Anonym (Gravid och lämnad) skrev 2014-10-15 19:25:56 följande:
Jag tror absolut att han kommer sakna barnet otroligt mycket och att han skulle kunna ta hand om barnet på ett väldigt bra sätt, men jag tänker inte avsäga mig att ha mitt barn boende hos mig som någon slags feministisk principsak. Aldrig. Vilken förälder i världen skulle det? Sen kan man ha olika åsikter om vad lagstiftningen ska stadga. Nu var den till min fördel och jag tänker inte som ett statement låta honom få ha mitt barn på heltid utan utnyttja faktumet att jag får vårdnaden.
Jag anser inte att detta är en situation där han gjort rätt eller fel. Han är väl extremt förälskad för vad det verkar. Dock kan jag tycka att han, om han nu är så mån om att umgås på heltid med sitt barn, kunnat försöka i alla fall några månader till innan han avslutade vårt förhållande. Tydligen var det viktigare för honom att flytta ihop med en annan kvinnan med en gång.
usch, jävligt osympatisk av honom att göra så. och att flytta ihop med nån annan så snabbt låter väldigt impulsivt och omoget, knappast det man tänker sig som en trygg plats för bebisen. hur som helst så hoppas jag verkligen att det ordnar sig. tufft att bli lämnad, speciellt på ett sådant sätt.
men nu är det viktiga att ert lilla barn får det bra. självklart ska du inte avsäga dig ditt barn som någon principsak, märkligt att nån ens verkar tycka det för jag tror aldrig att de själva skulle göra det.
han har gjort detta val och får då också anpassa sig efter situationen. precis som du dessvärre också måste göra även om det i ditt fall är ofrivilligt. men jag hoppas du hittar någon som kan hjälpa dig och barnet så det får en fast och trygg punkt, därefter får pappan slussas in på ett lugnt sätt som barnet klarar. men för ett litet spädbarn är anknytning viktigt och barnets bästa måste vara det viktigaste - även om det anses politiskt inkorrekt.