Anonym (på natten sover man)

Äldre 18 Nov 21:39

120 svar

Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Nylny skrev 2014-11-18 14:12:06 följande:

Vi får barn om ca 2 veckor och vi har resonerat såhär att eftersom jag måste amma och byta blöja om nätterna ett flertal gånger så har vi bäddat i ett annat rum med madrass och skötbord, så att jag kan gå iväg i natten och tända nåt litet ljus/gulla/småprata/amma/byta blöja i lugn och ro utan att behöva smyga så att sambon inte väcks.

Här tänkte jag PRECIS tvärtom!!! Inte tända lampa, inte småprata. På natten ska man sova och inte umgås, och det ville jag lära mitt barn från dag 1. Jag hade läst skräckhistorier om barn som stiger upp och leker med sina bilar mitt i natten, och sådana vanor ville jag verkligen inte bidra till.

Man behöver inte prata med sitt barn när man ammar på natten, och man kan nynna i stället för att prata om det behövs för att lugna. Det går också bra att byta en kissblöja i mörker. De gånger jag måste byta en bajsblöja, tände jag en lampa i ett annat rum. De första orden jag har sagt till mitt barn nattetid är "Har du kissat färdigt?" Han har alltså varit blöjfri och vaknat på natten och behövt gå på toaletten.

Min taktik har fungerat precis så som det var tänkt. Han har aldrig hållit oss vakna på natten bara för att han vill ha sällskap.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 18 Nov 22:04

#22

Flera fördelar med mörkt och tyst:

Man somnar om fortare själv. Man motarbetar mörkrädsla hos barnet, tror jag i varje fall. Har inte sett den minsta tillstymmelse till mörkrädsla hos sonen, jag är mera rädd själv tror jag.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 18 Nov 23:47

#32

Nylny skrev 2014-11-18 22:41:02 följande:

Jag tänkte på nyfödd bebis när jag skrev mitt inlägg om det inte står klart, den allra första perioden, inte en som kan leka med bilar.. Och med prata så menar jag inte hålla låda utan som du skriver nynna eller på nåt sätt finnas där med min tröstande röst som hon är ju redan van vid från inifrån magen, så hon ska somna igen. Målet är ju att hon ska sova om efter amningen..inte att vi ska vara uppe och umgås. Och lampan jag har är en liten i svagaste laget som jag har vid skötbordet så jag ser att jag sätter blöjan på bebisens rumpa och inte huvud.
Man måste vara uppe på natten med nyfödd, men inte är det för sällskap, det är för amning och byta blöja. Jag förmodar att vi pratar om olika gamla barn. Man ska absolut dra gränser sen när det handlar om annat än just det grundläggande behoven en nyfödd har.

Jag tänkte också på nyfödd bebis. Jag skrev dag 1 och det menade jag bokstavligen. Varje ovana som senare får föräldrarna att slita sitt hår i förtvivlan har ju fått sin början någon gång. Och då är det ju enklare att aldrig börja med den, än att senare tvingas jobba bort den för att det spårade ur på något sätt.

Ibland ser man frågor om vid vilken ålder det är lämpligt att börja med kvällsrutiner. Det började vi också med från dag 1. Det var en väldigt enkel rutin. Vi släckte lampan.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 19 Nov 08:44

#38

Nylny skrev 2014-11-19 03:35:08 följande:

Haha... jag tror starkt att jag kommer behöva nån slags ljuskälla till att byta nattblöjorna. Du gör precis som du vill med dina barn, men att snacka om att sätta ovanor för man inte gör på ditt sätt är inte trevligt. Många andra sätt kan ju fungera fastän ditt sätt har fungerat bra för dig. Det är kul att du fick nästan skratta. Ingenstans skrev jag att "bebisen ska vakna riktigt och snacka med den". Jag tänker byta blöja om nätterna iallafall, och gråter beben så drar jag mig inte för att använda vapnet rösten för att lugna ner vederbörande. Tråkigt att ni ska störa er på vad andra väljer att göra. Många sätt kan ju fungera, finns inga facit för alla är olika, varför tala så nedvärderande..?

