börjar bli desperat, måste få sova

Problemet i det här fallet är ju uppenbarligen inte barnet utan sambon. Sonen är liten och sover lite så där halvtaskigt som de gör i den åldern. Dessutom har han haft feber - vilket ger dålig sömn oavsett ålder. Sonen kommer inte att sova gott vid sjukdom någonsin antagligen. Din sambo måste lära sig att hantera det. Du i din tur måste lära dig att inte ta skit, och framförallt inte få ångest och skuldkänslor över att din baby sover som en baby.

Om det blir trångt hos din svärmor, så har hon säkert en soffa där sambon kan få sova. Sedan får du förstås hoppas att din svärmor inte är av den sorten som förträngt hur det var att ha småbarn. En del som får barnbarn, får plötsligt för sig att de kan och vet allt och måste dela med sig av det oavbrutet ....

TS, det du skriver är fullkomligt normalt för ett barn i den åldern. Jag hade snarare varit förvånad om barnet betett sig annorlunda. Sedan är det självklart ändå jobbigt att inte få sova hela nätter själv.....men så är det ju liksom när man har små barn. 

Och som sagt. Någon kan säkert sova på en soffa om det blir för trångt hos svärmor. Nu har vi en 180-säng men inte sällan att vi vaknar med tre barn i sängen.  Yngsta samsover vi alltid med, de två äldre kommer traskande ibland. Sambon har svårt att sova när det är trångt så visssa sådana nätter tar han sin kudde och täcke och lägger sig i en extrasäng. Det är ju liksom helt ok .

Hahaha tack för allt stöd :) min sambo är världens underbaraste, men har ett temperament som heter duga när han inte får tillräckligt med sömn och ja, jag tar lätt på mig skulden för saker jag inte rår för och så har det varit hela mitt vuxna liv tyvärr.

Okej vi ryms i en 140 men det blir trångt, ingen av oss är direkt spinkig och jag blir rädd att sonen ska kvävad, ja jag är överbeskyddande och paranoid ibland :P sån där mamma som alltid tänker det värsta :P

Hur är det med din egen sömnbrist, när får du ta igen sömn? För "sova på dagarna" är väl knappast alltid möjligt...

Hahaha tack för allt stöd :) min sambo är världens underbaraste, men har ett temperament som heter duga när han inte får tillräckligt med sömn och ja, jag tar lätt på mig skulden för saker jag inte rår för och så har det varit hela mitt vuxna liv tyvärr.

Okej vi ryms i en 140 men det blir trångt, ingen av oss är direkt spinkig och jag blir rädd att sonen ska kvävad, ja jag är överbeskyddande och paranoid ibland :P sån där mamma som alltid tänker det värsta :P