Borde man avliva sjuka barn?

Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet. 

Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

Bara undrar...

Prematura då som är i behov av hjälpmedel för att klara sig, ska de kunna avlivas?

De behöver inte avlivas. De dör väl en naturlig död på egen hand om naturen får bestämma?

Hyckleriet som jag ser det är mer att det anses helt OK att aktivt mörda ett friskt foster i v.18 medan föräldrar inte har rätt att låta en naturlig död ske om fostret föds livsodugligt efter v.22. Och nej, man är inte livsduglig som jag ser det för att det går att hålla en vid liv med avancerad teknisk hjälp. Isf vore hjärndöda livsdugliga. Men visst är det även hyckleri att abortera ett foster med DS för fostrets skull om man sedan menar att en nyfödd med DS har ett intresse av att leva. Abort gör man nästan alltid för sin egen skull och inte för fostrets. Precis som man även skaffar barn för sin egen skull och inte för barnens. 

Nej men det är undantagsfall när läkare är så respektfulla. I de flesta fall kommer alla tortyrredskapen fram oavsett vad föräldrarna tycker. Min granne födde i v.25 och hon hade ingen som helst rätt att säga att inga insatser skulle göras. Nu sitter hon skild med en pojke som är förlamad, blind, döv, inte kan tala, inte kan äta, ingenting. Han kan dregla och himla med ögonen och that's it. Enligt läkarna är han "medicinskt färdigbehandlad" och nu får mamman lösa det här bäst hon kan. Hennes liv är förstört och hon hade inte ens rätt att påverka det. Själv säger hon det som jag också säger: absurt att hon hade fått mörda honom helt på eget bevåg en och en halv månad innan han föddes men hon fick inte bestämma att en naturlig död skulle få ske när han föddes livsoduglig. Själv skulle jag gå ut i skogen om jag började föda före tid nu när jag sett vad resultatet kan bli. Hu alltså. 

Jodå, om du som förälder ville att de skulle försöka rädda honom så menar jag att de ska göra allt. Jag hade bara inte velat det men hade inte respekterats. Det tycker jag är hyckleri i förhållande till aborträtten: att jag får välja att aktivt mörda ett fullt friskt foster men jag får inte välja att acceptera en naturlig död av ett som föds livsodugligt. 

Jag har sett den dokumentären tror jag, eller om det var någon annan. Jag tycker mest det är ren tortyr med slangar och tuber och nålar i alla kroppsöppningar för att eventuellt få ett liv som eventuellt kan bli bra eller så blir det precis tvärtom. Utgår jag från mig själv så hade jag hellre velat att mina föräldrar hade låtit mig somna stilla istället för att utsättas för denna tortyr i månader. Jag beundrar de som tar till sig barnen ändå eftersom jag tvivlar på att jag hade kunnat det om livet börjat med att få se sitt barn plågas i månader och jag bara varit tillåten att stå och titta på. Jag hade antagligen gått därifrån. Jag är alltså skeptisk till att gå emot naturen i fråga om prematura förlossningar men tycker att alla föräldrar får fatta beslut för sin räkning. Det är dem som ska bära riskerna och leva med konsekvenserna. Jag tycker också att samhället naturligtvis ska gå in med allt stöd efteråt, speciallärare och assistenter och vad som nu behövs. Samtidigt tycker jag att vi som har andra medicinetiska utgångspunkter också ska respekteras när vi faktiskt inte vet speciellt mycket om konsekvenserna av prematuritet. Hjärnan utvecklas mest under den sista tredjedelen av graviditeten så vad innebär det egentligen att missa den utvecklingen? Påverkan på nästa generation av prematuritet vet vi ingenting alls om. 

Tacksam att jag lever här och inte Irland eller Polen men där skulle väl ni abortmotståndare trivas? Jag har gjort en abort och det är något jag aldrig ångrat, skulle göra samma sak imorgon i samma situation.

Att låta en naturlig död inträffa är inte att avliva någon. Min morfar dog vid 87 års ålder hemma i sängen genom naturens egen försorg - blev han avlivad menar du? 

Jag hade hellre avstått insatser för att rädda en prematur ja. Det är inte alla chanser att man får ett helt normalt liv som du skriver, det kan också bli tvärtom som det blev för min granne. Jag vill inte ta riskerna. En stor andel av prematurerna får större eller mindre skador och då har vi bara räddat dem så kort tid att vi inte vet nånting egentligen om vad som händer bortom 15-års åldern. 

Lidandet av en svårt plågsam behandling ska vägas mot lidandet av att avstå. För ett prematurt foster är det fråga om mycket kort tid innan det avlider utan insatser + att det knappast känner någon dödsångest + riskerna med att försöka rädda. 7-åring med influensa innehåller ingen av dessa komplicerande faktorer. Plus att det barnet har man redan knutit an till. Jag tillhör inte dem som "knyter an redan i magen", jag tar till mig barnet efter att det fötts och jag tror inte jag kan "ta tillbaka" ett barn efter att det varit skiljt från mig i flera månader om jag inte kände det innan.