Kräver jag verkligen för mycket

Anonym (....)

Äldre 14 Nov 17:02
38 svar

Återställ Anmäl

Kräver jag verkligen för mycket

Anonym (Krävande?) skrev 2014-11-14 16:04:51 följande:
Å kan väl tillägga att han inte varit här på några v nu. Detta ang hjälpa till hemma är något jag diskuterat via mail. För att än sista gång försöka få honom att fatta!!

Om tråden du länkade till är din så handlar det inte om att han ska fatta.

Det handlar om att du ska fatta att detta skadar dina barn! DU har nu ansvaret för att dom slipper lida.

Även om tråden inte är din så är det iallafall du som ska fatta. Det hjälper inte att sitta och tycka synd om sig själv, det handlar om att ta sitt ansvar som vuxen. Du ansvarar för dina barns uppväxt och du väljer hur du anser att dom ska ha det. Det är dessutom bara du som kan styra hur du vill leva.
Anonym (....)

Äldre 14 Nov 17:19
#33

Återställ Anmäl

Anonym (Krävande?) skrev 2014-11-14 17:13:01 följande:
Tack för den. Jag har precis skrivit att jag försöker ta mig ur detta & att han nu varit ute ur bilden några v. Dock med massa mail & tjaffs från hans sida. Tack (....) dina ord värmde verkligen å ja det är min tråd.....

Det kanske verkade hårt. Men för 5 år sedan satt jag i en relation där jag blev misshandlad.

Det som krävdes var att jag tog mig i kragen, sket i att " försöka förklara för honom" eller " diskutera saker". Jag tog mig i kragen, tog ansvar och lät andra sköta den mest nödvändiga kontakten med honom.

Jag hade " försökt" lämna i 2 års tid. Jag behövde faktiskt bara fatta att det var upp till mig att verkligen göra det. Kasta av mig offerkofftan, sluta älta hur dålig han var och bara börja skapa ett nytt liv.

Idag lever jag ett fantastiskt drömliv :) Gift med en man som jag har ett helt grälfritt liv med. Bara kärlek och respekt, varje dag.

Ibland blir jag förbannad på mig själv som slösade så lång tid på att försöka förändra och försöka lämna.
Anonym (....)

Äldre 14 Nov 17:36
#35

Återställ Anmäl

Anonym (Krävande?) skrev 2014-11-14 17:29:15 följande:
Ja å då vet du att man knappast behöver få skit! När man väl håller på bryta sig loss. Då är offerkofta eller ej skitsamma eller hur. Jag har tagit steget nu. Men det är jävligt svårt när man inte ens vet vem man är längre. Som ex. Om han sa hoppa & jag gjorde det så var det inte bra iaf. Trotts att jag inte gjorde något utan hans godkännande fick jag ändå skit. Han har varit på mig om att passa på å träffa vänner (dom som passade honom) gjorde jag det fick jag skit ändå. Hur jag än vänt ut å in på mig själv har det ändå blivit fel....

Jag ger dig inte skit. Jag skriver som det är. En sak du måste inse är att det inte enbart är han som gjort fel, du har valt att stanna. Om du tar på dig ansvaret för ditt egna liv så kommer det bli lättare att fortsätta lämna.

Kan du inte skylla på någon annan än dig själv så kommer du förstå att det är DITT val och ingen annans om du veknar och går tillbaka.

När du kommit ur allt detta så kommer du se allt med nyktra ögon. Då kommer du förstå att det jag skriver är nödvändiga insikter.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Kräver jag verkligen för mycket

Kräver jag verkligen för mycket

INNEHÅLL