Vart går gränsen?

Min snart 3½ åriga tjej hade fått sitta med byxorna i bilen. Hon torkar upp om hon spiller, givetvis kan vi hjälpas åt också. Men hon får hämta hushållspapper och börja.

Går vi ut och hon inte vill ha mössa/vantar och man vet att hon kommer frysa och inte har möjlighet att gå in direkt då så tar jag alltid med det ändå.

Springer hon in med stövlarna så får hon hjälpa till att torka/plocka upp ev löv, grus osv, innan hon kan göra något annat.

Kläderna ska ligga i tvättkorgen, inte på golvet bredvid, är favoritgosedjuret inte i sängen när hon ska sova får hon leta upp det själv, eller sova utan. (Undantag vid övertrötthet, sjukdom osv).
Händerna tvättas med tvål och vatten innan man får hjälpa till att laga mat/baka. Annars får man inte hjälpa till.
Har man inte plockat undan så tar man inte fram nya saker.

Ungefär så har vi det. Låter kanske hårt, men har inga större problem att hålla sakerna. Och vi är såklart med och hjälper till också. Inte alltid, men man märker när det är läge att göra det tillsammans.

Min 20 månaders hade jag bytt byxorna på.

Angående maten så tvingas ingen att äta upp. Och man får efterrätt även om man inte orkar äta potatisen.

Brukar dock få dom att smaka på allt. Och så får dom sitta kvar tills vi andra är klara, eller i alla fall tills lilla vs storasyster är klara. Vi vuxna kan ju sitta länge ibland. Det tvingas dom inte till.
Men det är inte okej att äta 1 köttbulle och springa in i sängen/soffan och kolla surfplattan eller så. Då får man vänta tills barnen vid bordet är klara innan man får gå. Men man måste inte äta.