• Lilje

    Min mamma har fått cancer

    Jag hänger mig på här. Min mamma fick livmodercancer gör ungefär två år sen. Hon opererade bort livmodern, gick på cellgift, och allt såg bra ut. Sen upptäckte dom att det spridits till lymfkörtlarna förra vintern. Ny omgång med cellgift under våren och sommaren, på hösten fick dom bryta då hennes hjärta inte klarade mer, men det såg bättre ut. Tills scanningen i onsdags, då det hade spridits ännu mer. Hon har kulor lite överallt.

    Hon är 62, och bor 9 timmar bort. Jag vet inte vad jag skall göra.

  • Lilje
    Mrs Okänd skrev 2014-12-23 10:51:09 följande:

    MEN stackare!!! Känner verkligen med dig...9 timmar är långt att åka.
    Särskild när man inte har körkort. Det blir buss Malmö-Oslo och sen tåg därifrån. Det går på en långhelg bara för att hälsa på en dag, men blir stressigt. Och på råge kommer företaget jag jobbar på stänga ner efter jul, så jag kan inte ta ledigt under uppsägelsestiden, och måste fokusera på att hitta ett nytt jobb snabbt. Jag är uppsatt på jobb alla klämdagar hela julen. Får jag jobbet jag hoppas på nu börjar jag i februari, så det blir tidigst till påsk jag kan åka någonstans. Hoppas det inte blir för sent, det känns inte alls positivt just nu.
  • Lilje
    Försommar skrev 2014-12-23 11:51:45 följande:
    Fy vad tråkigt! Jobbigt med alla kast mellan hopp och förtvivlan! Hur ser prognosen ut nu?
    eslah skrev 2014-12-23 10:49:16 följande:

    Min pappa har liknande cancerform som din mamma. Just nu är han frisk men eftersom han har den aggressivaste formen så kommer den komma tillbaks, jobbigt att sätta sig in i men så är det.

    Det var fruktansvärt jobbigt när vi fick beskedet, jag jobbade konstant och fick stå ut med hans ångestladdade telefonsamtal nätterna igenom. Han fick dessutom den starkaste cellgiftsbehandlingen som var vidrig, trodde inte att han skulle överleva. Men det gjorde han.

    Däremot var det ingen som förvarnade en som anhörig om att den cancerdrabbade kan förändras så radikalt personlighetsmässigt. Nu är nog inte alla så, men min far var en gång i tiden empatisk och härlig. Nu är han rätt ego och rätt krävande mot oss barn och mot sin stackars fru. Vet inte om det bara är jag som märkt av det här, vore intressant och veta om fler känner igen sig? En stor kram till dig ts, det är fruktansvärt jobbigt det du och din familj går igenom nu.


    Tråkigt att höra! Vilken typ av lymfcancer har han? Min mamma har stor b-cell vilket tydligen ska vara mycket aggressivt med.

    Angående personlighetsförändringen så blev min svärfar exakt som du beskriver. Han hade skelett cancer. Det var otroligt svårt att vårda honom i och med att han betedde sig så illa.Förstår verkligen din oro! Hinner också alltid bli livrädd när hon inte svarar. Måste vara extra tufft på årsdagen.
    Jag vet inte riktigt, det kändes inte som läge att fråga ut då mycket om detaljer när vi pratades sist, hon var trött och ledsen och visste inte själv hur hon skulle orka med en omgång till. Hon klarar inte ens av att hå i affären utan hjälp. Som tur är har hon en vän som kör henne och hjälper som hon mötte via frivillighetscentralen, dom har blivit goda vänner, så nu kommer han förbi bara för att prata lite också. En tidigare klasskompis till mig hjälper henne med städning mot lite betalning också. Någon hemtjänst har hon inte, utom en period då en sköterska kom förbi dagligen och hjälpte henne sätta sprutor.

