Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Inte de nätter när han ska jobba nej. Då är det mitt jobb att ta hand om vår dotter och hans är att jobba och lyckas hålla sig på vägen o komma hem hel till oss. Resten av tiden hjälps vi självklart åt och om jag behöver avlastning så är han den första att finnas där!

Det är ju så att han har ca 1 timmes bilväg in till jobbet i Sthlm o måste åka kl 5 på mornarna ibland. Om han inte sovit ordentligt så har det hänt att han slumrat till vid ratten o INGET är värt det. Varesig för vår skull eller de andra bilisterna som kan råka illa ut.

Det är ju så att han har ca 1 timmes bilväg in till jobbet i Sthlm o måste åka kl 5 på mornarna ibland. Om han inte sovit ordentligt så har det hänt att han slumrat till vid ratten o INGET är värt det. Varesig för vår skull eller de andra bilisterna som kan råka illa ut.

Beror väl på jobbet det. Så fri och kravlös tillvaro som när jag var mammaledig har jag inte haft på många år.

Dessutom ogillar jag att skötsel av EGNA barn jämställs med ett avlönat arbete. Mitt barn är en del av mitt LIV, det är absolut inte mitt JOBB. Livet är inte bara en dans på rosor, visste du inte det?

Fast vi har också gjort så att den tar natten som är ledig dagen efter. Såklart inte vid extrema tillfällen som magsjuka och kruppanfall osv.

Men det har funkat för oss. Den som är ledig kan ju passa på att vila på dagen!

Är du aldrig ledig tillsammans med ditt barn då? Jag tycker det låter som en sorglig tillvaro i så fall.

Du har helt klart en annan definition på "ledig" än vad jag har. Att jag är ledig innebär att jag själv bestämmer vad jag använder min tid till. Allt jag gör behöver inte var njutningsbart eller lustfyllt, jag anser ändå att jag är ledig. Och ja, det finns även "måsten" och saker att ta ansvar för trots att jag är ledig. Jag har inget emot ansvar, tvärtom.

Du gillar inte att ha ansvar, eller? Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Vi har gemensamt ansvar, men vi för inte bok över timmar och uppgifter. Så länge båda parter är nöjda med fördelningen, så tycker jag inte det spelar någon roll vem som gör vad och hur länge. Vi har olika starka och svaga sidor och olika krav på oss från annat håll, det måste man också beakta.

Jag tycker att du är väldigt snabb på att döma ut folk och anta att folk fungerar som du och din man gör. Nu har jag själv aldrig haft ett sådant jobb som du verkar prata om. Vissa dagar när jag kommit hem från jobbet måste jag ta alvedon eftersom jag har så ont i kroppen efter dagen arbete. Personlig assistent.
När jag jobbade vecka/vecka (jobba en, ledig en) så jobbade jag alltid 10,7 timmar om dagen i 7 dagar och på dag 4 började jag med de starkare medicinerna för att klara av att jobba. Inga problem! Detta var när jag var kallskänka på Stena Line. Ett helt normalt jobb alltså.

Min man sätter undertak hela dagarna och jobbar alltså på olika byggen. Bär hundratals kilon varje dag och jobbar med att titta upp i taket och hamra o borra uppåt under 8 timmar om dagen. Ca en timma till jobbet o en där ifrån. Han har alltså ingen möjlighet att sitta och vila sig o koppla av en timma o ta en rast i något fikarum. Han är på fötterna hela tiden. Så han åker kl 5.30 hemifrån och kommer hem ca 16.30. DÅ tar han barnet så att jag får lite egentid och så att han får kvalitetstid med henne.

Under dagen kommer jag att ha bland annat...sovit middag och pysslat hemma. Suttit mycket i soffan, lekt, promenerat o annat som jag finner mysigt o avslappnande blandat med ansvaret av att ha med mig barnet.

