Flytta ifrån mitt barn.
Anonym (fundersam) skrev 2014-11-03 18:37:50 följande:
Barnet blir inte övergivet. Med dagens teknologi kan vi prata via webcamera, telefon hur ofta vi vill. Eftersom att vi redan har växelvis boende nu blir de endast tiden som skiljer sig mellan träffarna.Jag är ett skilsmässobarn. Ja min far flyttade ifrån mig när jag var 9 år. Har aldrig klandrat honom då jag fått träffat honom när jag velat och haft möjlighet samma sak kommer att gälla mitt barn.
att förstå att man inte mår bra på en plats, trots terapi och att byta bostad och sedan besluta sig för att göra något åt de utan att riva upp sitt barn från rötterna som börjat rota sig är att ta sitt ansvar på ett sätt. Att förstå att man inte kan ge sitt barn de bästa för att man mår dåligt.
Jag gissar på att du med delad vårdnad menar delat boende i praktiken. För barnets del blir det en enorm skillnad från att kanske träffa dig varannan vecka/helg till att ses kanske 6 gånger per år på sin höjd. Räkna på antalet dagar barnet kommer missa med dig. Betänk om du hade velat träffa din sambo så lite? Då står ändå ett barn närmare sina föräldrar.
I ovanstående stycke påstår du att det inte blir någon skillnad för ditt barn jämfört med hur du själv hade det. Om jag läser din ovanstående text rätt kunde du träffa din far när du behövde det, men för ditt barn blir det fysiskt omöjligt mer än på loven enligt inlägg 36, så det blir en himmelsvid skillnad.
När ditt barn saknar din fysiska närhet, din lukt o s v, ska det krama webkameran då eller hur ska du lösa det? Att bara prata räcker inte långt, även om du försöker rättfärdiga det. Eller har du "turen" att ha ett barn som hatar all fysisk kontakt och hellre pratar telefon och aldrig sitter nära dig mer än 6 gånger per år?
En sjuåring är inte så stor. Jag jobbar i en etta och får kramar varje dag av en del barn och då är jag ändå "bara" deras andra fröken.
Sedan spelar det ingen roll hur bra den andre föräldern är när de saknar sin mamma.
Om du hade flyttat kortare inom Sverige, alternativt Malmö-Köpenhamn hade du ändå kunnat träffa barnet fler vanliga helger!
Så nej, jag anser att du får arbeta på din psykiska ohälsa på närmare håll för ditt barns skull. Visst det kan
F U N G E R A för barnet, men vill du ha på ditt samvete om det också kommer må riktigt psykiskt illa av att känna sig övergiven av sin mor. Jag dög inte, utan mamma ville hellre flytta till sin gubbe. Hur kommer du påverkas av det? Kommer det förbättra din redan dåliga psykiska hälsa?