Ovana = vana man inte gillar. Det är självklart att det ser olika ut i olika familjer.

Du kan också se mitt inlägg i ett större sammanhang. Vilka ovanor vill DU inte ha? Kan du göra något för att förhindra att de uppkommer? Och tvärtom, är det något du vill att ditt barn ska få innött i ryggmärgen? Då är det bra att börja så tidigt som möjligt.

Några exempel ur vår vardag: Leksaker vid middagen? NEJ! Däremot kan jag tänka mig att sjunga. Så gjorde vi alltså. För någon annan skulle sjungandet vara en ovana.

Tvätta händerna efter varje toalettbesök? Vi borde ha börjat när han var i 1-årsåldern, nu är det betydligt svårare att få den vanan att rota sig.

Som liten sov jag bredvid min mamma med handen i ett stadigt grepp i hennes hår. Jag har ingen aning om vad hon tyckte om den saken. Antagligen var det svårt att få mig att sluta när jag en gång hade börjat.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 23 Nov 14:36

#88

Donum skrev 2014-11-23 13:45:43 följande:

Jaja, ni lär bli varse att det inte blir som ni tänkt er. Och att det är mer krävande att jobba dygnet runt än 8-10 h/dagen.

Beror väl på jobbet det. Så fri och kravlös tillvaro som när jag var mammaledig har jag inte haft på många år.

Dessutom ogillar jag att skötsel av EGNA barn jämställs med ett avlönat arbete. Mitt barn är en del av mitt LIV, det är absolut inte mitt JOBB. Livet är inte bara en dans på rosor, visste du inte det?

Anonym (på natten sover man)

Äldre 24 Nov 13:12

#98

Det är inte självklart att nätterna kan delas lika, helt enkelt därför att olika människor sover på olika sätt: Hur fort somnar man om efter att ha blivit väckt? Hur god kvalitet är det på sömnen över huvudtaget? Hur fort somnar man på kvällen? Kan man sova "på beställning" på dagen? Hur många timmars sömn behöver man för att fungera dagtid?

Och jag har full förståelse för den som hellre sköter nätterna själv helt och hållet än riskerar att partnern somnar bakom ratten!

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 00:13

#102

Donum skrev 2014-11-24 18:51:36 följande:

Jag anser inte att man är ledig när man tar hand om barn. Vi har delat på allt och kom snabbt fram till att den som yrkesarbetar är att betrakta som varandes på semester jämfört med den som arbetar hemma.

Är du aldrig ledig tillsammans med ditt barn då? Jag tycker det låter som en sorglig tillvaro i så fall.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 22:09

#104

Anonym (Aaargh) skrev 2014-11-24 20:10:20 följande:

Ja så tyckte vi också. Den som skulle vara hemma med barnet fick sova så ostört som möjligt. Skulle man jobba fick man ta nätterna...

Jag hoppas att ingen av er jobbar som busschaufför eller inom vården.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 22:15

#105

Donum skrev 2014-11-25 05:20:07 följande:

Man är aldrig ledig när man har barn för man har alltid ansvar för sina barn. De återstående 128 timmarna tycker jag att föräldrarna ska ta gemensamt ansvar för. Varför tycker inte du det?

Du har helt klart en annan definition på "ledig" än vad jag har. Att jag är ledig innebär att jag själv bestämmer vad jag använder min tid till. Allt jag gör behöver inte var njutningsbart eller lustfyllt, jag anser ändå att jag är ledig. Och ja, det finns även "måsten" och saker att ta ansvar för trots att jag är ledig. Jag har inget emot ansvar, tvärtom.

Du gillar inte att ha ansvar, eller? Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Vi har gemensamt ansvar, men vi för inte bok över timmar och uppgifter. Så länge båda parter är nöjda med fördelningen, så tycker jag inte det spelar någon roll vem som gör vad och hur länge. Vi har olika starka och svaga sidor och olika krav på oss från annat håll, det måste man också beakta.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 10:24

#110

Donum skrev 2014-11-26 09:11:15 följande:

Det handlar knappast om att gilla ansvar eller ej utan om varför du anser att man inte ska ha gemensamt ansvar för sina barn utan den ena parten ska ha ansvar 128 h/veckan medan den andra 40 h/veckan.

