Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Ts har upprepade gånger sagt att hon kan låna av släktingar och då tar jag för givet att de faktiskt har den summan! Annars hade hon inte föreslagit det gång på gång.
Ber om ursäkt om jag varit lite otydlig. Har fått bekräftat att det sannolikt går. Formerna är inte bestämda. Och det handlar mest om jag vill eller vågar. Är rädd.
Envis och den stolthet man har så vill man klara sig själv...
Och TACK till ALLA er som skrivit på denna tråd.
Ni är en stor del i att jag hållit mig vid liv i denna mycket mörka period av mitt liv.
Önskar dig stort lycka till.
Tack snälla. Det behövs.
Jag KANSKE har löst situationen på egen hand. Inte tagit mer eller nya lån. Utan bara snålat och snålat och prioriterat vad som MÅSTE betalas. Inte helt säker än men går det vägen är jag ÖVERLYCKLIG! Nästan tre månader senare! Och jag trodde inte att jag skulle ens överleva veckan.
Och om inte, så handlar det om en mycket liten marginell peng på väldigt kort tid.
Jag KANSKE har löst situationen på egen hand. Inte tagit mer eller nya lån. Utan bara snålat och snålat och prioriterat vad som MÅSTE betalas. Inte helt säker än men går det vägen är jag ÖVERLYCKLIG! Nästan tre månader senare! Och jag trodde inte att jag skulle ens överleva veckan.
Och om inte, så handlar det om en mycket liten marginell peng på väldigt kort tid.
va bra ! Du klarar det här !
Hoppas det! Det är inte över än. Har två-tre mycket kämpiga år kvar MEN har kanske kommit över denna akuta situation. Vilken resa.
Om du som läser detta är i liknande situation - sluta ta nya lån, ta hjälp av nära som du litar på & var beredd att kämpa med blod, svett & tårar.
Stort TACK alla ni som skrivit, peppat och ifrågasatt. Ni har hållit mig vid liv!