PCO - Första ivf

Hej,

Jag har varit/är i samma situation. Vi har gjort två ivfer och är i samma ålder som dig. Första försöket var ett sprutförsök som vi gjorde om till ivf(långa metoden). Blev tre ägg, ett befruktat och sen minus. Vid andra försöket(korta metoden) blev det 35 ägg (125IE och orgultran). Pågrund av stor risk för överstimulering (mådde ganska dåligt första ivfen och hade vätska i buken) så fick vi köra plan B. Då tar man suprefact istället för ovitrivelle och sedan fryser man allt. Man får inte ruva eftersom den sprutan gör så slemhinnan blir förstörd. Det slutade dock med åtta till frysen, så vi var glada! Eftersom jag inte har någon naturlig cykel så körde vi igång med stimulerad FET (frusen återföring) och nu är jag på ruvardag 2 med ett tvådagars embryo. Vi behövde bara tina ett så vi har sju kvar i frysen till nya försök eller syskon! Kan nämna att jag aldrig haft en regelbunden cykel, kanske haft blödningar två gånger om året. Vi provade pergotime och sprutor innan vi blev rekommenderade att köra ivf. Det är dels pågrund av min pco och för att min man har lågt antal spermier... Det är långt ifrån säkert att vi hade lyckats om pergotime hade hjälpt eller om vi lyckats med sprutorna. Läkarna ville köra ivf direkt men vi ville prova bara sprutor först för att ha gett det en chans.

Så det som är bra med 'oss' pcoare är att vi är lättstimulerade, tyvärr ibland för mycket och reagerar på väldigt små doser. Men man får ju se till målet, man vill ha barn. Och där har vi utmärkta chanser! Våra ägg är oftast av bra kvalité och det brukar bli bra i slutändan. Tänk såhär, med en diagnostiserad pco så vet man ju om problemet. Om man är oförklarligt barnlösa vet man kunde inte vad problemet är och hur man löser det.

trina, Tack för ditt svar! Jo jag håller med om det du säger, sambon är myyycket mer positiv än mig - men jag kan verkligen inte föreställa mig ett plus, har fått sååå många negativa, varav senaste gången ett falskt positivt med testlagret... Har så mycket känslor... Kräks på allt vad äl-test, grav-test, icke-kaffedrickande, ingen alkohol,INGEN TRÄNING usch, jag borde vara förväntansfull och glädjas åt att vi äntligen får hjälp, men jag är bara så illa till mods och det känns som livet rinner ifrån mig i en besatthet att få ett barn som aldrig kommer komma :( Har svårt att glädjas åt sådant jag tyckte va kul förut, träffa vänner m.m. Känns bara jobbigt... Men antar att detta är känslor som är ganska naturliga i den här situationen, hatar maktlösheten bara :( 

Hur långt är det kvar till gravtest för dig? Håller tummarna för att det lilla fröet vill stanna i magen <3

Jo det är klart att allt känns lite 'grått'. Jag orkar inte umgås med barndomsvänner som inte förstår min situation men de förstår att jag behöver vara för mig själv. De är inte intresserade av vad jag går igenom och jag är inte intresserad av frågor de känner sig tvungna att ställa fast de egentligen inte vill veta svaren. Men lär sig hantera det. Jag har aldrig varit ett stort fan av alkohol och jag tänker inte ens på det längre. Jag kan se fram emot ett glas vin på helgen och sen blir det aldrig av. På sin höjd blir det en cider en lördag mellan alla behandlingar..

Jag tror att alla känslor är helt okej att ha! Man behöver inte känna sig glad för att man får hjälp, det är okej att känna sig maktlös. Enda stället man har makten är att se till att man tar alla mediciner som man ska när de ska tas. Allt annat är upp till kroppen och läkarna. Jag dricker inte kaffe, men dricker massa te. Har skurit ner det till en kopp om dagen nu och hoppas jag kan hålla det. Blir så lätt att jag får skuldkänslor om det inte skulle gå vägen denna gången.

Jag ska testa den 18 November, då har det gått 15 dagar sen insättningen. Jag är är hemma sjuk från jobbet denna veckan och spenderar största delen av dagarna liggandes i sängen. Jag står bara inte ut med tanken att inte gör allt för att det ska fästa. Jag vet att folk blir gravida på naturlig väg, jag vet att folk blir gravida med ivf när de levt precis som vanligt. Men jag tänker mig att gravitationen måste gälla i livmodern också och om jag ligger ner så borde embryot komma till en vägg i livmodern som den sen kan fästa vid :)

Tack för dina tankar! 

