Svartsjuka på dans?

Nu är det bara jag i vårt förhållande som är dansare. Min man är nog rätt lycklig i sin okunskap om hur tätt och intimt jag dansar med andra, men han har inga problem med ATT jag åker på dans. Men för att dra en parallell så kan jag - fast jag absolut inte har någon "rätt" till det - känna ett styng av svartsjuka/avundjuka när jag ser någon av mina danskillar dansa lika intimt med andra som han gör med mig. För det är ju nåt visst när det klickar på dansgolvet - även om det bara är för 2x3 minuter. Man är väl egentligen bara lite missunnsam när man blir sotis, och så länge man är medveten om det är det väl inga problem.

Vad svarar du på för fråga egentligen?

Ja och nej. Jag ser det som två separata saker, men jag har många gånger känt att en bra fox är betydligt mer värd än sex. Den där känslan av total närhet och åtrå, spänningen i luften som går att skära med kniv - den är på ett annat plan än att "bara" tumla runt i sänghalmen. Jag blir inte upphetsad och kåt i den meningen att jag skulle vilja ta med mig danskillen hem och ta av honom kläderna. Snarare vill jag dansa en låt till. Men det är väl lite tillgång och efterfrågan. Bra sex kan jag få hur mycket som helst hemma, men jag dansar bara några gånger om året, så känslan jag kan få på dansgolvet känns mer unik.