sextiotalist skrev 2014-09-25 07:44:44 följande:
Ni som skriver att det är så viktigt att analysera det man läser. Jag vet många med mig, att just detta är det som tagit bort läsglädjen för många. Jag är inte den enda bokmalen som slutade läsa när det blev tvång på att läsa och analysera.
Jag tycker faktiskt att man ska fokusera på läsglädjen och inte bry sig om resten.
Släpp journalförningen, släpp kravet att de ska behöva redogöra på ett speciellt sätt. Gör det lustfyllt
När jag gick i skolan så var läsningen på den nivån enbart för att det skulle vara roligt, vi låg långt före dagens elever när det gällde läsningen, utan en enda jäkla läsläxa.
Och jag säger utan att tveka att du har direkt fel. Det som kan död på läslusten är att plötsligt krävas på avancerad analys utan att egentligen veta hur. Att faktiskt inte förstå. Goda läsare analyserar per automatik och då är det inget som är jobbigt, tråkigt eller kräver någon större ansträngning.
För vissa kommer lässtrategier automatiskt genom enbart läsning, men långt i från för alla. Det finns också ett väldigt tydligt mönster internationellt vad gäller hur man arbetar med läsning och elevernas läsförmåga.
Läsandets karaktär har förändrats generellt. Det finns fler tillgängliga texter i och med internets alla möjligheter, det är också fler som skriver, men vi läser annorlunda och mer fragmentariskt. Läsningen av längre och mer komplexa texter minskar. Vi vet också att föräldrar högläser allt mindre för sina barn och därmed pratar vi även mindre med dem om texter och det vi läser.
Din egen erfarenhet tycker jag är ett tydligt bevis på att vi måste tänka om och göra rätt. Sverige är "bänkbokens land". Internationellt sett har vi varit duktiga med den inledande läsinlärningen och är det fortfarande; däremot är vi dåliga på att ta läsningen ett steg vidare. Det är väl inte så konstigt att man tappar sugen när man avkrävs avancerad analys på gymnasiet och inte har någon erfarenhet eller kunskap kring hur man faktiskt gör detta. Det är ju som att få en bomb nedsläppt i huvudet på en. Jag har aldrig mött en elev på högstadiet som haft goda lässtrategier och som varit en riktigt god läsare som tyckt att det varit tråkigt att reflektera, jämföra och analysera det de läst....tvärt om.
Med små barn som vi pratar om handlar det ju inte om någon djupanalys heller. Känns som om det görs en höna av en fjäder. Det handlar om att t.ex. göra reflektioner som:
"Oj, sådär hade aldrig jag gjort om jag vore Stina för......"
"Jag tror att kapitlet kommer att handla om.......för att rubriken var......."
"Jag blev rädd när.....för......".
"Jag skrattade när.....för......"
"Jag har också gått i skogen med morfar precis som Elliot. Vi plockade inte svampar men bär. Det är jättemysigt att vara med morfar."
"Jag tyckte att det var jättekonstigt att....."
Att prata om texter på det viset tar knappast död på någons läsning och går alldeles utmärkt redan med förskolebarn.
Av TS låter det snarast som att syftet med läsläxan är oklart. Vad är det läraren vill att de ska träna på? Vet man det så kan man ju anpassa bättre efter det egna barnet. Är det så att barnet tycker att det är jättejobbigt att skriva så kan hon spela in sig själv när hon berättar istället. Jag tippar dock på att hon kanske inte riktigt förstår vad det är hon ska ha tankar kring/tycka om och då blir det svårt, urjobbigt och tråkigt. Då behöver läraren hjälpa henne med just detta genom att konkretisera och kanske styra upp det mer. Att bara skriva vad man tycker om boken och varför är rätt enformigt. Blir lätt att man skriver självklarheter av typen "Den var bra för att den var rolig." "Den var dålig för att den var tråkig". Ganska typiskt för svensk läsundervisning
.
.