Gemensamt ansvar för mig handlar inte om att dela alla timmar och uppgifter i två likadana delar, utan att gemensamt ansvara för att alla i familjen har det bra. Två personer med olika egenskaper, olika läggning, olika behov och olika intressen kan inte dela upp projektet Familj Ab i två exakt likadana delar och sedan tro att båda kommer att vara exakt lika nöjda med tillvaron.

Dessutom tycker jag det är småpetigt att prata om TIMMAR, när det gäller ett barn som förhoppningsvis kommer att finnas i familjen i flera DECENNIER. Om nu mamman "arbetar" mera med barnet under dess första levnadsår, så kanske det jämnar ut sig 10 år senare när pappan engagerar sig i barnets hobby. Eller när han 30 år senare hjälper till med barnets husbygge.

DÄRFÖR tycker jag inte det är viktigt att räkna timmar.

Kan du nu i din tur svara på min fråga?

Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 11:24

#115

Donum skrev 2014-11-26 10:41:52 följande:

Jag tycker att antal timmar är oerhört relevant när man framställer den föräldralediges jobb som så lättsamt och intetkrävande att denne utan bekymmer bör hantera 128 timmars jobb i veckan medan den som bara jobbar 40 h/veckan absolut är den som måste ha hela nätters sömn.

Som sagt, när jag är föräldraledig så anser jag att jag är föräldraledig 40h/veckan. Tiden därutöver är jag ledig på så vis att vi tar gemensamt ansvar. Men jag kan skrämma dig ännu mer och säga att jag anser att man har ansvar för sina barn även när man yrkesarbetar...

Man är naturligtvis ansvarig för sina barn 24 h i dygnet, om man talar om ansvar på ett allmänt plan. Men det konkreta ansvaret som följer av att man är tillsammans med barnet, så nej, Jag är inte konkret ansvarig när jag inte är tillsammans med barnet. Jag har fullt förtroende för att den som just då tar hand om barnet också klarar av att hantera de problem som eventuellt uppkommer. Därmed inte sagt att föräldrar till barn med speciella behov kan uppleva det på annat sätt.

Mitt jobb som föräldraledig (med ett barn att ta hand om) var lättsamt och intetkrävande, ja. Ser du nu att du och jag är olika? Du tycker att det är jobbigt att ta hand om barn, medan jag inte gör det. Så om du och jag skulle dela exakt lika, så skulle jag vara mer nöjd med tillvaron än vad du skulle vara. Om jag i stället tar en större andel av barnskötseln, så är vi båda lika nöjda. Du föredrar alltså det förra alternativet, medan jag tycker att det senare är bättre.

Du slingrar dig undan mina frågor. Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 16:44

#119

Anonym (Aaargh) skrev 2014-11-26 16:06:08 följande:

Jag tror att en anledning till att den här diskussionen ens uppstår är att du kanske missar hur olika barn kan vara redan från start, olika behov, olika krävande. Variationerna i vad som anses vara normalt är enorma.

Det handlar liksom inte om att 'du tycker inte det är jobbigt att ta hand om barn'...

Det finns barn där det endast är tack vare människans starka överlevnadsinstinkt som gör att man lever idag... Och då är huruvida 'mannen får sova ostört för han ska till jobbet' totalt oviktigt...

Jag vet att barn är olika, och att jag har turen att ha ett av den allra lättsköttaste sorten. En annan sak är att föräldrar också är olika. Jag blev aldrig stressad och olycklig av att mitt barn skrek, annat var det med pappan. DÄRFÖR var det mera rätt i vårt fall att jag skötte barnet en större del av tiden.

Jag är helt överens med dig om att man ska ta hand om barnet tillsammans, speciellt viktigt är det då den ena föräldern har det jobbigt. Men om det INTE är jobbigt, så tycker jag inte att man behöver dela allt exakt lika bara av princip. DET opponerar jag mig emot.

Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

INNEHÅLL