Anonym (Ledsen mamma)

Äldre 5 Oct 09:33

33 svar

Föda ut mitt barn vecka 17. Hjälp!

Är gravid i vecka 17, och hela graviditeten har varit en ren känslomässig resa där vi trott att missfall är ett faktum hela tiden.

För några veckor sedan, fick vi reda på att orsaken till blödningarna är en blödande moderkaka. Samtidigt fick vi dåligt resultat på KUB vilket resulterade i ett fostervattensprov som togs i onsdags.

Ja, jag vet om riskerna och resultatet blev vattenavgång. Någonstans i hinnan läcker det vatten ur ett hål.

I fredags fick vi domen. Knappt fostervatten kvar och är det inget mera vatten på måndag så rekommenderar specialisterna ett avbrytande av graviditeten.

Jag är i vecka 17 nu. Visst graviditeten kan fortsätta med lite vatten. Men har inte barnet fostervatten så kan den inte öva lungorna, lungorna utvecklas inte och det som händer vid en födsel är att barnet kvävs till döds för den kan inte dra in syre i sina lungor.

Vi har en chans att det blir bra. Men den chansen är nära noll.

Varför jag skriver här är att jag vill veta från början till slut hur ett avbrytande går till.

Gör det lika ont som vid vanlig förlossning?
Levde barnet när det kom ut?
Får man begrava barnet på sin egen mark eftersom det räknas som foster?
Annat vi ska tänka på?

Vi har bestämt oss för att göra detta till en fin stund för vårt barn. Men jag tkr det är jobbigt. Jag känner hur barnet sparkar och ibland känns det som om jag ska gå under.

Jag har gråtit och gråtit, brutit ihop. Tur är jag på sjukhus om förlossningen skulle sätta igång. Men jag är rädd för hur jag kommer att må efteråt.
Hur gör man för att gå vidare?
Hur snabbt kan man bli gravid när man varit gravid i 17 veckor? Eller ska jag ens fundera på en ny graviditet redan nu?
Hur länge blöder man?

Hjälp :(

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-06 17:20
Hej igen.

Ja, vad ska man säga.

Idag var vi på ett ultraljud och vattennivån har stigit igen.
Så det kanske finns ett hopp ändå.

Jag är chockad och ett hopp har vuxit inom mig.

Jag hoppas hoppas hoppas att det blir något bra.

Håll tummar och tår. Vi kanske får vårat efterlängtade barn ändå!

MrsC74

Äldre 5 Oct 09:43

#1

Anonym (Ledsen mamma) skrev 2014-10-05 09:33:23 följande:

Är gravid i vecka 17, och hela graviditeten har varit en ren känslomässig resa där vi trott att missfall är ett faktum hela tiden.

För några veckor sedan, fick vi reda på att orsaken till blödningarna är en blödande moderkaka. Samtidigt fick vi dåligt resultat på KUB vilket resulterade i ett fostervattensprov som togs i onsdags.

Ja, jag vet om riskerna och resultatet blev vattenavgång. Någonstans i hinnan läcker det vatten ur ett hål.

I fredags fick vi domen. Knappt fostervatten kvar och är det inget mera vatten på måndag så rekommenderar specialisterna ett avbrytande av graviditeten.

Jag är i vecka 17 nu. Visst graviditeten kan fortsätta med lite vatten. Men har inte barnet fostervatten så kan den inte öva lungorna, lungorna utvecklas inte och det som händer vid en födsel är att barnet kvävs till döds för den kan inte dra in syre i sina lungor.

Vi har en chans att det blir bra. Men den chansen är nära noll.

Varför jag skriver här är att jag vill veta från början till slut hur ett avbrytande går till.

Gör det lika ont som vid vanlig förlossning?
Levde barnet när det kom ut?
Får man begrava barnet på sin egen mark eftersom det räknas som foster?
Annat vi ska tänka på?

Vi har bestämt oss för att göra detta till en fin stund för vårt barn. Men jag tkr det är jobbigt. Jag känner hur barnet sparkar och ibland känns det som om jag ska gå under.