Jag håller med dig, är väl så man får tänka... Att man får bryta ihop och komma igen, typ! :) 

Det här med vänner är förjävligt, usch, så jobbigt att de bara sticker huvudet i sanden och två av mina bästa vänner kommer med kommentarer som att jag överdriver och att det är pga stressen jag inte blir gravid, för de känner minsann massor av folk som blivit gravida av misstag m.m... Känns så jobbigt att bli stämplad som en drama queen när det faktiskt är så att jag (troligtvis) inte kan bli gravid på naturlig väg är ju när det är som jobbigast man behöver sina vänner :(

Åh vad spännande!! Det var väldigt ambitiöst, jag kommer nog inte göra så mycket mer än försöka coola ner, äta bra, skippa träningen. Kanske kommer få ett intensivt jobbuppdrag första veckorna under behandligen, men känns som att det inte borde vara någon fara?! Men förstår din situation, antar att man är ännu mer orolig andra gången? :(

Känns lugnare nu, efter mitt VUL igår såg allt jättebra ut och jag skulle fortsätta med samma låga dos... Dock ett extra VUL på mån för att säkerställa vilken dag vi ska göra ÄP :) Hur många dagar ca är det från ÄP till insättning?? MInns inte vad hon sa!

Det är så tråkigt med kommentarer som att man blir gravid bara man slutar stressa... Du kan ju kontra med att folk i krog, svält och slavförhållanden blir gravida och hur mycket stress har inte dessa människor?

Man ska ju leva på som vanligt under och efter en ivf men som du säger, jag är orolig eftersom det är andra gången.

Det beror lite på kliniken men oftast är det två dagar efter så det borde bli på onsdag isåfall :)

Jo visst är det så... Jag blir ju knappast mer avstressad av sådana kommentarer! Känns som man är extra känslig nu me, när man försökt så länge :/

Jag har preliminärt ÄP på ons, så fre då! Men de pratade om tors eller fre förut, så då blir d väl först på mån isf... Håller tummarna för ons :) På måndag skulle jag bara på nåt extra VUL för att pricka den bästa dagen :)

Är i alla fall jättetacksam att man sin sambo är så stöttande, han kan i vanliga fall va ganska klumpig hur han uttrycker sig och beteer sig, men han e som en helt annan kille :) Utan hans stöd skulle jag troligtvis ha svårt att palla fler än den här omgången, men vet ju att chansen ökar markant 2a och 3e gången... 

Ah, jag som blandade ihop dina dagar :) Blir det äggplock på onsdag borde det bli på fredag! Hur många ägg har de sett och vilken dos är det du tar?

Jo, det är grymt med en sambo som stöttar! Jag mådde jättedåligt sist efter äggplocket och min sambo var snäll och klappade mig på benen och ringde på barnmorskan och förklarade vad jag ville. Jag ville inte vara till besvär och ville därför inte ringa dit dem, men nu i efterhand så var det rätt gjort av honom, haha. Så det är himla tur att kan har med honom!

Ja vi får hoppas det! :) 11 såg hon igår, tyckte det lät lite (?) Har bara 100 gonal-f och orgalutan- sprutorna (0.25) känns som en väääldigt liten dos när man jämför med andra! Första 3 dagarna körde jag på 125 men är nog tur det för mår så sjukt illa av gonbal-f! 

Hur många såg de innan ditt ÄP? Och vad får man ta för roliga sprutor och sånt efter ÄP och insättningen? :)

Naw :) Ja ibland kan de haha :) 

Jag körde 125IE hela vägen tror jag. De räknade till 15 och sa att det var för mycket och att vi därför skulle frysa allt. När det väl var dags för äggplock upptäckte de ett till "lager" av ägg. Så det blev 35 allt som allt vilket är på tok för mycket. Så jag fick ligga kvar i sex timmar, fick morfintabletter, kräktes och fick inte gå hem fören jag hade kissat. Och jag kan absolut inte kissa på beställning, haha. Men mitt äggplock hör till ovanligheterna. De siktar på att man ska få ungefär tio ägg. Så bli inte avskräckt av hur det blev för mig, för det kommer inte hända dig.

Efter äggplock är det inga sprutor. Då kör man bara vaginatorer t ex progesteron eller lutinus.