Behöver hjälp!
Hej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag har uppenbarligen fastnat i ett beroende av diverse substanser, bla. amfetamin, cannabis och även benzodiazepiner för att lindra den brutala avtändning som jag får efter att ta odrägligt mycket tjack(amfetamin).
Om man kollar tillbaka på min ungdom(är omkring 30 nu) så kan jag säga att det inte sett så bra ut. Min far gillade att ta kort på mig naken, han slog mig även om jag inte gjorde som han sa, detta hände dock oftast i samband med att han drack, och det gjorde han ju nästan varje dag så..
I skolan så höll jag mig ganska mycket till mig själv, och jag kände inte direkt att jag behövde några vänner, de gav mig liksom inget. När jag började 7:an på högstadiet så blev jag introducerad till benzodiazepiner och även cannabis(jag drack alkohol och rökte/snusade när jag gick i 5:an..).
Dessa droger är ju ganska så begränsade när det gäller produktivitet samt så blev man ju inte så skön i kroppen, man blev ju bara fast där i soffan utan att göra nått på dagarna. Så ja, två år efter så fick jag även testa att snorta, nått vitt pulver, det såg ju så coolt och ofarligt ut i filmer, så varför inte testa nån gång bara?
Det var nu det hela började eskalera, jag tog amfetamin, mdma(ecstacy fast rent pulver) varje dag, vissa dagar mycket, vissa dagar så jag kunde få ett par timmar sömn i alla fall.
Detta funkade ju, och funkar än idag, men jag känner verkligen att utan att ta amfetamin, mdma, och sen benzo eller weed på den fruktansvärda avtändningen, så kan jag inte leva. Det finns inget annat i mitt liv som jag känner att jag vill ha, behöver eller skulle ens överväga att göra, än att få den där lilla linan. Man intalar sig att man ska ta det lugnt, inte ta mer än en-två linor, men ja, när man sitter där och ruset från andra linan börjar avta, jo, då hittar psyket på alla möjliga idéer om varför det är värt att ta mer.
Jag har, under ett par år i 20-25 års åldern jobbat och haft ett relativt fungerande liv, bortsett från att jag inte umgås, går ut, eller ens pratar med någon annan än dem som jag måste prata med, på arbetet. Detta låter ju helt sjukt, men det är sant, och jag tycker att det ska bli ändring på det nu, jag måste verkligen göra något annat än snorta den där jävla linan, eller trycka i mig massa piller så jag inte ska ta självmord under avtändningen. HJÄLP!!!
Det finns säkerligen flera som varit i samma sits som mig, som även är i den, än idag, och jag ber er nu om tips för att få slut på detta elände. Jag sitter och funderar och försöker att inte överväga att ens ta en lina, men det sker, varje dag, ändå.. :(
Ja, nu har jag skrivit av mig ordentligt, ber om ursäkt för all denna text, men kändes som jag behövde skriva av det så någon kan ge gensvar, åtminstone något litet tröstande?
Egentligen så passar väl denna tråd in mer på Flashback's forum, men av någon anledning så tror jag inte att svaren där är lika tröstande, som ett par föräldrar eller andra ansvarsfulla människor som skriver här.
Tack på förhand, M