Cissi_1987 skrev 2014-10-21 11:45:54 följande:
Han kände att vi kanske glidit in mer i vänskap än kärlek, och mycket av det berodde på att vår vardag hade blivit mer ansträngd. Jag pluggade och hade nyligen flyttat från min hemstad (eller ja, vår då vi båda kommer därifrån) hem till honom, och hade inga vänner där. Så det blev att jag mest satt hemma och nästan väntade på honom och då kände han sig skyldig om han ville umgås med sina killkompisar eller behövde jobba över, för då hade jag ingen. Och det ledde till gräl osv Idag har vi båda flyttat tillbaka till vår hemstad nära familj och vänner och det har hjälpt väldigt mycket.
Då kanske det fungerar att han lovar att han säger till i förväg om det börjar kännas åt det hållet igen innan det blir allvarligt. Då kanske du blir lugnare. Tänker även att om du får förståelse för varför han dröjde så länge med att säga det förra gången så kan det hjälpa...