Påven Johanna

Äldre 16 Jun 23:03

1054 svar

ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Anonym (helt sluut) skrev 2015-06-16 22:52:20 följande:

Men det är ändå som att man inte 'når fram' till henne på nått vis. Inte som att hon är i sin egen värld riktigt men ändå.

tex har jag försökt lära henne kroppsdelarna, hon kan ingen, men det är som att hon varken lyssnar eller ser på mig när jag visar.

kanske gör jag fel??? Har blivit så osäker i mitt föräldraskap gällande allt. Minns inte hur jag lärde de stora barnen ens.

Säger jag däremot 'ska vi sjunga' så börjar hon direkt göra imse vimse rörelserna. Så ibland når jag ju fram. Eller ställer jag för stora krav när jag tänker att hon ska sitta och intressera sig för vad jag visar?? Gör man inte det i hennes ålder?

Åhhh ibland undrar jag hur jag ens lyckats få de stora barnen att växa upp

Jag tror att samvaron med dig är väldigt kravfylld för henne eftersom du hela tiden bedömer och underkänner henne. Nu vill du ju lära henne saker inför nästa kontroll, men eftersom du ju ändå är säker på att hon inte ska klara den (eftersom din övertygelse är att hon är efter och sjuk) så måste dina signaler vara väldigt förvirrande för henne. Det blir inte lek för lekens skull utan hela tiden uppgifter, granskningar och tester.

Påven Johanna

Äldre 22 Jun 21:58

#682

Anonym (helt sluut) skrev 2015-06-22 21:52:31 följande:

Är det någon som vet om oro kan förstärkas i olika miljöer?

Har varit bortrest ons-sön. Har under den perioden tyckt att dottern varit mkt bättre.

Men idag har jag upplevt hennes problematik igen.

Eller kan hon vara ojämn?

Du vill inte ens överväga att det kan vara så att din dotter i andra miljöer och tillsammans med andra människor slappnar av och till viss del undkommer dina argusögon och att det är därför du också kan uppleva henne som "mkt bättre"?

Kanske är du också annorlunda i situationer där du och hon inte är utlämnade till varandras sällskap. Kanske finns inte tiden och sökljuset för dig att hitta en hel massa inbillade fel på henne då?

Påven Johanna

Äldre 22 Jun 22:43

#684

Anonym (helt sluut) skrev 2015-06-22 22:37:22 följande:

Absolut! Det var alltså min oro jag syftade på i frågan. Alltså om min oro kan förstärkas av hem miljön.

Veckoslutet spenderades i vänners sommarstuga i skärgården. Dottern har aldrig vart där och inte heller känner hon vännerna vi var hos så bra. Men hon var som ett glatt solsken hela tiden. Försökte hänga på alla barnen som var där efter bästa förmåga. Vi var utomhus hela dagarna och hon har glatt travat runt och utforskat naturen.

Varje gång vi ropat för hon gått för långt bort har hon vänt sig, skrattat vinkat och sedan fortsatt i samma riktning hon var påväg

Ja, när du är hemma så är det ju detta du sysselsätter dig med. Du tänker, värderar, dömer ut och tycker dig få dina värsta farhågor bekräftade. Därefter sörjer du och är ledsen över och uttröttad av ett barn med en diagnos hon inte ens har. Det står för något annat hos dig, och det måste du både inse och orka kräva hjälp för.

Jag tycker att vuxenpsykiatrin sviker både dig och henne faktiskt. Att de är dåliga på att se till barnens behov och känslor vet jag sedan länge men att de inte hjälper dig mer än de gör förvånar mig. Det är ju i mitt tycke så solklart att det här står för något helt annat än autism hos dottern.

Påven Johanna

Äldre 22 Jun 22:47

#685

Anonym (helt sluut) skrev 2015-06-22 22:37:22 följande:

Absolut! Det var alltså min oro jag syftade på i frågan. Alltså om min oro kan förstärkas av hem miljön.

Veckoslutet spenderades i vänners sommarstuga i skärgården. Dottern har aldrig vart där och inte heller känner hon vännerna vi var hos så bra. Men hon var som ett glatt solsken hela tiden. Försökte hänga på alla barnen som var där efter bästa förmåga. Vi var utomhus hela dagarna och hon har glatt travat runt och utforskat naturen.

Varje gång vi ropat för hon gått för långt bort har hon vänt sig, skrattat vinkat och sedan fortsatt i samma riktning hon var påväg

Var du glad när du såg henne så? Eller iakttog du hennes beteende medan du ändå umgicks med någon sorts tårögd oro, där du till exempel föreställde dig att det här bara var en bra helg som förebådade någon annan sorts olycka? Exempelvis att din dotter skulle uppvisa mycket hemskare symptom när ni återvänt hem? Hur kände du dig medan ni var där? Vad tänkte du på?

