Jag tycker man är en dålig förälder om man lämnar sitt barn. Sen kan vissa barn ha det bättre utan vissa föräldrar.
Jag skulle aldrig klara av att lämna mina barn, att inte få vara nära mina barn. Jag skulle ge upp allt för att få vara med dem.
Som jag skrev tidigare så är det inte de lättaste att få arbete eller boende just här i närheten där vi bor. Tro mig jag har bytt jobb och bostad för att förändra mitt mående och detta har pågått 5 år eftersom att jag inte velat "ge upp". Jag vet att pappan är en bra förälder och skulle aldrig i mitt liv lämna mitt barn om jag inte var övertygad om att h*n får det bra.
Oj, här var stämningen hård. Jag tvekade lite om jag skulle ta den här sista chansen att få barn- hur hemskt kan det vara, tänkte jag, men inser nu att kraven på hur mycket man tydligen ska ge upp- alla krav på eget välbefinnande för all framtid är för mycket.
Hellre får fostret försvinna än alla önskemål om egna drömmar.