Lilje skrev 2015-01-27 23:28:34 följande:
Imorgon åker vi till Norge, begravningen är på torsdag. Hela familjen dyker upp, men känns som jag får jobba lite på att vara snäll mot alla. Det har gått en och en halv vecka, inte en enda människa från mammas sida av familjen har hört av sig till mig och frågat hur jag mår. :/ Jag har försökt ringa mormor, men hon svarade inte. Under den här tiden är det min bror, min far och styvmor och min styvsyster som har varit där för mig, förutom min pojkvän och hans underbara familj. Ingen annan. Och jag har en rätt stor familj.
Fick höra idag att min moster, som satt med mamma sista natten, satt där i 13 timmar. Runt fyra på natten dog hon, då pratade min moster med läkaren, sen åkte hon till mammas hus och pratade lite med grannen, sen till mormor och pratade med henne. Först 9 på morgonen, fem timmar efter, ringde hon min bror. Han var en halvtimme bort och visste inget om att det ens var nära slutet. Mig ringde hon inte alls.
Man känner ju lite sådär för släkten nu. :( Jag kommer nog aldrig flytta hem till Norge.
Men fy!! Varför tror du att de gjorde så? Det var inte din mamma som kanske ville bespara sin son att se henne döende? Min mamma ville inte att jag skulle se henne när hon var som sämst och tyckte även att det var jobbigt att barnen hälsade på men sen ett par timmar innan hon skulle dö ringde hemsjukvården till mig, jag trodde de ringde och sa att hon dött för hon levde redan på övertid men hon hade sagt att hon ville att jag skulle komma dit, jag tror det var allra mest för min skull, hon själv var trygg men hon vet hur känslosam jag är. Men annars ville hon inte ha mycket besök i slutet, hon ville att man skulle minnas henne som hon var när hon var frisk.
Hoppas att ni kan prata ut om det, det är ju inte bra att gå med sådana tankar.
