Invandrare ta hand om era barn

Du skriver 'invandrare ta hand om era barn' och hänvisar till nyanlända flyktingar i ett forum där ingen nyanländ skulle gå in och läsa. Det är väl kommunen som brister i sin information till dom nyanlända. Det är inte lätt att själv komma underfund med vad som räknas som ok eller inte i ett främmande land. Dom kanske bedömer det som säkert för barnet att gå själv den biten till dagis. Och barnen cyklade antagligen utan hjälm i hemlandet. Sånt ändras när man får väl information om betydelsen av att använda hjälm. Detsamma gäller skolbaket. Har dom fått information om sånt på sitt språk? Det har inget att göra med om man tar hand om sina barn eller inte.

Zpree

Äldre 2 Dec 12:19

#26

Jag tror det är väldigt svårt för barn att översätta normer till sina föräldrar. Man måste utbilda föräldrarna. Man ska aldrig tro att sådant kommer utav sig självt. Om jag skulle flytta till ett annat land med mina barn så skulle jag bete mig som jag gör nu. Antagligen tills någon kom och informerade mig om vad som är ok eller inte i det landet. Skulle det göra mig till en dålig förälder?

Sen måste jag påpeka att även om det verkar som om barnen är ute ensamma utan uppsyn så finns det alltid någon vuxen som ser efter ALLA barn. För i många länder så räcker det med att nån vuxen är ute. Man tar inte bara hand om sina barn där utan alla vuxna tar ansvar för barnen i området. Så gör man ju inte riktigt här. Och sånt får man förklara för föräldrarna. Jag har själv knackat på hos en somalisk familj en gång och förklarat att även om det är ganska säkert för barnen ute så är det inte ok i folks ögon att små barn är själva långt från sina hem. Och även förklarat vilka konsekvenser som kan uppkomma. När dom förstod så höll dom bättre uppsikt på sina barn

Zpree

Äldre 2 Dec 12:53

#28

Anonym (Ebba) skrev 2014-12-02 12:22:09 följande:

Men om det är som du beskriver kring din fyra åring så behöver du ju inte ta åt dig eller ta illa upp!

Det här är ett jättestort problem i våra barns skola och jag är ledsen men man tappar sin positiva inställning till slut. Ingen uppslutning på föräldramöten, läxor läses inte, en allmän arrogans till regler mm.
Samtidigt som skolan är väldigt tydlig med att det är ett samarbete mellan skolan och familjen för att få allting kring en elev att fungera. Jag måste ju kommunicera med mina barns lärare om det är något särskilt som hon behöver veta, och likaså förväntar jag mig att hon kontaktar oss om det händer något som vi behöver ta tag i. Skolan erbjuder också tolk vid varje möte men det efterfrågas i princip aldrig. Då förstår jag också att man inte kommer på mötena om det är så att man inte begriper vad som sägs!? Men hur ska man då kunna hjälpa sina barn?

Jag tycker inte att man kan slå undan det här problemet med att det handlar om "byråkratiska Sverige" och hur kan det funka i 245 andra länder.
Nu är vi ändå här och då är det uppbyggt på ett visst sätt. Jag skulle väl aldrig flytta ner till typ Tyskland och börja köra mitt eget race, då fick jag väl rätta in mig i ledet och ta reda på hur saker och ting funkar där.

Vi kan inte se på saken utifrån våra egna premisser. Vissa barn har aldrig gått i skola tidigare eller har föräldrar som aldrig har gått i en skola. Och skolorna där är helt annorlunda om man jämför med svensk skola. Det blir väldigt svårt att få med dom föräldrarna på föräldramöten eller andra aktiviteter. Man kanske inte ens ser det viktigt att ha en utbildning. Det är en stor omställning att flytta hit och då blir det viktigt med integration. Det måste kanske finnas någon förening mellan skolan och familjerna som kan stötta med information, läxläsning för både barn och vuxna, etc. Sånt ändras men det tar tid

Zpree

Äldre 2 Dec 14:06

#33

Anonym (Ebba) skrev 2014-12-02 13:33:32 följande:

Det är mycket möjligt. Men nu är vi Sverige och jag är ledsen men då är det våra regler /premisser som gäller. Med ödmjukhet inför andras tidigare upplevelser.

Integration är superviktigt, det håller jag med om. Och jag har full förståelse för att man inte haft samma syn på utbildning exempelvis, i sitt tidigare hemland. Eller att man ens fått möjlighet att gå i skolan. Men borde man då inte vara glad åt att ens barn får den möjligheten? Bry sig om? Delta?

Om någon ger mig en instruktion och säger att här är en skola och ditt barn går i klass 1B. Fröken heter Karin. Här är schemat då ditt barn förväntas vara på plats. Du får ett veckobrev hem där det står att det ska vara föräldramöte. Kan man då inte fråga om man undrar något? Jag menar att mycket är "serverat", det är bara att delta. Du har tom rätt till tolk! Och hela skolan vimlar av modersmålslärare som barnen träffar, de har handledning med dem och föräldrar som hämtar och lämnar kan få hjälp av dem om det är så. Men de tar liksom inte emot det?
Då känns de bara som total ignorans för oss andra som ändå försöker.

Jo precis. Man borde vara glad över den möjlighet barnen får här och delta aktivt. Så tänker vi och därför är det otroligt viktigt med integration så att dom föräldrarna som inte tänker så börjar göra det. Om det vore så enkelt som du beskriver det skulle vi inte ha utanförskap här i Sverige. Man måste tänka på att många som kommer hit från krig mår redan dåligt och att hamna i utanförskap gör inte det hela bättre. Och då blir inte sånt som föräldramöten i skolan viktigt. När föräldrarna mår bra och kommer ut i samhället och känner sig som en del i det, då kommer också dom att delta.

Invandrare ta hand om era barn

INNEHÅLL