Min lilla ängel

En hemsk hemsk historia, tårarna bara rinner. Vi förlorade vår dotter efter två dagar,hon hade asfyxi, svår syrebrist. Detta hände i somras. Det går inte att tänka sej hur man nånsin kan gå vidare efter en sån förlust och sorg. Många undrar hur vi orkar? Hur orkar vi gå upp ur sängen? Mitt svar är att man måste,det finns två val. Antingen fortsätta leva eller dö. Såklart vill vi fortsätta leva för våra barns skull. Jag tänker på vår dotter varje dag,är vid graven varje vecka och pysslar,gör fint och tänder ljus. Det hjälper oxå att går till psykolog varje månad.

Ni är alla starka,och man är mycket starkare än vad man tror när det behövs! Jag vill aldrig aldrig glömma vad vi varit med om,hur det var att hålla i Emy,hennes doft och tiden innan förlossningen. Men jag vill ändå gå vidare i livet,både för mej själv, min sambo och för Emy. Kram till er alla /Kim