Min man måste ha sina timmar annars kör han nästan av vägen o jag ska ju bara vara hemma o kan ju sova samtidigt som barnet om jag vill! Jag somnar lätt o behöver inte många timmar o min man tycker att han sovit dåligt om han vaknat en gång under natten. >Man är olika! Det är väl bättre att jag nickar till i soffan eller inte orkar gå den där promenaden än att min man kör av vägen för att han somnar vid ratten? Eftersom du inte prioriterar så, så antar jag att du o din man inte har liknande jobb som vi så därför behöver du inte ta ställning i den frågan. Om du eventuellt kommer att köra ihjäl någon eller ej, pga att du är trött.

Och som jag skriver...behöver jag hjälp så finns han alltid där!

Så som ni gör fungerar ju uppenbarligen för er. Good for you. Men det är lite nedvärderande att påstå att "vi lär nog bli varse"  om att ditt sätt passar oss så fort jag fött barn! Jag tror ju knappast att du är så dum att du tror att han och jag skulle byta plats o han helt plötsligt skulle klara sig på tre timmars sömn när han nu behöver minst 8 utan uppehåll.
Eller att jag, som klarar mig utmärkt på 6 timmars utspridd sömn över hela dagen, skulle ens KUNNA sova 8 timmar på raken Utan att vakna. Visst...nån gång absolut!

Men att som sagt "att jag kommer att bli varse" om att ditt sätt är det bästa...
Jag tror snarare att du, hör och häpna, kanske kommer att förstå att du inte har rätt i vad som är bäst för MIG.

Gemensamt ansvar för mig handlar inte om att dela alla timmar och uppgifter i två likadana delar, utan att gemensamt ansvara för att alla i familjen har det bra. Två personer med olika egenskaper, olika läggning, olika behov och olika intressen kan inte dela upp projektet Familj Ab i två exakt likadana delar och sedan tro att båda kommer att vara exakt lika nöjda med tillvaron.

Dessutom tycker jag det är småpetigt att prata om TIMMAR, när det gäller ett barn som förhoppningsvis kommer att finnas i familjen i flera DECENNIER. Om nu mamman "arbetar" mera med barnet under dess första levnadsår, så kanske det jämnar ut sig 10 år senare när pappan engagerar sig i barnets hobby. Eller när han 30 år senare hjälper till med barnets husbygge.

DÄRFÖR tycker jag inte det är viktigt att räkna timmar.

Kan du nu i din tur svara på min fråga?

Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Oj, vad tufft ni verkar haft det! Jag upplevde det som rena semestern att vara föräldraledig i jämförelse med mitt jobb där jag faktiskt tvingas vara aktiv långt mer än några 40 timmar i veckan. Jag hann till och med skriva klart en bok under min ledighet, något jag ALDRIG hade hunnit under tiden jag jobbade. 

Som du förstår är din situation inte sanningen för alla. Detsamma gäller så klart för min.

Man är naturligtvis ansvarig för sina barn 24 h i dygnet, om man talar om ansvar på ett allmänt plan. Men det konkreta ansvaret som följer av att man är tillsammans med barnet, så nej, Jag är inte konkret ansvarig när jag inte är tillsammans med barnet. Jag har fullt förtroende för att den som just då tar hand om barnet också klarar av att hantera de problem som eventuellt uppkommer. Därmed inte sagt att föräldrar till barn med speciella behov kan uppleva det på annat sätt.

Mitt jobb som föräldraledig (med ett barn att ta hand om) var lättsamt och intetkrävande, ja. Ser du nu att du och jag är olika? Du tycker att det är jobbigt att ta hand om barn, medan jag inte gör det. Så om du och jag skulle dela exakt lika, så skulle jag vara mer nöjd med tillvaron än vad du skulle vara. Om jag i stället tar en större andel av barnskötseln, så är vi båda lika nöjda. Du föredrar alltså det förra alternativet, medan jag tycker att det senare är bättre.

Du slingrar dig undan mina frågor. Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?