Min mamma har fått cancer
Dösade. Ojdå.
Inlägg från: Lilje
|
-
-
Mamma dog inatt. Jag vet inte hur jag skall göra nu.
-
Jag skrev massor. Sen stängde appen sig. :(
Men mitt största problem med sjukskrivning är att jag började i nytt jobb idag. Jag hann 45 minuter innan telefonen kom och jag blev hemskickad igen. Nu sitter jag hemma och vet inte vad jag skall göra, men imorgon tänker jag försöka gå tillbaks. Sjukskrivning känns inte som en bra början. Är det själviskt av mig? Det är på riktigt drömjobbet som jag har hoppats på i över ett år.
Min bror bor i Oslo och kommer ta hand om det praktiska med sjukhemmet, begravning, bankkontor, försäkringar etc. Huset löser vi sen. Jag har tagit på mig att hitta en lösning för hennes tre katter som just nu är på min ex-svägerskas kattpensionat.
Jag är jättedålig på att hantera döden, jag förstår inte riktigt att dom är borta för alltid. Jag vet inte om det kommer träffa mig den här gången, eller när. Just nu vill jag bara tillbaks till jobbet igen och börja. Men det känns som jag inte kommer lära mig så mycket.
Tror jag skall städa lite. Spela musik. Köpa chokladkaka till sonen, för det önskade han sig. Och hålla om min dotter när hon kommer hem från skolan, hon ville stanna till lunch och bearbeta lite. -
En annan sak, och dela gärna det med dom ni känner. Skriv inte på Facebook direkt när ni får höra om ett dödsfall. Jag trodde det var självklart till jag fick ett sms från dottern på 16 idag, som frågade varför det stod vila i frid på mormors sida. Det var mammas granne som hade slängt sig runt direkt hon fick höra. Inte ens jag eller min bror hade hunnit få beskedet. Det är verkligen inte ok. :(
-
Jag fattar fortfarande inte. Hon var ju där på lördag. Det är bara tisdag nu. Alla sa jag borde stanna hemma idag, så jag gjorde det, men tänker försöka ha min första dag på jobbet igen imorgon.
Jag känner mig helt nollställd. Läskigt. -
Ja, jag gick tillbaks idag och har min första dag igen. Det har gått bra, alla är snälla och låter mig ta saker i min takt. Nästa vecka jobbar jag endast man-tir, sen måste jag till Norge igen för begravningen. Så lite amputerad blir det, men hur det lösas lönemässigt och så tar chefen hand om.Mrs Okänd skrev 2015-01-21 08:00:28 följande:
För mig stängde hjärnan av och jag förträngde, gör det än. Så fort det kommer en tanke på mamma tänker jag genast på nåt annat. Är väl för att jag inte skall däcka totalt.
Jobbar du idag? -
Jag har klarat mig ut veckan. Nu måste jag hitta sånger till begravningen, har bara helgen på mig, sen är det för sent. :/
-
Imorgon åker vi till Norge, begravningen är på torsdag. Hela familjen dyker upp, men känns som jag får jobba lite på att vara snäll mot alla. Det har gått en och en halv vecka, inte en enda människa från mammas sida av familjen har hört av sig till mig och frågat hur jag mår. :/ Jag har försökt ringa mormor, men hon svarade inte. Under den här tiden är det min bror, min far och styvmor och min styvsyster som har varit där för mig, förutom min pojkvän och hans underbara familj. Ingen annan. Och jag har en rätt stor familj.
Fick höra idag att min moster, som satt med mamma sista natten, satt där i 13 timmar. Runt fyra på natten dog hon, då pratade min moster med läkaren, sen åkte hon till mammas hus och pratade lite med grannen, sen till mormor och pratade med henne. Först 9 på morgonen, fem timmar efter, ringde hon min bror. Han var en halvtimme bort och visste inget om att det ens var nära slutet. Mig ringde hon inte alls.
Man känner ju lite sådär för släkten nu. :( Jag kommer nog aldrig flytta hem till Norge. -
Min moster är sjuksköterska, så mamma satte upp henne som sin närmaste kontakt, då hon har erfarenheten och känner bäst till alla behandlingar och termer och sånt. Hon var med på alla läkaresamtal hela vägen. Det var därför vården ringde henne. Men varför hon inte hörde av sig till min bror för fem timmar efter vet jag inte, ej heller varför jag inte har hört något alls från någon där. Jag har ingen aning hur dom tänker, det var ju vår mamma. Känns som vi borde få veta direkt? Och iallafall få ett 'kondolerar, hur mår du?' samtal inom en vecka.Mrs Okänd skrev 2015-01-28 07:03:22 följande:
Men fy!! Varför tror du att de gjorde så? Det var inte din mamma som kanske ville bespara sin son att se henne döende? Min mamma ville inte att jag skulle se henne när hon var som sämst och tyckte även att det var jobbigt att barnen hälsade på men sen ett par timmar innan hon skulle dö ringde hemsjukvården till mig, jag trodde de ringde och sa att hon dött för hon levde redan på övertid men hon hade sagt att hon ville att jag skulle komma dit, jag tror det var allra mest för min skull, hon själv var trygg men hon vet hur känslosam jag är. Men annars ville hon inte ha mycket besök i slutet, hon ville att man skulle minnas henne som hon var när hon var frisk.
Hoppas att ni kan prata ut om det, det är ju inte bra att gå med sådana tankar. -
Nu är begravningen avklarat, det var vackert, men riktigt jobbigt. Och jag vill bara ringa mamma och berätta hur fint det blev. Vi kom hem igår, och på kvällen träffade jag min pojkvän, spenderade det mesta av natten med att böla i hans armar. Jag har liksom noll kontroll på känslorna, det svänger hela tiden. :(
Imorgon har det gått två veckor, dom längsta i mitt liv. -
Jag känner med dig. Jag har läst här nästan varje dag, men det är jättesvårt att komma så långt att man skriver något. Vad skall man säga, liksom? Jag var inte heller förberedd på att det skulle gå så snabbt. Exakt en månad från sjukhusinlägging till begravning, man hinner ju knappt vända sig.Anonym (Li) skrev 2015-02-10 15:29:11 följande:
Hej alla ni fina.
Jag har inte varit inne på Familjeliv på ett tag, men de senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på er.
Mamma dog den 27e januari.
Hon åkte ju in till sjukhuset med smärtor och vätska i buken (aschites), och en vecka senare dog hon.
Inte trodde jag att hon skulle dö redan. Jag var till och med så naiv att jag inte vågade boka semester i sommar ifall mamma behövde oss då.
Nu är resan bokad iallafall...
Imorgon är det begravning, och jag har fortfarande inte fattat att hon är borta.
Hann du besöka henne på slutet? -
Jag har börjat storstädning nu, äntligen. Känns som hemmet har förfallit dom senaste två månaderna, så nu tar jag ett rum i taget och tvättar ner ordentligt. Känns rätt skönt det också, att komma tillbaks till rutinerna igen.
-
Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.
Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.
