vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"
Hej
När vi fick vårt andra barn var jag otroligt fjantig och gråtmild. Hade så dåligt samvete över att storebror ( 2 år och 8 mån) fick en rival och var tvungen att dela med sig av vår uppmärksamhet. Han tog det bättre än mig. Jag var övernoijig och tog t om beslutet att han skulle vara hemma på heltid för att inte känna sig övergiven av mig ...( rek. INTE!!) alltså slutade han på dagis(!!) .. Mm det är sant ...
Ja ni hör ju! Det var känslomässigt jättejobbigt för mig . Efteråt insåg jag att jag gett honom den finaste gåvan någonsin: ett syskon. Det blev bättre när lillasyster vid sex veckors ålder bara skrattade och log när han kom in i rummet . Den kärleken är underbar att bevittna .
Det enda sättet han visade ngn reaktion var när mormor skulle hålla lillasyster . På BB tog han strid. Han förstod att jag var tvungen att amma och ta hand om skrutten men att hans mormor sockså Skulle ta hand om henne- där drog han gränsen:) hon fick i flera mån smyga och gosa med henne :)
Med tredje var det ingenting särskilt förutom dottern nu fick en rival. Enda jobbiga som hände var Första skoldagen efter förlossningen , hon hade precis börjat åk 2 ...och babyn var tre dgr gammal ...då Glömde jag bort att hämta henne på fritids och hon grät hos en lärare. Snacka om en katastrof start!!
Jag hoppas nu med fjärde att jag inte gör några missar ...;)
Dem där hormonerna kan nog vara förklaringen till en del ogenomtänkta beslut och misstag. Kan tänka mig att det är skillnad på att få andra och tredje. Mer avslappnat ju fler man fått på nåt sätt. Så gulligt att han drog gränsen för mormor haha... Som fick smyg-gosa.
I vårt område är det inte läge att droppa en förskoleplats om du fått en i området. Man får inte en ny chans till plats i princip. Så för oss är det självklart att han ska få gå kvar. Just nu är han inne i en älskar-förskolan-period till skillnad från för några månader sedan. Så jag tror att han kommer vilja gå som vanlig. Däremot vill jag gärna att han hämtar lillebror på sjukhuset och får vara den första att träffa honom så han känner sig viktig. Jag tror det jobbiga blir, för både honom och mig, att jag inte kommer kunna bära honom och så. Jag kommer ju vara stel och ha vissa restriktioner ett tag. Försöker öva redan nu på att säga nej. Sen pratar vi mycket om hur lillebror kommer ut och hur det är med ett sår, att det tar tid att läka etc. Så han vet ju. Men det blir väl mer konkret sen. Jag berättar som en saga..."det var en gång en pojke....." Han lyssnar storögt och vill gärna höra igen.
Och jag håller med, det finaste man kan ge sitt barn är syskon så jag är glad att det faktiskt blev ett till slut och jag vet ju att dem alltid kommer ha varandra. Det starkaste av alla band om du frågar mig.