Jag har gråtit och gråtit, brutit ihop. Tur är jag på sjukhus om förlossningen skulle sätta igång. Men jag är rädd för hur jag kommer att må efteråt.
Hur gör man för att gå vidare?
Hur snabbt kan man bli gravid när man varit gravid i 17 veckor? Eller ska jag ens fundera på en ny graviditet redan nu?
Hur länge blöder man?

Hjälp :(

Jag avbröt i v 18 pga att barnet hade trisomi 21.

Det är väldigt olika för alla men man föder ju fram barnet och får värkar samt vattenangång.

Jag hade väldigt ont.

Beror vattenavgången pga FVP? Det är väldigt ovanligt i dag så jag beklagar verkligen.

Fråga vad du vill veta.

MrsC74

Äldre 5 Oct 09:45

#2

Jag blödde ca 7 veckor efteråt. Avbröt i januari. Vi kan inte bli gravida normalt så detta var IVF. Nästa försök skedde i april tror jag.

Cissi2801

Äldre 5 Oct 09:52

#3

Jag beklagar verkligen,

Anonym (J)

Äldre 5 Oct 09:53

#4

Oh, kära du, jag känner så för dig!

Jag har varit med om en förlossning i v 21. Dock var min bebis redan död. Jag tror att i ditt fall får du tabletter som avstannar graviditeten först, dvs som gör att fostret somnar in. Min förlossning var som en vanlig förlossning, men eftersom jag inte hade ett levande barn att tänka på, så fick jag så mycket smärtstillande jag ville. Jag hade värkar, men för mig var det inte så farligt. Det gjorde inte alls ont att krysta ut barnet, mycket pga av morfin men också för att han var så liten.

Min pojke är begravd som anonym i minneslunden i vår stad. Jag tror inte du får begrava hemma, men jag vet inte.

Jag blödde i ca 2,5 vecka, sedan fick jag mens (?) ytterligare två veckor senare.

Denna händelse är den värsta jag har varit med om, jag hämtade mig inte förrän jag blev gravid igen nästan ett år senare. Jag har alltid haft lätt för att bli gravid, men inte efter den händelsen. Har dock läst om andra som har blivit gravida 2-3 månader efter.

Jag förstår att allt känns hemskt nu, och det ÄR hemskt, tillåt dig (er) att sörja, låt ingen tala om för er att nu har ni sörjt färdigt. Själv gick jag hos kurator flera månader efter. Många kramar till dig!

By Starlight

Äldre 5 Oct 10:09

#5

Låter så fruktansvärt. Skickar mängder av kärlek åt ditt håll.
Ställ varenda fråga du skrivit här till en läkare om du är på sjukhus. Då borde de också kunna ge dig svar i lugn och ro.
Jag är inte alls i samma sits som du men ligger inlagd med inflammation i livmodern. Fick iaf ett friskt barn för en vecka sedan. Men har mkt oro för allting och frågar personalen om allt allt allt. Be även att få hjälp av en kurator, även om det kan kännas främmande ibland.
Styrkekramar

Älskade Ellen född 16 nov 2009

Flickis

Äldre 5 Oct 11:31

#6

MrsC74 skrev 2014-10-05 09:43:41 följande:

Jag avbröt i v 18 pga att barnet hade trisomi 21. Det är väldigt olika för alla men man föder ju fram barnet och får värkar samt vattenangång. Jag hade väldigt ont. Beror vattenavgången pga FVP? Det är väldigt ovanligt i dag så jag beklagar verkligen. Fråga vad du vill veta.

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 5 Oct 11:34

#7

MrsC74 skrev 2014-10-05 09:43:41 följande:

Jag avbröt i v 18 pga att barnet hade trisomi 21. Det är väldigt olika för alla men man föder ju fram barnet och får värkar samt vattenangång. Jag hade väldigt ont. Beror vattenavgången pga FVP? Det är väldigt ovanligt i dag så jag beklagar verkligen. Fråga vad du vill veta.

