börjar bli desperat, måste få sova

Jag måste börja med att skriva att jag förstår att det finns de som har och har haft det värre men detta sömnproblem har verlligen börjat tära på oss och vår relation. Det började för snart två månader sen när sonen just blivit 8mån, han började vakna mitt i natten hysterisk och ända som hjälpte va att lägga honom mellan oss, jahapp - närhetsfas tänkte jag. Nu är han 9,5 månad och det pågår än, vilket jag vet är helt normalt och jag skulle aldrig neka honom närhet och kärlek.hoppet gick uppnår han för två veckor sedan började vakna runt 6.30 några dagar i rad, då tänkte vi att han kanske börjat känna sig trygg och säker i sin säng Men senaste veckan har haft feber och i samband med detta även sovit och ätit väldigt dåligt, vilket såklart är helt förståeligt. Problemet är att han har under denna vecka inte bara vaknat för att sova med oss utan vill även krypa runt, ställa sig upp och sparkas. I natt fick sambon nog och gick å la sig på soffan och sedan nu på morgonen fick jag höra hur det var mitt fel att det blivit såhär för att jag börjat lägga honom i vår säng, förklarade att jag också viööe sova hela nätter men fick hela örat fullt ned att jag kan sova på dagen etc..

Har skit mycket ångest över allt det här med sömn nu och det gör det inte bättre av att vi åker till svärmor i 3 veckor på söndag där jag och sambon ska dela på en 140's säng, vi kommer inte rymmas alla 3 i den... Vet inte vad jag ska ta mig till