Anonym (Blal) skrev 2015-01-25 15:40:07 följande:
Fel. Man kan visst börja se tecken och symtom så tidigt, om man är kunnig, och om det verkligen handlar om en autismdiagnos. Det finns flera signaler man kan testa kliniskt för att få reda på mer och man kan bedöma huruvida ett barn följer normalutvecklingen från spädbarnstid. Sen finns det många barn som inte visar något som bebisar men som sen ändå får diagnos. Att säga att ett 10 månaders barn som senare får autismdiagnos inte kan visa några tecken så tidigt stämmer inte.
TS. Jag ser att flera här ovan dömer dig. Jag tror att du har en oro som gör allt svårare för dig och som skulle funnits där även om barnet inte visat några tecken enligt din åsikt. Men jag tycker inte det är samma sak som att din dotter inte kan ha några symtom på funktionsnedsättning. Av det du skriver tycker jag att man kan titta vidare på henne (som du ju nu bett en psykolog att göra, helt rätt) men samtidigt låter det inte som om hon har uttalade svårigheter just nu i alla fall. Att psykologen är försiktig med uttalanden är också rätt, då en psykolog som inte är specialiserad på autism (och det är sällan BVC-psykologer) troligen inte kan lika bra som tex en psykolog inom habiliteringen vad man ska titta efter. Sök habiliteringen själv, är mitt råd, och be att få ett möte med en psykolog som kan gå igenom kriterierna med dig och ta dig på allvar.
Sen tycker jag som alla andra att du behöver få hjälp med din oro oavsett hur det är med din dotter.
Lycka till vidare.
Så enormt onödigt att elda på en irrationell skräck för autism som grundar sig i ts eget dåliga mående. Ts har oroat sig för autism sedan dottern var en vecka gammal. Jag tvivlar på att särskilt många här är intresserade av att döma ts, snarare är jag och många andra angelägna om att hon får adekvat hjälp för sin egen skull men också för dottern som verkligen har startat i uppförsbacke här.
Jag tycker vidare att det är olyckligt att vuxenpsykiatrins personal så sällan tänker på barnen till föräldrar som mår dåligt. Jag håller inte med om bedömningen att det skulle vara nyttigt för ts att "vara hemma och arbeta sig igenom detta". Det är heller inte bra för dottern som blir granskad, bedömd och utsatt för tvära kast mellan känslostämningar hos ts när hon tycker sig se än det ena och än det andra.
Risken är nu stor att ts nu enbart kommer att se och läsa de delar av ditt inlägg som passar in på hennes rädsla och förstärka den.