För snart 6 månader sen förlorade jag min pappa i en bilolycka. Självklart blev det som en chock för mig och hela familjen och vi har alla varit ledsen och arga. Men vardagen har för mig ändå flytit på ganska bra, tills nu, det kommer oftare och oftare dagar när sorgen tar över mig och jag inte kan göra annat än att gråta och vara arg.. varför kommer det nu efter så lång tid? Vad ska jag göra? Jag missar skola och praktik pga detta..
Beklagar sorgen. 
Prata med skolkuratorn eller så kan du ringa jourhavande kompis. Du behöver prata med någon och de kan hjälpa dig. Var finns din mamma, hon är annars den som förstår dig bäst.
Mamma är absolut den som förstår mig bäst, och vi pratar mycket. Jag går även hos en psykolog men kraschar ändå vissa dagar, som idag..
Vad bra att du har din mamma och en psykolog att prata med!
Man kan inte vara glad varje dag, en dag i bland är det helt okey att vara ledsen. Var snäll mot dig själv, ta ett skumbad, gå en promenad etc.
Tiden läker alla sår, ta en dag i taget.
Att förlora någon nära är aldrig lätt.
Jag förlorade min mormor för snart 6 år sedan och jag förväntar mig fortfarande att hon ska komma genom dörren vilken dag som helst som att hon bara är på semester.
Jag förlorade två nära på mindre än en vecka men för mig var de först som att jag var i chock o ca två-tre veckor slog de mig och jag blev så ledsen att jag inte kunde andas.
För mig hjälpte de att skriva brev till personen jag saknade skrev hur arg jag var över allt och vad som fick mig att må dåligt.
Jag visade aldrig breven för någon utan det var mellan mig o mormor.
Jag har väl som sagt inte accepterat de än men livet går vidare och vissa dagar så slår det mig o man blir ledsen men de gäller att tänka på de posetiva minnerna som man har.
Ta en dag i taget!
Det går aldrig över men det blir lättare.
Jag miste min syster för snart två år sedan. Fortfarande har jag sorg o gråter en del dagar. Efter ett halvår kan sorgen bli värre för då är personen borta o kommer aldrig mer tillbaka, saknaden och sorgen blir starkare. Tyvärr förstår inte omgivningen detta. Men så är det för många sörjande, inget konstigt. Kram
Vad bra att du har din mamma och en psykolog att prata med!
Man kan inte vara glad varje dag, en dag i bland är det helt okey att vara ledsen. Var snäll mot dig själv, ta ett skumbad, gå en promenad etc.
Tiden läker alla sår, ta en dag i taget.
Jag beklagar sorgen så oerhört mycket!
Min mamma dog för snart 2 1/2 år sen, och första året var värst. Första julen utan mamma, första påsken osv. Första årsdagen av att hon gick bort. Det blev inte bra efter det såklart, men aningen lättare. Jag gråter fortfarande ibland, men nu kan jag i allafall tänka på min mamma utan att börja gråta varje gång. Hur osannolikt och hemsk det än låter, så vänjer man sig i allafall så pass att vardagen och livet går vidare. Sen har jag dagar då allt brister och jag gråter och gråter och är så jävla arg samtidigt som jag är ledsen. Men sen kommer en ny dag och saker att göra och sen är det lugnare ett tag igen. Man glömmer aldrig, men man hittar strategier för att överleva. Stor kram!
Beklagar din förlust. 6 mån är väldigt kort tid när det gäller sorgearbete. Låt din sorg få ta plats, få ta tid. Tillåt dig att sörja. Sörj på ditt sätt, gör det som känns bra för dig. Det blir som ett stort, svart hål när någon dör från en. Sorg går inte över men ens eget liv går vidare och man lär sig leva med sorgen för man har inget val. Över tid har min sorg lindrats, minnena har blivit ljusare, lättare, gladare.
Hej ts. Jag beklagar. Har själv förlorat 15 personer. Många under samma år. Jag trängde undan min sorg. Försökte jobba och leva som vanligt. Efter 2 år kom allt ikapp mig. All sorg allting. Det finns nåt som heter krisförloppen. Chockfas. Reaktionsfas. Bearbetningsfas. Och nyorienteringsfas. Du kan googla på " chockfaser" och läsa lite om det. Jag vet ej vilken fas jag var i under två år. Men allt kom ikapp. Tror det beror mkt på att jag försökte hållla masken och leva som vanligt.