ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Tack för tips om tråden!

Har varit på semester i Stockholm i tio dagar och dottern har varit som ett solsken!

Hon tycks älska att få lite ny miljö och trots atr vi varit runt hela dagarna på alla olika turistattraktioner och hon mest bara fått sitta i vvagnen och titta har hon varit dundernöjd!

Så skönt att pausa lite från gnället.

Hon kan nu peka ut sin mage också!

Talet går dock mycket trögt.

Inga nya ord tillkommer omän hon babblar på hela tiden. Det är mest aaaoo och eeeoo osv.

och mamma säger hon som ett mantra nästan. Mammmmma maaaamaaaa. Ibland är det riktat mot mig men oftast inte.

Vovve är dock ett ord hon använder 'korrekt'. Förvisso till alla sorters djur men ändå:)

En sak hon gör nästan hela tiden är att 'prata i mobilen'

Och mobilen kan vara vad som helst. En docka en vattenflaska eller helt enkelt bara handen. Hon sätter mot örat och säger allååå allååå och pratar sedan på sitt språk.

Om hon hör någons telefon ringa ute på stan sätter hon genast handen mot örat och börjar prata. Annars leker hon just ingenting. Leker aldrig med leksaker utan tuggar bara på allt.

Känns som hon börjar släpa efter mer och mer i utvecklingen.

Hon kan tex fortfarande inte hämta något på uppmaning

Just nu är det talet och förståelsen som känns som de stora varningsflaggen

Ja det är nog vad jag förväntat mi . Hon kan mamma pappa titta där hallå pang och vovve så det är ju inte så att hon inte kan nått. Men det kommer inget nytt. Och tex ja och nej är ord som de jämnåldriga använder frekvent som hon inte ens kan.

Sen använder hon eg bara vovve på rätt sätt. Hon kan ju säga hallå men när hon söker kontakt/uuppmärksamhet är det bara aaaaeeeee el liknande ljud. Andra säger ju hej och hej då. Om du förstår hur jag menar

Ja det andra barnen är före på de flesta plan. Motoriskt har dock dottern alltid legat bra till. Inte supertidig men rätt tidig.

anledningen att jag inte kan släppa detta är nog helt enkelt inte förlossningsdepression utan det jag ser finns verkligen.

Har ju kontakt med många instanser och de säger ganska lika. Oro och sorg går inte medicinera bort bara dämpa ångesten runt

Nej då skulle jag ju inte behöva undra:)

Ingen vill säga nått ännu. De säger hon är för liten att bedöma .nu är det ett tag sedan någon tittade på henne men det ska göras vid 18 mån om hon inte seglar genom bvc kontrollen då

Hon låter underbar din ddotter! Jag vet inte vad jag är rädd för. Ovissheten. Att hon aldrig ska bli 'stor' växa upp och klara sig själv. Att hon och/eller syskon ska bli retade att familjen ska påverkas negativt osv osv

[quote22737][quote-nick]Anonym (Rut) skrev 2015-07-13 19:39:30 följande:[/quote-nick]

Tror inte alls att du är rädd för dom här sakerna. Din ångest beror i grund och botten på något helt annat. Det är inte normalt att känna så här som du gör och må så dåligt över något som inte ens finns. Det är din ångest du måste jobba med. Även om ni bor på ett litet ställe så tycker jag att du ska leta upp en psykolog i närliggande stad och gå dit privat så att du får extra hjälp.

[/quote]

Du har rätt! Nu ska jag ju börja jobba snart så tror jag ska testa det först nån vecka och se hur det börjar kännas.

Sambon gjorde mig iaf uppmärksam på idag hur dottern söker kontakt. Hon går ju fram till folk och 'pratar' och så. DEt är ju bra

Nu har jag fått första kommentaren om dottern från en vän som inte vet något om mina tankar.

Dottern är väldigt kvick på benen och drar iväg så fort tillfälle ges.

Nu sa en väninna 'jag har funderat över ***. Hon rymmer ju verkligen iväg. Och jag har aldrig sett henne vända sig om för att kolla vart ni är eller om ni följer efter'

Ajjj så den kommentaren sved. Plötsligt någon som börjat se det jag ser.

SKA alla barn kolla bak, vända sig om,hålla koll???

Ja det kanske är vanligt. Blir hon rädd för något (vilket knappt har hänt) kommer hon iaf tillbaka till oss

Utan att vända sig om liksom?