Napp eller inte? Är du förvirrad av senaste tidens råd?

Nej jag är inte förvirrad utan jag har alltid använt mig av sunt förnuft.
Det har varit olika mellan mina barn. En del har använt napp och andra inte men det intressanta är att det barn som använde napp var det barn som hade minst problem med amningen.

Sunt förnuft.

Vänta nu barn nr 5 o känns som att man kan det där, eller ja märker när o om napp behövs.

När fjärde pojken föddea önskar jag att vi packat ner napp i bb väskan, jag fick gå med lillfingret i hans mun nästan hela tiden, han åt men va väldigt suttig.

Jag märker iaf på mina barn om de är hungriga eller bara suttiga men som förstagångsförälder kanske man inte märker det.

Vet faktiskt inte varför denna rekommendationen skulle komma o egentligen vad de menar, ett hungrigt barn nöjer sig ju inte med en napp eller är det bara mina barn som inte gjort det?

Har oxå den erfarenheten: Napp duger liksom inte för en hungrig nyfödd, inte för mina två iaf. De har spottat ut den och gnällt tills de fått mat . Jag har iofs väntat med regelbunden nappanvändning tills de varit ca 3 veckor gamla, för att båda strulade med amningen redan från början. Är dock helt övertygad om att det hade skett med eller utan napp.

Nej, jag är inte förvirrad. Har inte följt råden innan, utan har haft napp ifrån början. På sjukhuset var de snabba med att ge napp. Mina barn har gillat nappen.

Har bara ammat mitt enda barn, men hon var inte det minsta intresserad av napp under de 2-3 veckor vi försökte, och blev superarg när vi försökte ge flaska. Bröstet var det som gällde, trots att hon hade svårare att amma pga fel tag. Jag fick använda amningsnapp för att hon skulle få rätt på greppet och efter ett tag accepterade hon det. Sen blev hon arg när allt tuffade på och jag plockade bort den efter någon vecka, eftersom hon då vant sig vid den känslan. Varade säkert 2-3 dagar.

Ammade sedan tills hon var 9 månader, gav lite ersättning i flaska parallellt i början för att avlasta mina trasiga bröst (och som sagt, under dotterns protest).

Dottern började förresten med napp när hon vid 7 månader hittade och började undersöka en bortglömd hemma hos kompisen. Påverkade inte amningens sista två månader det minsta. Hon visste vad hon ville och närhet smäller högre än en mysig sugleksak. Tror ingalunda dottern är unik på den punkten.

Väntar nr 2 i dagarna och är inte det minsta oroad för nappanvändande. Snarare tacksam över att - förhoppningsvis - slippa tjat om koppning, nappar och flaskor på KK och BVC den här gången.

Känner mig trygg inför amningen, men lägger ingen prestige i hur mitt barn får mat, eller om den föredrar mig eller nappen som snutte. Bara vi hittar ett sätt att komma överens, så blir båda nöjda och glada.

Homo sapiens har funnits i runt 200 000 år, vi klarar oss nog ett tag till oavsett vad för råd som ges och nya rön som kommer.

De sitter ju och dumförklarar i princip varje kvinna som nånsin fött barn i landet. Tror de att bebisar ska svälta ihjäl plötsligt om man använder napp? Är det väldigt vanligt i Sverige eller har jag missat nåt? Man kollar väl av så att barnet redan fått mat, rapats och bytt blöja INNAN man ger den napp ifall den skriker.
Ger man inte napp föreligger nog mer risken att barnet skriker trots att det är mätt och kanske får svårare att sova, vilket är mycket trevligt att ha att göra med som pigg nybliven förälder. För att inte tala om hur kul det är för barnet att behöva skrika sig till sömns, medan mamman sliter sitt hår med sår i öronen. Men då kanske de menar att man ska ge bröstet som tröst också? Jag vet inte hur de tänker. Nä, svältrisk handlar det nog inte om, kanske mer om att skapa starkare band mellan mor och barn vilket ju i och för sig är bra.