• Förstörd

    Lämna förhållande pga hans dotter?

    Jag har ett litet problem som jag skulle vilja höra andras åsikter om.


    Jag och min kille träffades för ca 3 år sedan.
    Han har 2 barn sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka.
    Senaste året har det bara blivit värre och värre. Hans dotter som är 11 år har nåt "problem" med mig. Allt jag gör och säger stör hon sig på. 

    * Hon tycker inte att jag pratar tillräckligt mycket med henne
    Så jag börjar ändra på det och prata mer med henne

    * Jag pratar för mycket med henne.
    Så jag pratar mindre

    * Jag råkade peta hennes pappa i nacken med fingret,
    Hon bryter ihop och säger att jag försöker ta hennes pappa ifrån henne.

    * Hon formulerar och misstolkar allt jag säger eller gör.

    * Hon kan ljuga ihop nån story om att jag skällt ut eller skrikit på henne till sin pappa.

    Det har nu gått så långt att jag känner att jag inte kan vara mig själv längre, att jag knappt vågar säga nåt för att inte dottern ska ta illa upp.
    Att jag får smyga på tånaglarna för att inte trampa henne på tårna.

    Jag har pratat med min sambo och sagt att jag tror detta är ett försök från henne att splittra oss så att hon ska få hennes föräldrar att bli ihop igen.

    Nån som upplevt nåt liknande och har några tips?

    Jag ger snart upp och lämnar detta, men det är tungt då jag älskar min sambo.
  • Svar på tråden Lämna förhållande pga hans dotter?
  • Förstörd
    Anonym (Lotta) skrev 2014-12-10 10:43:27 följande:

    Känner igen det där precis!
    Min ex-mans äldsta dotter var precis som du beskriver. Fast inte i början, då gillade hon mig jättemycket men efter ett par år, när hon var 12-13 började det.

    Hon gjorde allt för att provocera mig, skyllde allt på mig. När hennes pappa tvättat en tröja med fel färger grät hon och tjöt att det var jag som gjort det. Henne fina tröja var förstörd och det var mitt fel, tårar och skrik.

    Pappan såg dottern som en ofelbar prinsessa.
    Glömmer aldrig när jag hittade använda kondomer under badkaret, varför hade hon lagt dem där tror du? Jo, för att JAG skulle hitta dem.
    Hennes pappa levde i förnekelse även då.

    Jag stod ut tills hon var 14 sedan gav jag upp.
    Skilsmässan var ett faktum och den lilla råttan vann.
    Hoppas hon får en likadan svärdotter när hon blir vuxen!


    Ja det är ju så det är här åxå, att hans dotter är felfri och han tror på allt han säger.
    Fast det oftast är lögner när det handlar om mig.

    Jag har sagt till min sambo att han får ju förklara för dottern att vi är ett par och att hon måste acceptera det och bjuda till lite själv.
    Dem veckorna hans barn är här så är jag som osynlig, ett osynligt hembiträde.
    Eftersom vi inte får pussas eller kramas när hon är här för att hon kan ta illa upp.
  • Förstörd
    Anonym (Själv vart där) skrev 2014-12-10 10:49:33 följande:

    Det viktigaste är ju att pappan pratar med henne och faktiskt inte tar hennes parti!

    Det är väldigt vanligt att de blir så här har jag förstått.. Speciellt med flickor.

    Vill pappan att ni ska ha ett fungerande förhållande borde han oxå ta tag i detta problem NU innan det eskalerar..

    Jag drog.. Stod inte ut då pappan i mitt fall vägrade se att hon gjorde fel mot mig/oss med sitt beteende..

    Lucka till och hoppas det löser sig!


    Nej han har lovat mig att han ska prata med henne att hon får ta och acceptera hur det ser ut.
    Men ju mer man pratar med honom så vänder han det till att det är så synd om henne osv.
    Barnen är inte hos oss just nu utan kommer på fredag, men jag vill ju att han ska ha pratat med henne innan dem kommer hit.

    Jag vet åxå att det är skit jobbigt även för min sambo då han står med ett ben i varje "läger" men detta måste få ett stopp!

    Tack för ditt svar
  • Förstörd
    Anonym (Lotta) skrev 2014-12-10 10:58:29 följande:
    Känner igen det också, hon pressade sig ner mellan oss om vi satt bredvid varandra i soffan. Gav mig en iskall blick och log mot sin pappa.

    Det blev outhärdligt, jag hade ångest när hon skulle vara hos oss vv.
    Jobbade så mycket jag kunde men var jag borta för mycket så blev maken sur.

