vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Jag vet inte alls hur statistiken ser ut faktiskt, trodde aldrig jag skulle gå över tiden så har inte satt mig in i det hela. Fick ett papper med info om igångsättning av barnmorskan, sa att jag läser den den 27:e.

Min kompis som nyligen blev igångsatt efter att ha gått över två veckor gick "bara" en vecka över tiden med första barnet och kom då igång av sig själv så hon är inget bra exempel. Får se hur det blir men just nu känns det absolut inte som att han tänker komma ut.

BF+6 i dag och har onda oregelbundna förvärkar sen i eftermiddags, ganska glesa än så länge men de strålar ut i ryggen vilket jag inte känt tidigare. När förvärkarna började kom även vad jag tror är slemproppen (märkte aldrig av den med sonen). Får se hur det utvecklar sig, hoppas hoppas hoppas att det drar igång ordentlig under kvällen/natten. Håll tummarna för att det är på gång!

Förvärkarna har fortsatt på samma sätt, glesa och oregelbundna och gör ont. Det strålar ut i ryggen och jag känner verkligen hur det drar i området kring tappen. Känns inte som de tidigare förvärkarna jag haft men samtidigt gör de inte tillräckligt ont eller kommer tillräckligt tätt för att vara förlossningsvärkar. Tycker att det antingen kan dra igång ordentligt nu eller så får det stanna av, det här är ju bara segt.

Tycker förvärkarna börjar göra ondare och nu i eftermiddag kom mer av slemproppen. Det känns som det går framåt i alla fall om än väldigt sakta. Ska BF+7 bli den magiska dagen?

Pratade med förlossningen och de tyckte det lät som att det var på gång och att jag är i latensfasen men sen är det ju omöjligt att svara på hur länge den kommer hålla på. Skulle höra av mig igen när värkarna blir tätare eller om vattnet går för då kan det gå fort.

Hade värkar var tionde minut hela kvällen och natten, gorde ordentligt ont så jag fick andas mig igenom dom men kände ändå att de inte var tillräckligt kraftiga och täta för att ha effekt. Kunde inte sova och blev bara mer och mer slut i kroppen vilket såklart inte är så bra om man ska orka med resten av förlossningen så fick komma in till förlossningen inatt för kontroll. Bebisen mår toppen men jag var endast öppen en cm och tappen var fortfarande lite bakåt så som jag misstänkte var värkarna inte särkilt effektiva. Fick en "sovdos" för att kunna sova några timmar och eter tre timmars sömn har jag iaf lite mer krafter så hoppas att det drar igång ordentlig nu under dagen.

Med tanke på hur min första förlossning var så kunde jag aldrig tänka mig att det skulle bli så här långsamt och utdraget.

Ja man känner sig verkligen lurad, så meningslöst att ha massa onda värkar som ändå inte gör något. De ville ju inte sluta av sig självt heller så det var därför jag fick bricanyl, enligt bm kan det sen komma i gång igen idag likväl som att det dröjer flera dagar till. Vid lunch idag blir det ultraljud eftersom jag nu är på 41+0.

Äntligen är han här! Vår lilla kille föddes igår vid 23.40. 3160 g, 50 cm och helt perfekt.

Under eftermiddagen började de glesa värkarna komma tillbaka som tidigare med ca tio minuters mellanrum, fortfarande inte tillräckligt täta eller kraftiga för att vara "riktiga" värkar. Vid nio var det som att någon plötsligt tryckte på en knapp och värkarna slog om, direkt kom de med två-fyra minuters mellanrum och gjorde riktigt ONT! Kom in till förlossningen klockan tio och vid första kollen (efter en halvtimme med CTG:n) var jag öppen åtta cm. En timme senare var han ute, drygt 2,5 timme efter första "riktiga" värk. Det blev en jättebra och helt komplikationsfri förlossning. Tack gode gud för lustgasen, vet inte vad jag skulle ha gjort utan den!

Nu ska vi försöka vila upp oss och njuta av vår efterlängtade lillebror, såklart värd all väntan i världen.

Tack för alla grattis! Som väntat blev det en snabb förlossning när det väl kom igång, var ju beredd på det eftersom det gick fort redan första gången. Tur på det sättet att det började med glesa värkar för då förstod vi ju ändå att det var på gång och barnvakten kunde hämta storebror i lugn och ro. Vi fick säga hej då ordentligt i stället för att åka när han sov och plötsligt vara borta när vaknade.

Försöker landa i tvåbarnslivet vilket inte är helt lätt så här i början, förstår vad alla menar när de säger att de skulle vilja dela sig i två.

Det närmar sig för dig! Vecka 30 är verkligen en milstolpe.

Min förlossning var helt fantastisk, tror inte man kan få det bättre faktiskt. Behövde inte sy något denna gång heller och nu bara några dagar efter känns det knappt att det kommit ut ett barn "där nere". Helt otroligt hur kroppen fungerar ibland.