Hej. Ledsen för vad ni behövt gå igenom. Ja, vattnet gick pga provet :( Och det känns så orättvist. Varför har de inget bättre sätt? Exempelvis så finns det ju ett blodprov...men Sverige är tydligen efter i utvecklingen inom sjukvården så det har inte kommit hit än. Tack för svar!

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 5 Oct 12:15

#8

Anonym (J) skrev 2014-10-05 09:53:07 följande:

Oh, kära du, jag känner så för dig! Jag har varit med om en förlossning i v 21. Dock var min bebis redan död. Jag tror att i ditt fall får du tabletter som avstannar graviditeten först, dvs som gör att fostret somnar in. Min förlossning var som en vanlig förlossning, men eftersom jag inte hade ett levande barn att tänka på, så fick jag så mycket smärtstillande jag ville. Jag hade värkar, men för mig var det inte så farligt. Det gjorde inte alls ont att krysta ut barnet, mycket pga av morfin men också för att han var så liten. Min pojke är begravd som anonym i minneslunden i vår stad. Jag tror inte du får begrava hemma, men jag vet inte. Jag blödde i ca 2,5 vecka, sedan fick jag mens (?) ytterligare två veckor senare. Denna händelse är den värsta jag har varit med om, jag hämtade mig inte förrän jag blev gravid igen nästan ett år senare. Jag har alltid haft lätt för att bli gravid, men inte efter den händelsen. Har dock läst om andra som har blivit gravida 2-3 månader efter. Jag förstår att allt känns hemskt nu, och det ÄR hemskt, tillåt dig (er) att sörja, låt ingen tala om för er att nu har ni sörjt färdigt. Själv gick jag hos kurator flera månader efter. Många kramar till dig!

Tack för att du delade med dina tankar och erfarenheter. Hur mår man efteråt? Är det inte jobbigt om folk kommer fram och beklagar. Jag är just rädd för att någon ska komma och "vara jobbig". Dvs att de börjar fråga av ren nyfikenhet och att jag då ska bryta ihop....

Anonym (J)

Äldre 5 Oct 21:30

#9

Anonym (Ledsen mamma) skrev 2014-10-05 12:15:41 följande:

Tack för att du delade med dina tankar och erfarenheter. Hur mår man efteråt? Är det inte jobbigt om folk kommer fram och beklagar. Jag är just rädd för att någon ska komma och "vara jobbig". Dvs att de börjar fråga av ren nyfikenhet och att jag då ska bryta ihop....

Ja, jag mådde inte alls bra. Jag grät mycket de första veckorna. Min man och jag pratade mycket om vår lille pojke, vem han var lik, hur han skulle ha blivit osv.

Jag ville inte alls träffa någon de första veckorna, ville liksom inte träffa någon som skulle ställa "jobbiga" frågor. Jag tror att det kan vara svårt för andra också att veta hur de de ska bete sig, vad de ska säga. Några kanske kommer att säga klumpiga saker, men de flesta är nog ganska försiktiga.

Efter ett tag gick det över. Rädslan att träffa någon som var gravid satt dock i ganska länge. De hade ju det som jag förlorade.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att allt det du känner är nog ganska vanligt. Och att det kommer att gå över någon gång i framtiden. För vissa tar det lång tid, för andra lite kortare. Tillåt dig att sörja, på ditt vis och så länge du behöver. Och så ska du veta att du kommer att må bra igen en dag!

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Oct 17:20

#10

Hej igen.

Ja, vad ska man säga.

Idag var vi på ett ultraljud och vattennivån har stigit igen.

Så det kanske finns ett hopp ändå.

Jag är chockad och ett hopp har vuxit inom mig.

Jag hoppas hoppas hoppas att det blir något bra.

Håll tummar och tår. Vi kanske får vårat efterlängtade barn ändå!

Föda ut mitt barn vecka 17. Hjälp!

INNEHÅLL