DinaMii skrev 2014-09-29 17:57:52 följande:
För att jag kunde bli omplacerad. Men vid min ansökan så var det en annan situation på kliniken, det var lugnare tempo och det var bättre bemanning. Nu i höst har det spårat ur och blivit så mycket tyngre! Men eftersom handläggningstiden var runt en månad så kändes det aldrig värt att skicka en ny ansökan. För jag hade bara blivit sur över ett avslag. Så situationen på avdelningen stämmer inte med det som stod i min ansökan, även om det står om alla tusentals steg på ett pass, eller alla tunga lyft och all stress, skjutande av sängar och mobilisering av patienter.. Nu är det 29 dagar kvar till bf och arbete i en vecka till, så jag står väl ut..
Sen har jag kanske haft det lättare än dej, jag har foglossning när jag gjort för mycket eller går för långt. Annars mår jag jättebra i kroppen. Barnmorskan skäller på mej över att jag jobbar och stressar, för att stressen "inte bara påverkar mej, utan även barnet", vilket jag kan förstå. Men jag kan ju inte gå hem obetalt heller..
Uskorna hos oss får däremot beviljat direkt! Och hur mycket av arbetet är det inte som vi gör exakt lika? Jag tror det är sköterskebristen som påverkar, att även om jag inte fungerar fullt ut på avdelningen så är jag ändå ett huvud i schemat.. Och därför låter dom oss jobba.. Lite fulspel men jag tror faktiskt det kan vara så..
Hoppas på mer tur för din del! :)
Hoppas verkligen att jag får godkänd. Min kollega fick beviljat i juni. Jämför jag nu med sommaren så sommaren lätt, då innebar det verkligen bara att svara i telefon. Men nu är det så mycket annat... Jag ska ju även gå och ta blodprover på morgonen (den tiden som är mest stressigast) i trånga utrymmen. Dessutom är det alltid överbeläggning på min avdelning (medicinsk-geriatrisk), många avdelningar som dragit ner på platser pga ssk-brist... och chefen planerar att bara sätta vardagar dagtid på mig? Hänger inte ihop alls...
Väntan är det värsta!!