    Min skilsmässa var som att kunna andas fritt igen.
    Ja det är så jag också känner, att varannan vecka mår jag skit dåligt när hon är här och den andra veckan när barnen är hos sin mamma kan jag andas igen å vara mig själv.
    Sonen på 7 år är det inga som helst problem med utan bara med dottern, men man märker att hon även försöker påverka sin bror på senaste tiden.
  • Förstörd
    Anonym (Lotta) skrev 2014-12-10 11:09:11 följande:
    Min man hade två barn till utöver henne, båda yngre.
    Dem hade jag inga problem med alls.
    Tvärtom, ena barnet fick jag t o m morsdagskort av ett år, med texten "världens bästa plastmamma".

    Idag har jag ingen kontakt med någon av dem.
    Då känns det ju endå som att "problemet" inte ligger hos en själv utan hos dottern eftersom det funkar med de andra barnen.

    Det känns bara förjävligt när man lever ihop med en person man älskar och vill leva resten av livet ihop med men där ett barn sätter käppar i hjulen och bara vill förstöra.
    Det är ju "lättare" att separera när det är ens eget beslut men när det beror på någon annan USCH!
  • Förstörd
    Anonym (linda) skrev 2014-12-10 11:15:50 följande:

    Både du och din sambo måste ta tag i det här NU. Ni ska kunna Leva som ett par och må bra även när barnen är där. Förstår han att det är så illa att du vill lämna honom? Tjejen är inget litet barn längre, pappan måste inse att det inte alls är synd om henne när det är hon som beter sig illa. Och ingenting kommer lösa sig om hon får som hon vill och du lämnar - då ser hon ju att hennes beteende funkar och både pappa, mamma och syskon kommer tvingas leva med en tonåring som är manipulativ och elak.

    DU måste även sluta tassa på tå. Du är den vuxna som ska vägleda. Säg till på skarpen när hon beter sig illa och sluta göra allt på hennes villkor. Vissa saker kan man gå med på, men när ingenting duger så funkar det ju inte.. Hon kan vara på sitt rum om hon är på dåligt humör och inte vill prata med någon. Är man på gemensamma ytor är man trevlig mot alla och ska kunna samtala om saker.


    Ja, min sambo vet att det är så pass illa att jag är redo att ta mitt pick å pack och lämna huset. Anledningen till att jag stannar är ju för att jag älskar honom och vill få det att fungera. 
    Men det får ju vara rimligt. Kan man inte vara sig själv och känner att man aldrig gör rätt. så ska det ju inte vara.
    Det gör mig förbannad att pappan inte riktigt "ser" saker som jag ser det.
    Jag är helt på din sida i det du skriver. Jag ska inte tassa på tå för hennes skull, jag ska kunna säga ifrån. Men allt blir bara värre då, det blir samtal till hennes mamma där hon sitter å spyr galla över mig å då har jag helt plötsligt hennes mamma emot mig åxå. 
  • Förstörd
    Anonym (Lotta) skrev 2014-12-10 11:19:03 följande:
    Min ex-mans pjoskande med dottern gjorde att mina känslor svalnade sakta men säkert.
    Minns en gång när jag satt vid datorn och hon ville ha den, tyckte att jag skulle flytta på mig. Jag höll på att betala månadens räkningar och sa att hon fick vänta tills jag var klar.

    Det tog ca två minuter sedan ringde  hennes pappa, min man, från jobbet och läxade upp mig för att dottern inte fick ha datorn när hon ville. Jag kunde väl betala räkningarna senare?
    Det var sista helgen jag ställde upp när han skulle jobba när ungarna var hos oss,
    Han fick antingen byta med en kollega eller så fick ungarna stanna hos sin mamma.
    Vilket krig det blev därhemma!

    Aldrig mer en man med barn.
    Men gud! Riktigt så illa är det inte här än *peppar peppar*
    Men fortsätter det så här så är vi nog där inom en snar framtid.
    Men är det nåt jag gör eller säger så ringer hon sin mamma på en gång å berättar så henne har jag emot mig åxå :/
    Har börjat fundera på att lägga fram familjeterapi som ett sista förslag att få det at funka
  • Förstörd
    Anonym (Lotta) skrev 2014-12-10 11:41:02 följande:
    Det hela eskalerade mer och mer och pappan försvarade sin dotter vad hon än sa eller gjorde till sist.

    Hoppas ni kan få hjälp med detta innan det gått för långt!
    Tack så mycket för att jag fått skrivit av mig med dig :)

    Ja jag hoppas att vi kan få det sjunkande skeppet att ta sig i land.
Svar på tråden Lämna förhållande pga hans dotter?