Påven Johanna

Äldre 29 Jun 17:12

#710

Anonym (helt sluut) skrev 2015-06-29 17:03:43 följande:

Som det ser ut idag och har sett ut de senaste månaderna så är varje vaken minut i hennes liv ett enda gnäll som några ggr/h ersätts av ett vansinnesutbrott.

Hon låter oavbrutet hmmmn hmmmn hmmmm i en gnällig ton. Direkt något inte blir som hon tänkt ersätts det av ett fruktansvärt gällt gallskrik.

Det har dränerat mig på all energi.

Hon är liksom aldrig glad utan gnällig eller fly förbannad. Det är svårt att beskriva men det är som hon är ständigt miss liksom. Missövd missnöjd halvhungrig. Jag vet inte vad.

Känns inte som hon utvecklas något utan hon hänger bara i mina ben och gnäller.

Pratar inget. Förstår lite grann men det är på samma nivå som för några månader sedan.

Vi har två fina stunder per dag. Den första när jag kommer in till henne på morgonen. Då strålar hon som en sol. Samma sak när hon sovit på dagen och jag kommer till vagnen och tar upp henne.

men det rör sig om ca tre fyra sekunder per tillfälle bara

Det låter ganska mycket som du. Du är väldigt missnöjd du också, och inte sker det mycket till utveckling i ditt fall. Inte tar du till dig av vad andra säger heller.

Det är nog många projektioner ute och går i ert hem.

Påven Johanna

Äldre 12 Jul 12:59

#726

Anonym (helt sluut) skrev 2015-07-12 12:15:41 följande:

Just nu är det talet och förståelsen som känns som de stora varningsflaggen

Men du säger ju att ni går på öppna förskolan, menar du att alla barn där som är i samma ålder som din flicka kan så ofantligt mycket mer på alla plan?

Du är djupt orättvis mot din dotter, och jag är väldigt bekymrad över vad det kan föra med sig för hennes del. Dessutom tycker jag att det är oroande att inget av det här släpper taget om dig, de flesta som får förlossningsdepressioner blir bra inom ett halvår. För andra kan det förstås ta längre tid, men sällan så här lång tid. Jag tycker att det här liknar tvångstankar och gränspsykotiskt tillstånd. Vad säger din ansvarige behandlare?

Påven Johanna

Äldre 12 Aug 23:29

#794

Anonym (helt sluut) skrev 2015-08-12 23:24:40 följande:

Tack för alla svar. Det hjälper massor att få vinklingar från er då jag själv tappat greppet om vad som är normalt beteende hos en 18 mån.

Under sommaren Har behandlingen för min del legat lite lågt pga semestrar osv inom sjukvården.

Det drar dock igång nu igen.

Hoppas också att det ska lätta lite att börja jobba.

Tappat greppet för vad som är normalt för en 18-månaders?
På grund av ditt sjukdomstillstånd så har du inte någon gång sedan din dotter föddes (och hur det var när syskonen föddes vet ju inte vi till fullo) ens gränsat till att ha sett totalt normala saker som just normala.

Vuxenpsykiatrin har svikit ännu ett barn. Inget ovanligt men icke desto mindre sorgligt och bedrövligt.

Påven Johanna

Äldre 22 Aug 11:33

#826

Anonym (helt sluut) skrev 2015-08-21 11:44:34 följande:

Magen kan hon numera. Försöker lära några till men går inte. Totalt ointresserad

Det innebar stor ångest för dig att hon inte kunde peka ut magen. Nu kan hon det, men det imponerar inte på dig, och det kommer ju inget annat hon lär sig göra heller eftersom problemen finns hos dig.

Vad säger psykologen om att du inte har någon insikt när det gäller din egen situation? Det är ju betydligt vanligare hos psykotiska eller gränspsykotiska människor än det är hos människor som lider av förlossningsdepression.

Påven Johanna

Äldre 22 Aug 11:36

#827

Ts: förstår du och tar in att ditt bemötande, analyserande, bedömande, diskvalificerande och så vidare av din dotter kan komma att försvåra livet för henne? Att allt det kan få mycket negativa konsekvenser för lång tid för henne?

Hur känner du i så fall inför det?

Påven Johanna

Äldre 24 Aug 12:23

#830

Anonym (helt sluut) skrev 2015-08-24 12:12:52 följande:

Hur har era barn uppträtt första inskolning dagen?

Tänker du bara prata om det du vill prata om i den här tråden? Du vill inte svara på frågor eller föra en dialog? Du vill bara få dina föreställningar bekräftade, oavsett hur lite verklighetsförankring de har?

ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

INNEHÅLL