Ställa upp på att inte ha sex?

Så även en asexuell person kan hitta sexlust?

Min fru är asexuell, och har nu faktiskt hittat något som i alla fall kan likna sexlust.

Asexuella kan ofta få orgasm på egen hand, även om det inte har någon direkt lust eller känsel. Kroppskontakt brukar de ofta uppskatta som alla andra.

Genom att ta initiativ till kroppskontakt och försöka få orgasm tillsammans, går det att få en längtan och en lust. "Lust föder lust". 

Det kan nog aldrig bli "som vanligt" för en asexuell. Men väldigt nära i alla fall.

Absolut kan det vara så att en traumatisk händelse eller något annat ligger till grund för vissa, men de som verkligen klassas som asexuella har jag svårt att se att det skulle kunna vara något som får dem att känna längtan efter sex. Lite som forskare på 50-talet klassade homosexualitet som en sjukdom som skulle gå att bota.

Tack för ditt svar min vän

Dock väntar jag en "smula" med att kommentera ditt inlägg, och hoppas istället att detta är början till en debatt.

Kram på dig, och hälsa Anton.

Orgasm får hon av vanlig onani. Dock krävs väldigt mycket "jobb" för att få till det.

Egentligen vill hon inte direkt ha orgasm. Men det kan ge en känsla av att "kanske vara normal". Likaså kan det väl ge en liten avslappning efteråt.

Numera får hon ibland orgasm tillsammans med mig. Men det är enbart hon själv som kan göra det.

Sex är så oerhört stort och kan innefatta så mycket. Men en sak är gemensamt. Hettan, värmen lusten, det nästan djuriska. Kön som blodfylls osv.

För henne saknas helt den där lusten, hetten, det djuriska. Inget blodfyllt kön i första taget heller. Sex för henne är mest kroppskontakt, samt en njutning av att tillfredsställa mig.

Kanske skulle vi prova lite tantra, vem vet

Ibland kan minskad lust stavas WIPF. Wordfeud, iPhone, Pinterest, Facebook.

Jag undrar vad min fru kommer säga när hon tittar upp från iPhonen och barnen är stora och utflugna och hör och häpna, mannen i huset är även han utflugen!

Det kanske blir ett nytt facebookinlägg av det?

Jag svarar på dina frågor genom att berätta lite mer allmänt om hur hon fungerar. Jag tror det ger en klarar bild.

Min fru har aldrig varit blyg, och inte sett sex som någon stor grej. Hon upplever sex, på ungefär samma sätt som någon om någon smeker hennes handled lite grand. Ingen spänning, ingen njutning men inte heller något obehagligt. På samma sätt är inte mitt kön mer upphetsande/spännande än min hand. Det är bara en kroppsdel. 

Till stor del upplevs hon likadant. Lite som ett neutrum med kvinnligt könsorgan och bröst. Det är lukten/feromonerna som tycks saknas.

Hon vill vara som andra, och hon vill ha sex. Men det ger ju ingenting för henne. Men hon upplever inte heller sex som minsta obehagligt. 

Hon äter medicin, men hon har känt likadant i alla år. Medans hon började med medicin för bara ett par år sedan.

Hon har sökt hjälp, men inte fått det. Gynekolog har skickat remiss, men inget har hänt.

Hon är enormt empatisk och tycks ändå förstå hur viktigt sex är. Hon tycks känna att det är hon som saknar något. Hon har alltid ställt upp, vilket inte alltid varit positiv för mig. Det har känts som lite av ett övergrepp. Nu deltar hon, och försöker hitta njutning på sitt sätt. Det fungerar bättre. Vi har även löst det genom att ha lite av ett öppet förhållande. 

Jag tror hon har blivit lite bekväm av sig. Att sträcka sig till soffbordet och ta upp telefonen för en stunds förströelse är VÄLDIGT mycket enklare än att engagera sig i vad som händer runt omkring och personerna som finns i huset. Att se en film tillsammans med henne blir som en tävling. Hon tar upp telefonen varje reklampaus men när filmen börjar om så fortsätter hon i en kvart till. Och det har ju inte med något sexuellt att göra.

Att lägga oss samtidigt och hon börjar direkt med telefonen gör i alla fall mig tillräckligt avtänd för att slippa tänka på sex.

Jag somnar inte kåt men jag somnar irriterad.

