Inlägg från: Anonym (J) |Visa alla inlägg
  • Anonym (J)

    Föda ut mitt barn vecka 17. Hjälp!

    Oh, kära du, jag känner så för dig!

    Jag har varit med om en förlossning i v 21. Dock var min bebis redan död. Jag tror att i ditt fall får du tabletter som avstannar graviditeten först, dvs som gör att fostret somnar in. Min förlossning var som en vanlig förlossning, men eftersom jag inte hade ett levande barn att tänka på, så fick jag så mycket smärtstillande jag ville. Jag hade värkar, men för mig var det inte så farligt. Det gjorde inte alls ont att krysta ut barnet, mycket pga av morfin men också för att han var så liten.

    Min pojke är begravd som anonym i minneslunden i vår stad. Jag tror inte du får begrava hemma, men jag vet inte.

    Jag blödde i ca 2,5 vecka, sedan fick jag mens (?) ytterligare två veckor senare.

    Denna händelse är den värsta jag har varit med om, jag hämtade mig inte förrän jag blev gravid igen nästan ett år senare. Jag har alltid haft lätt för att bli gravid, men inte efter den händelsen. Har dock läst om andra som har blivit gravida 2-3 månader efter.

    Jag förstår att allt känns hemskt nu, och det ÄR hemskt, tillåt dig (er) att sörja, låt ingen tala om för er att nu har ni sörjt färdigt. Själv gick jag hos kurator flera månader efter. Många kramar till dig!

  • Anonym (J)
    Anonym (Ledsen mamma) skrev 2014-10-05 12:15:41 följande:

    Tack för att du delade med dina tankar och erfarenheter. Hur mår man efteråt? Är det inte jobbigt om folk kommer fram och beklagar. Jag är just rädd för att någon ska komma och "vara jobbig". Dvs att de börjar fråga av ren nyfikenhet och att jag då ska bryta ihop....


    Ja, jag mådde inte alls bra. Jag grät mycket de första veckorna. Min man och jag pratade mycket om vår lille pojke, vem han var lik, hur han skulle ha blivit osv.

    Jag ville inte alls träffa någon de första veckorna, ville liksom inte träffa någon som skulle ställa "jobbiga" frågor. Jag tror att det kan vara svårt för andra också att veta hur de de ska bete sig, vad de ska säga. Några kanske kommer att säga klumpiga saker, men de flesta är nog ganska försiktiga.

    Efter ett tag gick det över. Rädslan att träffa någon som var gravid satt dock i ganska länge. De hade ju det som jag förlorade.

    Vad jag vill säga med det här inlägget är att allt det du känner är nog ganska vanligt. Och att det kommer att gå över någon gång i framtiden. För vissa tar det lång tid, för andra lite kortare. Tillåt dig att sörja, på ditt vis och så länge du behöver. Och så ska du veta att du kommer att må bra igen en dag!
  • Anonym (J)

    Håller alla tummar och tår att det slutar lyckligt!

  • Anonym (J)
    Anonym (Ledsen mamma) skrev 2014-10-16 12:29:57 följande:

    Hej allihopa!

    Vi var på kontroll i tisdags.

    Fostervattensmängden var normal och läkarn sa att min graviditet räknas nu som normal!

    Läkarna var minst sagt chockade. De trodde aldrig att detta skulle gå!

    Vi är så glada och tacksamma! Helt otroligt!

    Så vi ska ändå få en liten bebis i mars!

    Vi är så lyckliga!


    Helt fantastiskt!
  • Anonym (J)

    Så skönt att höra, vad glad jag blir!

Svar på tråden Föda ut mitt barn vecka 17. Hjälp!