg efter ett tag var att han förstod saker mycket bra. Det var jag som inte förstod honom. Jag förväntade mig att han skulle bete sig och reagera neurotypiskt. Så, nej, han pekade inte på mig om någon frågade var mamma var och han kallade aldrig mig mamma. Eller någonting alls. Han bara lät för att få min uppmärksamhet och pekade sedan på det han ville ha. Eller så tog han tag i mig och drog mig ditt han ville och pekade (vilket är typiskt för autistiska barn). Men om jag pekade på något bara tittade han på mig och, trodde jag, fattade ingenting. Om jag frågade något så hände det inget.

Men efter att jag började läsa på mer ändrade jag mitt sätt att kommunicera med honom och då gick utvecklingen framåt! T.ex. så säger han aldrig "ja" till något, men är han tyst och lugn så betyder det ja. Är svaret "nej" så antingen protesterar han högljutt eller (oftast) så säger han ett tydligt och lugnt nej. Idag är det även mycket ekotal, men han snappar upp ord och använder dem på ett typiskt sätt hela tiden. Och han tar till sig de ord jag lär honom dagligen. T.ex. om han pekar på något han vill ha, säg en gul ambulans, kanske han pekar och säger, "GUL BIL! GUL GUL!" Då plockar jag ned ambulansen och säger ambulans, vilket han upprepar, och så bekräftar jag "Ja, ambulans." Och på det viset lär han sig nu mycket. Men det var tvunget att lossna på den fronten, liksom, vilket det gjorde för kanske åtta månader sedan. Efter det har det hänt mycket. Och efter att jag förstod ekotal så hjälpte det mycket också. Ekotal är att upprepa saker du hör, antingen för att kommunicera eller bara för att det är kul (så det är en positiv sak!). T.ex. upprepa ord för ord vad någon precis sade till dig. Eller så skriptar du genom att rabbla en hel scen ur en film (mitt barn använder många fraser från t.ex. Dora utforskaren). Eller så plockar du något du hört i ett annat sammanhang som fungerar för att förmedla det du vill i detta sammanhang. Så när jag pratar med min ekotalande son får jag tänka utanför lådan, så att säga.

Att jag pekar på saker går bra nu också. Han tittar var jag pekar och hämtar det jag ber om. Ögonkontakt har alltid gått bra så länge han initierar den och jag brukade tycka att det var frustrerande att han inte tittade på mig när jag pratade med honom. Men det är bra att komma ihåg att inte tvinga autistiska barn (eller någon helt ärligt) till ögonkontakt, för många autistiska personer tycker att det är mycket obehagligt. Så pass att de känner fysisk smärta. Men de kan ofta inte uttrycka det förrän de blir lite äldre. Så när jag lärde mig det insåg jag att han faktiskt lyssnade även om det inte såg ut som om han gjorde det. Vi är så inpräntade att man måste ha ögonkontakt när man talar, medan det faktiskt är många (även neurotypiska) som lyssnar bättre när de får vika undan blicken.

För mig har det handlat mycket om att tänka annorlunda. Det har varit rätt kul faktiskt! Jag lär mig nya saker hela tiden och ungen mår hur bra som helst. :) Jag förstår att det är läskigt att sitta där och inte veta och att det kanske blir diagnos och så. Jag är själv orolig över hur det ska gå i framtiden. Men nu när jag har mer kunskap om autism så känns det mycket bättre.

Ursäkta för att det blev lite långt. Jag är bra på att svamla. ;) Hur som helst tycker jag att det låter som att ni har skäl för att be om utredning. Andra saker ni kan titta på är stimming. Stimmar han? Mitt barn stimmar inte supermycket, men han handflappar (viftar med händerna när han är glad eller exalterad eller rädd), slår sig i huvudet när han är upprörd (eller slår huvudet i väggen), stångas när han är lekfull, älskar att snurra, och tittar mycket på sina egna händer. Och han har svårt att skilja på värme och kyla (verkar inte känna av kyla alls faktiskt), och gillar att ligga under tunga saker när han är extra trött eller ledsen, så han har en sensorisk störning också (SPD).

Ett hett tips är att kolla in filmklipp på youtube. Det var verkligen det som hamrade hem det för mig. Jag såg klipp på autistiska barn som hade precis samma kroppspråk och beteende som mitt barn. Sök på stimming också. :)

Lycka till!