Jag upplever det faktiskt som något biologiskt. Som om någonting praktiskt saknades. Särskilt då ett kön, en kropp normalt sett luktar. Luktar upphetsande. Men det saknas som sagt hos henne. Det påverkar ju även mig på så sätt att jag faktiskt inte blir så enormt tänd, eller får sådan lust att ha sex. Lust till sex har jag givetvis kroppsligt ibland. Men upphetsning kommer först när vi försöker. Vilket vi ändå gör ett par gånger i veckan.

Men tyvärr tror jag inte att det finns något som heter "biologiskt asexuell". Det finns inga prover/tester som kan visa detta. Det ses ungefär som "läggning". På samma sätt som det inte finns några tester för bi/homo/hetero. 

Njutning på annat sätt söker vi och har hittat en del.

Vi har varit tillsammans i snart 3 år.

Ja, vi har pratat om det. Hon ser det inte som ett problem. Vilket iofs är sant för hon har inte något problem med det. Precis som Haskel säger så är det den med minst lust som alltid bestämmer.

Jag har löst det med att inte utsätta mig för frestelser. Jag går inte och lägger mig samtidigt som henne, och sover gärna på långt avstånd från henne i sängen. Jag ligger inte och morgonmyser utan stiger upp direkt ur sängen och går aldrig naken i huset när hon är i närheten.

Nu när jag skriver det så här så låter det konstigt men det är inte så extremt ändå. Bara små ändringar hur man beter sig hjälper faktiskt.

Jag är emot båda orden, normal och vanlig. De säger ingenting, då båda är beroende på tolkning.

Homosexualitet och asexualitet är både ovanligt och onormalt rent praktiskt. Båda kan givetvis lika gärna tolkas som både vanligt och normalt.

Tråden handlar dock inte om läggningar, varken homosexualitet eller asexualitet. Utan tillfällig brist på lust. Det kan givetvis också vara både vanligt och normalt.

MEN tillfällig brist på lust, beror oftast på något annat. Det beror ofta på sjukdom, stress, psykiskt ohälsa, graviditet, eller förlorade känslor.

Problem som alltså i huvudsak ligger hos den som INTE har lust. De problemen kan inte den andra lösa.

Celine, i den bästa av världar borde båda vara intresserade och ansvariga för varandras njutning, och dessa par har nog inte så stora problem i sexlivet åtminstone. De verkliga problemen uppstår när det inte fungerar så.. 

Faan bästa tråden på LÄÄÄÄÄNGE Haskel!

Självklart e det som du skriver " den sjuka som ska söka vård" och JA sex ÄR naturligt. Tyvärr kommer jag inte att argumentera mot dej. ????

Du får ursäkta min otydlighet. Även jag menar att det är ett gemensamt ansvar. Men jag såg/ser det snarast som självklart att den som vill ha sex, kommer att göra vad han/hon kan.

Tråden är lite av en reaktion på just det du skriver "eget ansvar till orgasm" som man ofta läser här på FL. 

Särskilt i trådar där mannen vill och kvinnan inte vill, ses väldigt underliga svar. Som ofta menar att mannen måste anpassa sig, eller finna sig i att inte ha sex, osv. osv.

Någon verkar vara populär.. (fullt förståeligt.. )

Efter alla trådar och diskussioner i ämnet är min uppfattning att för många är för sentimentala i den här frågan. Att känslor påverkar ens relationer är självklart, det går inte att intellektualisera känslor när det brinner.

I en teoretisk diskussion borde det dock vara enklare att se på det lite mer pragmatiskt; en relation är ett "avtal" med mer eller mindre uttalade krav, förväntningar och överenskommelser.

Nästan alla inser och accepterar att en relation inte nödvändigtvis är ett livslångt avtal (att man säger "ja" är mer en tradition än något annat).

- Lojalitet ingår oftast

- Omtanke, närhet och beröring likaså (även om det ofta glöms bort och värderas ner..)

- Sex är viktigt för de allra flesta och det ingår ofta som en mycket stark ingrediens.

- Trohet..

Sen kan det finnas massor av punkter till (för någon är ordning och reda viktigt, ekonomiskt ansvarstagande, ta ansvar för barn och hem.. etc.)

När någon av förutsättningarna som ingår i dealen (uttalade eller ej) förändras måste man givetvis prata, hitta lösningar, ev. förhandla om dealen eller - i värsta fall - säga upp avtalet..

