sorgen tar över..

Jag beklagar sorgen så oerhört mycket!

Min mamma dog för snart 2 1/2 år sen, och första året var värst. Första julen utan mamma, första påsken osv. Första årsdagen av att hon gick bort. Det blev inte bra efter det såklart, men aningen lättare. Jag gråter fortfarande ibland, men nu kan jag i allafall tänka på min mamma utan att börja gråta varje gång. Hur osannolikt och hemsk det än låter, så vänjer man sig i allafall så pass att vardagen och livet går vidare. Sen har jag dagar då allt brister och jag gråter och gråter och är så jävla arg samtidigt som jag är ledsen. Men sen kommer en ny dag och saker att göra och sen är det lugnare ett tag igen. Man glömmer aldrig, men man hittar strategier för att överleva. Stor kram!