Hej!
Angående KUB. Vi går in i vecka 13 på fredag (äntligen!!) och har bestämt oss för att INTE göra KUB. Delvis för att det inte är ett definitivt svar utan bara en riskbedömning och delvis för att vi tror att det skapar mer oro än lugn.
Sedan började vi diskutera etiska frågor: Vi som älskat det här barnet ända sedan vi fick reda på att h*n finns till, skulle vi älska h*n mindre om det visade sig att h*n har Down's syndrom? Är det verkligen meningen att man ska vara så selektiv och välja vilka barn som ska födas och inte födas?
Naturligtvis tänker alla olika och jag klandrar ingen som gör KUB, vi har bara bestämt oss för att inte göra det. Självklart önskar vi att vårt barn blir friskt men blir det inte så.. ja. Då är det inte så. Då får man ta det när man väl är där. Vi vill njuta av den här graviditeten, inte oroa oss (och JA - jag vet hur svårt det är. Jag oroar mig så fort det hugger till lite i magen eller om jag inte är illamående en dag, haha).