Hej!

Jag är lite i samma sits, några år äldre barn. 
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har svårt att känna att man räcker till alla gånger.
Hela min kompiskrets består av antingen par med eller utan barn, eller toksinglar, så jag har väl egentligen ingen jag riktigt kan knyta an till. Man blir ju ganska låst, och bunden till hemmet med alla rutiner.
Jag har haft barnen heltid i snart ett år, hade varannan vecka tidigare. Kommer gå ner till 75% snart på jobbet, vilket jag hoppas gör mycket för vardagsstressen.
Fast även om det är jobbigt och stressigt emellanåt, så är livet väldigt bra!

Jag tror 75% kommer göra underverk för vår livskvalitet, det kommer vara värt varenda krona :) Det var största omställningen från varannan vecka, att man blir så bunden.

Jag bor i Skaraborg.

De är 6 & 7 år. Aktiviteter har inte varit aktuella ännu då det tyvärr inte finns tid för det :/ (hela den där biten att man inte räcker till....)

Men helgerna brukar bli barnaktiviteter i så stor utsträckning det går :)

Ja, ett och ett halvt år egentligen, men de är årskullarna efter varandra.
Just kvällsaktiviteter känner jag att mina inte orkar med riktigt ännu, det är långa dagar för dem. 
Nu är det kompislek någon gång i veckan, det brukar räcka ganska så bra :)

Jag är pappan 
Mamman har dem varannan helg lördag-söndag. Så helt ensam är man ju inte.
Har du någon avlastning?