    Mamma har AS, så hon har svårt att hitta och hålla på vänner, jag är så tacksam hon har dom två och grannfamiljen som ställer upp och håller lite koll på henne.
  • Lilje
    eslah skrev 2014-12-23 12:52:31 följande:
    Förlåt att jag frågar, men vad är AS? Känner mig dum här.
    Asperger. Så hon har jättesvårt med sociala relationer och verkar oftast lite konstig och jobbig för dom flesta.
  • Lilje
    Försommar skrev 2014-12-23 13:01:08 följande:
    Mamma har bara haft ont i ryggen. Hon gick till naprapat osv, ingen av oss misstänkte att det kunde vara detta. Känns jobbigt så här med facit på hand, att vi inte fick henne att söka vård tidigare. När hon kom till läkaren var det så långt gånget att de satte in cellgifter på en gång.
    Lilje skrev 2014-12-23 12:41:47 följande:

    Jag vet inte riktigt, det kändes inte som läge att fråga ut då mycket om detaljer när vi pratades sist, hon var trött och ledsen och visste inte själv hur hon skulle orka med en omgång till. Hon klarar inte ens av att hå i affären utan hjälp. Som tur är har hon en vän som kör henne och hjälper som hon mötte via frivillighetscentralen, dom har blivit goda vänner, så nu kommer han förbi bara för att prata lite också. En tidigare klasskompis till mig hjälper henne med städning mot lite betalning också. Någon hemtjänst har hon inte, utom en period då en sköterska kom förbi dagligen och hjälpte henne sätta sprutor.

    Mamma har AS, så hon har svårt att hitta och hålla på vänner, jag är så tacksam hon har dom två och grannfamiljen som ställer upp och håller lite koll på henne.


    Underbart att hon fann en vän genom frivillighetsorganisationen! Måste kännas skönt för dig med.
    Det gör det. :) jag har messat min klasskompis och berättat hur tacksam jag är, den andra känner jag inte alls tyvärr. Vet bara att han heter Tom. Men det känns riktigt skönt att dom finns där.
  • Lilje

    Mamma hamnade på sjukhuset i måndags med inflammation i lungan, vet inte hur länge hon måste stanna eller om dom får skjuta på cellgiften som skulle börjat om en vecka. Fan.

  • Lilje

    Jag har pratat med min chef nu, jag kommer med all sannolikhet byta jobb redan om en månad, får svar på det om en vecka eller så. Så jag får ta en långhelg nu i januari månad och hälsa på mamma, skall bara bli av med hostan först så jag inte smittar ner henne. Barnen blir inte med den här gången, men till påsk ser vi till att vi åker över alla tre så dom får se staden jag växte upp i. Jag har inte varit 'hemma' på tio år, vi brukar träffas hos min mormor istället.

    Pratade lite med mamma på telefon igår, men hon är så nerdrogat på morfin att det var svårt. Det var tydligen lungsäcksinfektion hon har dragit på sig, tror jag.

  • Lilje

    Ok, nu blev det ju ännu bättre. Försökte förklara för min brors fru att det räcker att jag och min bror åker och besöker mamma just den helgen jag åker ner, så kan ju hon och han åka själv när det passar dom. Men det gick tydligen inte, för då känner hon sig exkluderat? Alltså, wtf? Att mamma inte kommer klara av fler än max två i taget gör tydligen ingen skillnad, för frun är där endast för min brors skull, och så hon skall känna sig delaktig.

    Är jag helt fel ute när jag blir arg?

  • Lilje
    Charlotte73 skrev 2015-01-07 19:13:42 följande:
    Vad säger din brorsa om att hon vill följa med..??
    Stackarn är fortfarande på jobbet. Jag kommer prata med honom sen, bara inte just nu för då kommer jag be honom få sin fru att sticka sin känsla av utanförskap upp dit solen inte når. Och det är knappast konstruktivt.

    Jag förstår bara inte att jag behöver förklara en kvinna på nästan 50 att en riktigt sjuk cancerpatient inte klarar av för många människor på en gång, och dens behov går före eventuella jagvillocksåvaramed-känslor. Självklart kan hon åka och besöka med brorsan när dom vill, och dom bor typ 20 minuter bort så det är ju inte så svårt att få till. Men just den här gången räcker det att mammas egna barn är där.
  • Lilje

    Nu har jag varit i Norge och besökt mamma. Hon orkade 10 minuter, men var jätteglad att jag kom, så det var värt 8 timmars resa varje väg. Hon var så tunn och svag och drogat, satt bara i en stol och dödade av. Klarade knappt ens prata. :(

Svar på tråden Min mamma har fått cancer