Som rubriken lyder, hur gör man? Jag känner att jag går igenom en kris just nu, en i min närhet ligger och kämpar för sitt liv och jag har dessutom en stor kursprövning att plugga till och det finns risk att jag förlorar jobbet. Mitt i allt detta så försöker jag hålla mig till lchf, men jag är bara så sugen på godis, chips, sushi, potatis osv.. Någon som kan komma med tips? Behöver lite styrka..
Som rubriken lyder, hur gör man? Jag känner att jag går igenom en kris just nu, en i min närhet ligger och kämpar för sitt liv och jag har dessutom en stor kursprövning att plugga till och det finns risk att jag förlorar jobbet. Mitt i allt detta så försöker jag hålla mig till lchf, men jag är bara så sugen på godis, chips, sushi, potatis osv.. Någon som kan komma med tips? Behöver lite styrka..
Du har fått bra tips redan. Jag tror att jag fungerar lite tvärtom, när det blåser hårt omkring mig blir jag extra glad att jag slipper fundera över mat och sånt.
För det är så jag känner, har jag skapat rutiner kring maten så vet jag vad jag bör äta och när och då kör jag på det. Och låter mig sällan påverkas.
Du kanske kan försöka tänka så?
Planera in din mat så att du har det du behöver hemma, då kanske du till och med får mer tid för det du behöver lägga fokus på just nu, som nära och kära?
Sen kan jag också trilla dit ibland men då tar jag mig snabbt upp, en kväll med lite för mycket av det goda innebär inte att hela veckan är förstörd tex.
Det är vid stress man ännu mer måste fokusera på rätt kost. Det är ju där ett av dina största problem ligger - hur hanterar man livet utan att vända sig till maten? Jag har varit exakt likadan, en riktig känsloätare. Äter när jag är stressad, glad, ledsen, arg, uttråkad, rastlös etc etc. Ett superstort problem. Så nu har jag helt enkelt bara bitit i det sura äpplet och slutat tröstäta. Ingenting blir ju bättre av maten? Maten löser inte dina problem, visst?
Nu har jag ätit LCHF utan fusk i nio veckor och när jag numera blir ledsen/arg/deppig/stressad så hanterar jag det utan mat, på automatik. Och det är dit man vill komma.