En vanlig "miss" i detta är att den ena parten inte värderar en viss punkt särskilt högt - och anser därmed att hen har rätt att ensidigt stryka denna punkt från avtalet. ("JAG tycker inte sex är så viktigt..", "JAG tycker inte det är nåt problem om vi ligger med andra..", "JAG tycker inte det är så viktigt med personlig hygien..") 

Även om det låter märkligt och torrt blir det (faktiskt) enklare att  tänka sig relationen som en "affärsuppgörelse" med tydligt uttalade förväntningar/krav samt en förväntan om att prata, förhandla om man vill göra förändringar i avtalet..

Mitt inlägg ska ses som en slags motvikt till de ideer om att man ensidigt kan förändra villkor/innehåll i avtalet - utan att ens prata med sin partner. Alternativt förändra förutsättningar och ställa krav på att partnern ska acceptera, helt oförstående till att hen inte går med på detta.

Några exempel som man läser/hör emellanåt:

- "Eftersom jag plötsligt inte vill ha sex längre förväntar jag mig att min partner ska respektera detta och acceptera att vi slutar att ha sex. Jag ser det inte som ett problem och därför tänker jag inte försöka åtgärda min brist på sexlust. Hen får inte heller ha sex med nån annan - eftersom det nya nu är att sex inte längre är viktigt. Kan inte hen acceptera detta är hen en självisk bitch/skitstövel."

(Detta är ett väldigt märkligt sätt att försöka förändra förutsättningarna för ett pågående avtal..)

- "Eftersom min partner inte vill ha sex lika ofta som jag är det rimligt att jag är otrogen och har sex med andra som komplement. Jag tycker inte det är min sak att ta upp frågan till diskussion eller vara ärlig/förvarna om att jag tänker söka mig till andra - det räcker väl att jag är missnöjd, det är rimligt att ljuga och föra sin affärspartner bakom ljuset om man inte är nöjd med dealen.."

(Dvs. jag är inte längre nöjd med ett avtal men jag bryter det inte utan börjar ljuga istället och plockar russinen ur kakan..)

Min poäng är inte att man ska bli formell och fyrkantig, räkna sexfrekvens/vecka och prata på myndighetsspråk. Många gånger kan en del av kommunikationen ske underförstått.. Åren går, man slutar ha sex, slutar prata, slutar bry sig om varandra.. Då kan man nog faktiskt hävda (vid behov) att avtalet inte längre gäller trots att det aldrig uttalats. Dvs. äktenskapet var slut i ordets rätta bemärkelse och ingen blir egentligen förvånad eller upprörd att partnern hittade nån annan..

Det är väl då mest tragiskt att man väljer att leva på det sättet men faller knappast under "avtalsbrott" om båda parter slutat ställa eller uppfylla några krav. Kanske håller man ihop av praktiska skäl, ekonomi, barn. Synnerligen förståeligt (och nog inte helt ovanligt).

Jag tror, som jag skrev innan, att uteblivet sex är ett symtom på något inte står rätt till. Om man som par inte vill lösa det tillsammans kommer det aldrig bli bra. Båda borde göra vad de kan. Visst kan de bero på andra hälsoproblem, men oftast ligger nog problemen i relationen. Ibland tror jag skilsmässa kan vara lösningen, men jag tror inte att det är så många som verkligen inte har sexlust.

Jag har haft kontakt med många sexuellt frustrerande män här på familjeliv och vissa av dem har haft fruar som inte vill ha sex. Männen påstår ofta att de "gjort allt" , men egentligen har de inte gjort något särskilt alls, bara fortsatt ta samma gamla initiativ och ev klagat på att frun inte vill ha sex.Jag tror allt försäkran man verkligen närmar sig varandra På RIKIGT.

Jag är otroligt, otroligt lycklig lottad att min älskade aldrig någonsin ställt några krav på mig. Jag känner för första gången i mitt liv att jag kan vara mig själv. Om vi skulle skrivit ett kontrakt i början av vår relation hade jag blivit jättestressad, men vi har utvecklats tillsammans. Jag har redan ändrat mig på flera punkter gällande sex och han också. Jag har ofta känt mig press och stress vad gäller sex, men det gör jag inte nu och då kan jag vara precis som jag är och jag njuter som aldrig förr. Fast jag inser att väldigt få män skulle haft tålamod med mig.