Usch, jag tycker det låter hemskt att bara träffa sitt barn på loven.. Det hinner ju gå flera månader emellan! Sen kan du väl inte räkna med att pappan går med på att inte få ha barnet hos sig under sommarlovet, eller över jul?
Om du flyttar en kortare bit inom Sverige kan du i alla fall träffa barnet varannan helg..
Barnet blir inte övergivet. Med dagens teknologi kan vi prata via webcamera, telefon hur ofta vi vill. Eftersom att vi redan har växelvis boende nu blir de endast tiden som skiljer sig mellan träffarna.
Jag är ett skilsmässobarn. Ja min far flyttade ifrån mig när jag var 9 år. Har aldrig klandrat honom då jag fått träffat honom när jag velat och haft möjlighet samma sak kommer att gälla mitt barn.
att förstå att man inte mår bra på en plats, trots terapi och att byta bostad och sedan besluta sig för att göra något åt de utan att riva upp sitt barn från rötterna som börjat rota sig är att ta sitt ansvar på ett sätt. Att förstå att man inte kan ge sitt barn de bästa för att man mår dåligt.
Jag har också mått väldigt psykiskt dåligt och tvingats inse att jag inte kunde ha barnen varannan vecka. Det blev istället färre dagar. Visst hade jag orkat med vardagen allra bäst helt utan barnen där, men det kändes aldrig som ett alternativ..
Jag minns att jag som barn en gång drömde att min mamma en dag bara sa att hon skulle flytta - och jag vaknade gråtandes med en fruktansvärd känsla inombords. Som om det verkligen skulle hända på riktigt.
Mina barn fick under flera år "bara" bo hos mig fem dagar varannan vecka, och den yngsta sonen var ofta ledsen över detta och undrade varför jag inte ville ha dem mer. Han var då 7 år 
Det skar verkligen i mamma-hjärtat kan jag säga.
Barn lägger tyvärr ofta skulden på sig själva, speciellt i den åldern när de börjar fundera mycket över livet..
Jag tror inte TS är en dålig mamma, utan snarare en desperat människa som vill må bra psykiskt. Men om hon flyttar så pass långt ifrån sina barn tror jag bara att det kommer uppstå andra psykiska problem (hos henne). Jag tror det är ett stort misstag, som hon kommer få ångra om några år..
Vad säger pappan om saken? Varför mår du dåligt av att bo i Sverige?
Oj, här var stämningen hård. Jag tvekade lite om jag skulle ta den här sista chansen att få barn- hur hemskt kan det vara, tänkte jag, men inser nu att kraven på hur mycket man tydligen ska ge upp- alla krav på eget välbefinnande för all framtid är för mycket.
Hellre får fostret försvinna än alla önskemål om egna drömmar.
Usch, jag blir faktiskt ledsen när jag tänker på den lilla. Hen kommer helt tappa anknytningen till den ena föräldern lagom tills det är dags att byta..