har jag en vanlig 5 åring?

Känner igen alltihop. Låter fullt normalt.

Har en som blir 5 i jan nästa år som är precis likadan!

Haha gillar farliga saker som transformers och hajar? Låter väl som de flesta femåringar

;)

Jo klart att farliga saker är vanligt. Tänkte mer på hans rörlighet, ointresse att lyssna om han gjort ngt dumt, att vara impulsiv etc...är era också så eller har varit?

Att han har svårt att vara still ibland är 100% normalt, likaså att han inte vill lyssna. Du agerar nog rätt vad gäller hans "icke-lyssnande". Barn i hans ålder lyssnar alltid som bäst om du pratar i hans nivå, gärna PÅ hans nivå med ögonkontakt.

Våld däremot är aldrig okej och där måste du vara mycket tydlig och du bör reagera kraftigt om han slår eller sparkar.

Om du upplever att han har mer energi än han borde ha eller har svårt att förstå varför det är fel att t.ex. slå någon så kan det vara en idé att ta upp det hela med någon som kan barnpsykologi.

Jag brukar alltid säga åt honom om han slår. Hur reagerar man kraftigt? Han vet själv att det är fel och brukar säga förlåt. Det är inte så att han bara slår o slår. Oftast händer det en gång i ett bråk o då när han blir arg på storebror. Det händer nog för fort när han blir arg (mer på impuls). Han har dock blivit lite bättre på det än han var för ngt år sedan.  Nu skrikpratar han istället. 

Förstår varför han gör fel? Vet ej om han förstår eller bara säger förlåt och att han inte ska göra så för att han vet vad man vill höra....

Han o storebror är ofta i olika tjafs på dagarna.

Mer energi än han borde? Hur vet man det? Han kan ju ligga framför tv länge, han kan pärla eller färglägga en bild länge. Men när han får tråkigt så stör han andra i familjen tex vid middagsbjudningar. ..

Någon mer?

Helt vanligt 5årsbeteende. De kan driva oss till vansinne med sitt fara-runtande och sin högljuddhet.

Skönt att höra! :)

Är det även vanligt att de inte vill titta så mkt i ögonen när man pratar eller tillrättavisar? Jag får säga till min hrla tiden att titta mig i ögonen när jag pratar men det är som att han jämt har bråttom till annat eller att det jag säger är tråkigt/angår ej honom. Jag brukar fråga honom vad jag sagt ( för han nickar medhållsamt) men då kommer han typ ihåg hälften bara, om ens det. Jag kanske pratar för mkt?:) men jag kan tycka att de även måste öva sig på att lyssna....

Olika personer har olika lätt/svårt med ögonkontakt, det gäller både barn och vuxna. Viktigast är nog att du gör vad du kan för att se honom i ögonen. Det är klart att han har bråttom när du tillrättavisar honom, han vill ju inte bli tillrättavisad. Tror inte du ska vara rädd för att liksom ta honom åt sidan och ta ett lugnt samtal med honom (eller göra vad du kan).

Tror det är jättebra som du gör att du ber honom repetera, då "präntas" det in. Det är viktigt att du framför ditt budskap kort och koncist, tror jag. Öva sig på att lyssna behöver de också i den åldern men tänk först igenom vilket som är rätta tillfället för långa monologer från din sida. Ibland passar det, ibland inte.

Tror inte det är fel om du ber honom repetera flera gånger, tills han minns det helt.

Ok det låter bra.

Men är det fler som känner igen detta från 5 åringar?

Tack för svaren:)

Tycker det låter som ADHD

På vilka grunder då?

Min äldsta son fyller 6 i december och han går i förskoleklass. Personalen där tyckte att han var svår att prata med, blev väldigt arg snabbt, svårigheter med impulskontrolen, svårt att sitta stilla och koncentrera sig.

Dom tyckte att vi skulle åka till bup, och där fick han sin diagnos ADHD.

Väldigt skönt på ett sett att veta varför han reagerar som han gör.

Men är du orolig att din pojke har ADHD eller något annat kan du kanske åka till bup eller en barnpsykolog. Du kan även fråga mig om du undrar hur det är att ha ett barn med adhd också!

På dagis har de inte reagerat än så länge....inga störreproblem iaf....

Arg fort blir han inte...hmmm mer som att han när han blir arg gör en dum sak och sen får man prata med honom om det....

Men han har ju inte riktigt tid att lyssna när man vill prata med honom.

Tänkte mest höra mig för om hur andras femåringar är för att se om de kan/ska vara så som jag beskrivit i trådens start....utan att direkt tro eller dra igång diagnosteorier...