Hej!
Vecka 19 (18+2) idag och dags för RUL. Är det någon annan som gjort det som var lika jäkla nervös som jag är innan?? Jag har ont i magen och förväntar mig bara att de ska säga att det inte finns någon bebis, att h*n är sjuk eller vad som helst.. Kanske för att jag inte känner mig gravid. De flesta symtomen har försvunnit och jag hade lite mage sedan innan graviditeten så det syns ingen bebismage heller.
Ahh! Vill bara få det överstökat och se en pigg liten räka där inne :)
Håller med Fiia här. Man oroar sig hela tiden. Och ofta i onödan. Det hör nog till. Hade mitt ultraljud idag och fick se en välskapt, pigg och underbar pojke slå kullerbyttor, boxas, suga på tummen och larva sig. Jag låg och skrattade och grät på samma gång och det var en underbar upplevelse. Oro hör till, men låt det inte gå för långt (lättare sagt än gjort, jag vet).
Hej!
Hur räknar man? Jag är i vecka 12 men 11+5. Skulle ni säga att jag har en vecka av oro kvar? Ska jag vara i v13+0 innan missfallsrisken sjunker? Eller är jag det på onsdag när jag är i v12+0? Jag förstår att det fortfarande kan gå fel och inte leda till en fullgången graviditet även efter v13.
Har som sagt ul den 29/12 hoppas verkligen att BM hittar ett hjärta då.
Hur många ultraljud görs enligt rutin?
Vi ska på vårt första nu v 13+5.
Sen sa BM att det görs ett ul omkring v 18 också.
Hej, alla!
Tänkte bara passa på att önska er alla ett gott nytt år och hoppas att vi alla får ett underbart bebisår nästa år!
Jag förstår precis hur ni menar, jag kunde faktiskt inte föreställa mig en dotter, utan jag såg bara en son framför mig. När vi på RUL i december fick veta att vi väntar en pojke blev jag lättad. Men jag hade inte heller blivit besviken om det var en flicka. Men som sagt. Jag förstår.
Fick för övrigt lyssna på hjärtat hos min BM igår.
Så. Underbart.
Vecka 24 idag.. Känns helt galet att det bara är drygt 16 veckor tills vår lilla grabb är här. Har bokat in amnings- och förlossningsföreläsningar på sjukhuset också, så nu börjar det kännas verkligt. Shit! Händer det här!? :)
Oj, vad jag blev chockad igår. När jag var i vecka 11 blev jag sjukskriven en vecka för att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Låg och kräktes från morgon till kväll. Efter det avtog det och jag har mått oförskämt bra.
Tills igår (vecka 23+1). Stod och borstade tänderna och helt plötsligt gjorde hela kroppen uppror och dagens intag kom upp igen. Helt utan förvarning. Mådde inte dåligt, varken före eller efter.
Någon som varit med om liknande? Att illamåendet kommer rusande tillbaka - en snabbis bara? Eller kan det ha varit något jag ätit, inte alls sammankopplat med graviditeten?
Hej!
Nu ska jag påbörja det här kaoset som är Försäkringskassan.. Ska skicka in moderskapsintyget imorgon. Vad händer efter det? Är det förresten någon här som är lärare? Det är ju lite speciella regler för oss angående lov och liknande. Inte nog med att man ska fatta allt FK säger, man ska även räkna in Lärarförbundet i processen. PUST! :)
Är det någon här som äter Niferex? Jag vet inte om jag pallar att göra det längre. De får mig att må så jävla dåligt. Kräktes på jobbet två gånger idag och fick sen gå hem. Ska tillägga att jag är i vecka 25.
Blev ambulans med blåljus till Karolinska tidigt imorse. Har börjat med sammandragningar och slemproppwen har gått. Är bara i 24+2 så håll tummarna att de kan stoppa värkarna. Vill helst att lilleman stannar där inne ett tag till ??
Han skulle bara ut, vår lilla älskling.
Så 03.26, 24/1-15 föddes vår otroligt starka son, Dante. Ett smörpaket på 567 gram, full av jävlar anamma och livskraft. Han mår toppen än, men vi har en lång väg framför oss.
Vecka 24+3, över 15 veckor för tidigt, men det blir bara fler dagar att älska honom på. Tack för fina ord!
Hej igen!
Vi kämpar på här. Dante är nu inne på sitt tredje dygn nu och vi tar en dag i taget. Alla värden är bra och vi gläds åt att han hela tiden verkar bli starkare. Han har gått från 567 gram till 650 så vi är glada. Idag fick jag röra vid honom för första gången (förutom att hålla hans hand) och det är en magisk känsla.
Men det gör ont i mammahjärtat att se sin son ligga där och kämpa. Vissa får en tuff start i livet och jag hoppas att det här kommer göra honom till en riktig fighter. Jag är i alla fall tokig i honom och ska aldrig mer klaga över att betala skatt. Att sjukvården idag kan rädda barn som min son, som föds vecka 24+2, är helt otroligt.
Hoppas att ni alla mår bra!
Hett tips - ring hellre förlossningen en gång för liten än en gång för mycket. Förmodligen räddade jag Dantes liv genom att vara påstridig och ringa istället för att googla, ta en Alvedon och lägga mig.
Vi känner våra kroppar bäst!
Haha, självklart menade jag att hellre ringa en gång för mycket än en gång för lite ;) Jag skyller på trötthet efter förlossning och dessutom dygnet runt-boende på sjukhus med min lilla grabb.
Anyway. Nu drar jag mig ur den här gruppen men jag önskar er alla lycka till. Ni kommer bli fantastiska mammor :)
Kram!