Snart orkar jag inte mer...

Kan ju berätta lite mer detaljerat hur det gick igår när vi pratade.

Jag sa att jag uppfattade honom som helt arbets "ovillig". Jag sa att jag vet att han försökt med företag, sälja saker på internet osv. Men eftersom det inte gett resultat måste han jobba för att dra in pengar. Och så börjar han: men om vår son blir sjuk är det ändå jag som måste ta hand om honom.

Svar: Ja! Såklart! Eftersom du bara är hemma.

Han: ja men då kan jag ju inte avancera med någonting.

Jag: men om du hade haft ett jobb hade jag kunnat stanna hemma från mitt jobb och satsat mer på studierna.

(Vår son har varit hemma mycket från dagis pga sjukdom)

Sen säger han att han känner sig helt misslyckad och inte vet vad han vill osv.

Då säger jag att jag vet att du har stora drömmar och planer. Men man får vara realistisk. Om det du vill göra är orimligt och inte drar in några pengar i hushållet får du hitta på något annat helt enkelt.

Så svarar han: vaddå ska jag jobba för en lön på 7000kr (alltså där vi vet att han kan jobba). Slita ut mig för en minimum lön med "dåliga" (ospecificerad arbetsort) arbetsvillkor??

Ja! Svarar jag!! Absolut! Hade du gjort det från början när du blev arbetslös hade vi iaf haft 7000 extra och inte 7000 minus varje månad.

Han tyckte inte att det var ett rimligt förslag. Förstår inte varför. Om det är det enda man får just nu borde man inte ta det? Iaf under tiden man söker något annat? Tänker jag fel?

Det slutade med att han skyllde på att jag köpt onödiga saker på kredit. Ok. Jag har väl slösat nån hundring på nåt plagg och köpt ett par skor. Men för att jag har jobbat och använt mina pengar.

Han tyckte även "varför har du inte sagt något om krediten" när han mycket väl varit med när vi hämtat ut pengar med kreditkort för att betala räkningar eller köpa busskort eller mat.

Känner mig hopplös. Idag ska jag iaf försöka sälja datorn som borde dra in ett par tusen.

När jag sa att jag skulle sälja datorn för det är enda utvägen just nu blev han helt förtvivlad och sa åt mig att göra som jag ville. Att var och en fr.o.m. Nu ska ansvara för sina räkningar..

Men du undviker frågan som många ställer, varför söker ni inte försörjningsstöd? Om ni kommer under normen så har ni all rätt till pengar. ! Sök!

Vart vänder jag mig? Hur går jag tillväga? Blanketter.. Vart får man tag på det?

Gör en lista och låt honom kolla upp allt? Kom gemensamt överens om en tidsgräns, ex när han ska ha fått iväg blanketter och liknande. Det kan han väl göra om dagarna. Och sen söka jobb resten av tiden såklart.

Nu vet jag inte hur din man är, hur du är eller hur er relation ser ut. Men nu är ni i ett kritiskt lägeläge (skuldsätta er eller inte) och då finns inget utrymme för prestige, ursäkter eller sårade känslor. Glöm rättvisa och vem som gjorde vad först. Ni måste fokusera på lösningar, att du skyller allt på honom kommer inte göra honom mer handlingskraftig. Det tar dessutom energi från dig att gnälla. Ni behöver skapa energi, hopp och lite jävlaanamma! Utmana honom, gör något oväntat som får honom att vakna.

Och om han lyckas söka något bidrag, stipendie eller fått fram pengar på något sätt kanske det får honom att orka anstränga sig mer. Visa blir handlingsförlamade vid motgångar...

Tänkte bara be om ursäkt för att jag var så hård mot dig, men jag tycker du prioriterar lite dåligt. Att han glömmer tidsrapportera sig visar ju att han inte bryr sig nämnvärt om eran ekonomi, jag antar att det även är han som tjatat sig till datorn.

Det är inte svårt att sätta ett larm på mobilen som en gång i månaden tjuter till och påminner om att man ska göra saker.

Säg att du säljer datorn om han inte tar tag i saker. 

Låter tyvärr som att han bara är lat när han skyller på att han ändå måste ta hand om barnet vid sjukdom och inte kan avancera. Förklara för honom att de flesta med barn ändå jobbar.

ok, ja jag stod i fyra år och fick en etta i en förort, samma dag jag skrev på kontraktet så skrev jag in mig i kön igen. Jag har under hela tiden även stått i bostadskö i tre andra städer, där jag än idag står kvar samt att jag står kvar även i sthlm fast jag är gift. Har man inte så mkt att lägga i hyra så får man ju ta det som finns och kanske bo i en etta eller så, man kan inte vara kräsen helt enkelt. 

Gå in på din kommuns hemsida och kolla under socialtjänst / försörjningsstöd. Där kan du få mer information. Dessvärre kan de kanske neka p.g.a att du studerar, även om det är deltid. Här får man iallafall inte göra det om man ska ha försörjningsstöd, men ring och prata med dem så får du se vad dem säger. De kan skicka blanketter till dig som du kan fylla i. 

Vad vill han göra förresten, du skriver att han har stora drömmar, vad drömmer han om? Och vad gör han för att nå dem drömmarna? 

Tar inte hans parti, och tycker absolut han ska ta en trist skitjobb för att få in pengar, jobbar själv med ett jobb som jag tycker är urjobbigt bara för att kunna dra in min del till den gemensamma ekonomin.

Men det blir kanske lättare att få honom ur handlingsförlamningen om han har ett mål att jobba mot. 

Plus, man ska aldrig vara tillsammans med någon för barnens skulle, de gynnar ingen.