Ska jag ge upp? Finns du?

Hej,

jag förstår dig och känner med dig, snart själv 40 och har liknande historia som din men 8år. En lång förhållande och riktigt komplicerad då det var med en Irakiskt tjej, efter allt vi fick gå genom för att få gifta oss... blev det väntande och det slutade med verken barn eller annat. Det är trist och jag känner likadant. Som man så känns det löjligt att inte kunna hitta en partner att skaffa barn med. Men inget är riktigt som förr, och dedikerade kvinnor som vill ha en livs lång partner och inte blir distraherade av annat runtomkring är få...

Wow jag har haft långa förhållanden precis som du beskriver. Men jag har kommit til en punkt där jag hellre adopterar än att sitter och ägnar flera år lära känna nästa och hoppas att det funkar och att jag inte sitter låst med barn med en omöjlig människa. Likaså höll jag och försökte lösa saker i mitt tidigare förhålande och kämpade, vilket fick mig att inse att jag gör allt ansträngning och männiksan bara lever på mig och har eget liv bara under min tak. och förväxlat tillgivenhet och kärlek med korkad och dum. Så jag avslutade det hela. Det är trist att visa människor alldrig blir vuxen och tänker framåt. utan lever i en Tv värld där dom tror dom är för alltid unga och skönhets behandlingar är lösningen. Och ständigt efter bekräftelse. För att en dag sitta bitter och gammal med ånger i tankarna. Jag vill inte vänta till att bli en sån person. och vill inte skaffa barn i 50års åldern. vill vara aktiv med mina barn och inte en farfar.

Du låter som en kvinnlig avbild av mig situations mässigt. Med det i tankarna skulle jag om möjligt gärna skriva mer. eller ta en fika.

mvh. Cray